Sedan flera år är det Norge som gäller för 34-åringen. Och det hörs minsann när vi träffas en regnig sommardag för den här intervjun.
– Har bott i Norge i sju år och jag blandar väl norska och svenska ibland, säger Ida med glimten i ögat.
Det är alltså i Norge hon bor, i utkanten av Oslo. Men när jag första gången söker henne – via mamma Eva Sandin – är hon på ett träningsläger i Spanien. När vi någon vecka senare skall bestämma tid för en träff i Visby är hon med sina norska simmare på Ungdoms-OS i Azerbajdzjan. Arbetsplatsen sträcker sig sålunda vida utöver de norska gränserna.
– Det har varit ganska hektiskt den sista tiden, erkänner Ida förmiddagen efter det att hon anlänt till Visby. Har inte varit hemma i lägenheten i Oslo på åtta veckor. Men jag tycker faktiskt att alla resorna till olika länder är det bästa med det här jobbet.
För hon jobbar heltid och mer därtill med sin kära simning. Och i Norge är som bekant lönerna klart högre än i Sverige.
– Jag tjänar så pass bra att jag kan ha det liv jag vill leva.
Ida Sandin är chefstränare i Norges bästa och största simklubb, Bärumsvömmerne, en förort till Oslo. Dessutom har hon hand om träningen för det norska juniorlandslaget och är med i flera olika projekt, bland annat för att få fram fler kvinnliga tränare och ledare. Simning och ledarskap sålunda de flesta av dygnets timmar. Hon ansvarar för 300 simmare i en klubb med cirka 3000 medlemmar.
– Det här är inget jobb, det är en livsstil, poängterar Ida som ännu inte hunnit bilda familj.
– Klockan 05.20 på morgonen är jag i simhallen, sen rullar det på…
Allt tog sin början i Solbergabadet i Visby. Mamma Eva, alltid engagerad i simningen, berättar om premiärbaden och de första simtagen:
– Jag såg väl ingen direkt talang när hon började bada, mer att hon gillade att vara i vattnet och att hon alltid frös…
Men vad tror du gjorde henne till en så duktig simmare?
– Envishet och vinnarskalle, hon ville tävla om allt.
Och som tränare och ledare?
– Hon ser till så att alla blir uppmärksammade och uppmuntrade. Ida är dessutom alltid noggrann och har välplanerade träningspass.
Många stora idrottsstjärnor har i unga år ägnat sig åt flera olika idrotter. Men för Ida är det i stort sett bara simning som gällt.
Inför vår träff i Solbergabadets grannhus, Gotlands Idrottshistoriska muséum, har Kjellis Nordström, som haft simningen som sitt största idrottsintresse, samlat tre stora klippböcker som skvallrar om Idas smått otroliga karriär. När vi bläddrar bland Idas alla framgångar i bassängen hittar vi plötsligt något från Lillkorpen i orientering 1996, där en 11-årig Ida sprang i ett lag från Tjelvarskolan. Med framgång? Ingalunda!
– Absolut inget att framhålla. Jag tror mitt lag sprang fel, minns Ida och ser lite skamsen ut. Jag är ingen lagidrottare. Skulle aldrig acceptera att till exempel spela i ett fotbollslag där inte alla gör sitt bästa och kommer på alla träningar. Jag går ”all in” i allt jag gör.
I en annan klippbok hittar vi en topplista från 2007 över Gotlands ”hetaste” idrottare. På första plats Ida Sandin före storheter som cyklisten Thomas Löfkvist, innebandyspelaren Anna Jakobsson, fotbollsspelaren Alexander Gerndt och orienteraren Linnea Gustafsson. Då förstår ni som inte vetat det tidigare vilken framgångsrik idrottskvinna ni läser om på det här uppslaget i GA.
Ida är under pratstunden noga att framhålla just Wisby Simsällskap och ledarna där – Kjellis och Elsie Nordström, tränarna Svea Besterman och Rikard Lindberg med flera – som la grunden för alla kommande framgångar.
Svea, en riktigt tuff och minst sagt krävande tränare från Estland, var i flera år Visbyklubbens chefstränare.
– Hon var otroligt hård och krävande, lärde oss vad träningen egentligen är. Hon är den tränare som betytt mest för mig. Svea var också noga med att vi skulle behärska alla fyra simsätten. Och hon tyckte absolut att jag skulle satsa på medley.
Kjellis Nordström kommer in i samtalet/intervjun med jämna mellanrum.
– Men jag tror ingen simmare frusit som du, skrattar Kjellis.
– Jag var ju så liten och smal, kontrar Ida. Efter träningen skickade Svea upp mig i bastun så att jag blev lite varm i kroppen.
Ida fortsätter:
– Jag är sååå tacksam för det klubben och min familj gjorde för mig. Jag har alltid med mig WSS i mitt hjärta. Och inte var det någon ”hard feelings” när jag lämnade WSS för att istället tävla för Väsby.
Vid en snabbtitt på de nu gällande Gotlandsrekorden (både lång och kort bana) hittar vi Idas namn på ett 30-tal (!) ställen. Och det gäller alla simsätten – frisim, fjärilssim, bröstsim, ryggsim och medley. Hon var verkligen allround, Ida.
Kjellis Nordström om Ida:
– Hon hade en ambition som var enorm och var tävlingsmänniska redan från början. Målsättningen hade hon klart för sig tidigt. Ida var så träningsvillig att vi ibland nästan fick hålla tillbaka henne…
Men för att fortsätta karriären lämnade Ida Wisby SS för Väsby norr om Stockholm 2005.
– Jag behövde en förändring, testa något nytt och försöka utveckla min simning ytterligare.
Och visst blev det så. Framgångarna kom slag i slag. Och efter den hårda träningen under Svea Besterman, där ju alla simsätten skulle behärskas, var det kanske inte så konstigt att hennes enda individuella SM-tecken för seniorer (2007) kom på just 400 meter medley där som bekant alla fyra simsätten ingår.
Några fler individuella SM-tecken för seniorer blev det inte för Ida. Och det tycks fortfarande gräma henne en aning. Så nära, så nära flera gånger. Men vi skall inte glömma ett JSM-guld (2003) på 200 meter medley ett 30-tal lagkappsguld. Så SM-tecken har hon ändå staplat på hög.
– Tror jag har uppemot ett 40-tal silver och brons på SM. Men de där medaljerna betyder faktiskt inte så mycket för mig idag. Nu har jag fokus på att lära andra simma snabbt och även att de bli bra samhällsmedborgare.
Du var också med på ett VM?
– Ja, långbane-VM i Shanghai 2011, 200 meter medley. Men det gick inte så bra, klarade inte kvalet. Har analyserat det loppet minst 100 gånger. Mitt fokus låg nog lite för mycket enbart på att komma med till VM.
Vid EM i Polen samma år klarade hon dock kvalet på samma distans och slutade på tionde plats.
– Det stora målet var annars att komma med till OS i London 2012. Jag försökte allt jag kunde, men var inte tillräckligt bra.
Hon tycker istället att Island Games på Bermuda 2013 blev ett riktigt bra avslut på karriären. Ida vann tre guld och ett silver.
– Ett perfekt avslut efter misslyckandet året innan.
Simmar du mycket idag?
– Nej, kanske en gång i månaden, då blir det 3000 meter, sen är jag less. Håller mig i form med löpning och i gymmet.