Jag har i tidigare ledare beskrivit de stora besparingar som kommer drabba den gotländska vården och skolan om den borgerliga budgeten röstas igenom på regionfullmäktige den 17 juni. Hälso- och sjukvården får en sammanlagd besparing på omkring 36 miljoner kronor, medan skolan ”bara” behöver spara in 20 miljoner kronor. Och detta bara under år 2020. Borgarnas sammanlagda besparingskrav för de kommande tre åren hamnar på 224 miljoner kronor varav 60 miljoner under år 2020. Dessutom har de borgerliga nekat över 50 miljoner i äskanden som förvaltningarna såg behov av.
Men det är inte bara skolan och vården som drabbas av stora besparingar. Även omsorgen kommer att få stora sparbeting om de borgerliga partiernas budgetförslag vinner fullmäktiges gillande. Inför budgetarbetet beräknade förvaltningens tjänstepersoner ut att nämndens behov förutom de medel som genereras av resursfördelningsmodellen, var omkring 30 miljoner kronor. Medel som socialnämndens borgerliga majoritet valde att inte ens begära. Pengar till första linjens mottagning och arbetet för att minska barn och ungdomars psykiska ohälsa, merkostnader för LSS och satsningar för att minska mäns våld mot kvinnor prioriterades bort. Tydligen anser den borgerliga majoriteten att de pengarna finns i den ordinarie budgeten. Problemet är att mycket av de ordinarie kostnaderna är tvingade av lag, medan förebyggande arbete inte är lagstyrt.
Både en tidig hjälpinsats för barn och ungdomar med psykisk ohälsa och satsningar mot våld i nära relationer är kostnader i dag men besparingar på sikt. Det är lätt att de satsningar nu tas bort då de inte är tvingande, vilket kommer medföra betydligt högre kostnader framöver. Men vi får inte heller glömma bort att mitt i all ekonomi finns allt det personliga lidandet som både psykisk ohälsa och våld i nära relationer medför, inte bara för de drabbade utan även för deras anhöriga.
Från den gotländska alliansminoriteten får vi också höra att de kommer att satsa på personalen. Visserligen tillför de sammanlagt 100 miljoner kronor till löner och andra förbättringar av de regionanställdas direkta arbetsvillkor, vilket också den rödgrönrosa oppositionen gör. Men när alliansens budgetförslag innebär stora besparingar blir det märkligt att prata om att satsa på personalen. Vi har väl alla hört de anställdas vädjan om fler arbetskamrater. Fler anställda ger med automatik bättre arbetsvillkor. Bättre scheman, mindre stress och bättre möjligheter att fördela tunga arbetsuppgifter. Men de signaler vi får från den borgerliga politiska ledningen är att regionen har för många anställda. Det är för många anställda i förskolan jämfört med övriga landet, och det verkar inte vara bra. I min värld är det ett utmärkt sätt att få hit barnfamiljer från fastlandet i samband med att gotländska företag nyrekryterar.
Vi vet att de kommande åren blir en verklig utmaning för den svenska välfärden. Antalet barn och äldre kommer att öka samtidigt som de i arbetsför ålder minskar. Färre ska betala för fler, vilket inte håller utan kraftiga försämringar eller tillförsel av medel. Här på Gotland riskerar vi nu att få en kraftigt försämrad välfärd om de borgerligas förslag till budget får majoritet i fullmäktige. Något som det ser ut som i dag då både vilda och tama sverigedemokrater verkar stödja det. Frågan jag då ställer mig är om omsorgen kommer att klara sig.