När man ser tillbaka på det politiska året 2018 så är det svårt att inte nämna valet med allt vad det innebar. Allt från valrörelsens start via dess spurt och slutligen till resultatet. I år kan vi även lägga till att valresultatets följder är betydligt intressantare än efter tidigare val. I år har det inte ”bara” bytts politisk ledning, vilket varit de största förändringarna tidigare, om det ens blivit så dramatiskt. I år har det politiska läget gjort det svårt att ens få ihop stabila politiska ledningar i både region och i riksdagen.
Men om vi tar det från början så kändes det som om valrörelsen drog igång ovanligt tidigt. Jag såg en tydlig taktik från Socialdemokraterna att redan sommaren 2017 lyfta strategiskt viktiga frågor där väljarna har stort förtroende för partiet. Förslag debatterades och fördes fram till riksdagen även om man visste att man hade en majoritet emot sig. Nu var det inte vilka förslag som helst utan förslag där Sverigedemokraterna, SD, gått till val 2014 med en inställning för att sedan vända helt om efter samtal med näringslivets toppar.
Det första exemplet är det förslag om krav på kollektivavtalsliknande villkor vid offentlig upphandling. Speciellt den överhettade byggmarknaden har stora problem med oseriösa arbetsgivare, vilket drabbar byggnadsarbetare hårt. S ville med detta visa de arbetare som tänkt sig rösta på SD att SD inte är ett parti som värnar dem. Det andra exemplet på en tydlig S-fråga som lyftes till riksdagen var förslaget om att minska möjligheterna till övervinster i välfärden. En syn som en klar majoritet av väljarna delar med regeringen. S ville sätta dagordningen tidigt för att ha en valrörelse med en tydligt höger-vänster vinkel, då det är där som S kan få mest stöd.
Därefter gjorde S ett i mina ögon stort misstag. Istället för att fortsätta lägga fram förslag på frågor som partiet har stort förtroende i blev budskapen plötsligt märkliga. Hårda frågor gällande integration, polis och försvar lyftes med en retorik vi tidigare bara hört från den politiska högern. Frågor som man kunnat lyfta på ett mjukare sätt och med en tydlig S-prägel.
Här vände S-strategerna skeppet från en kurs där de haft medvind till en mer svårnavigerad motvindskurs där de fick kryssa sig fram mellan grynnorna. När S sen försökte hitta tillbaka till en kurs där vinden återigen fyllde seglen var det lite för sent.
För de aktiva Socialdemokraterna blev den taktik som partiets strateger lagt upp jobbig under vår och försommar. Den högerretorik som väljarna upplevde att S drev i frågor runt integration samt lag och ordning och den kritik det medförde blev svår att bemöta för valarbetarna. Att partiet centralt redan lämnat de frågorna bakom sig och börjat om med partiets mer traditionella frågor hann inte få genomslag till väljarna. Jag ser den väljarundersökning som P4 Gotland lät göra som ett tydligt tecken på just detta. Mycket låga siffror för S, både lokalt och riks. Lokalt låg man nära sju procentenheter efter Centerpartiet.
Det fanns med andra ord två vägar att gå. Bryta ihop och ge upp, eller att anta utmaningen. Valarbetarna valde det senare och den spurt som gjordes är rent fantastisk. Valresultatet blev hela 5,5 procentenheter bättre i riksdagsvalet och nära fyra procentenheter bättre i kommunvalet, jämfört med P4 Gotlands undersökning.