Mörbultad och bränd tog Robin sig över engelska kanalen

Robin Cederqvist lyckades med bedriften tack vare intensiv support från sin bror och viljekrafter som han själv var omedveten om på förhand.

6 juli 2018 18:20

På torsdagskvällen klev gotlänningen Robin Cederqvist i land på den franska kusten, som den sjätte svensken någonsin att simma över engelska kanalen.

– Jag har inte fattat det riktigt än, säger en mörbultad Robin Cederqvist dagen efter bedriften.

Sträckan är 32 kilometer lång om man lyckas ta kortaste vägen mellan den engelska kusten och Frankrike, vilket givetvis är en prövning i sig. För Robin blev simturen en än mer långdragen, och därtill mardrömslik, upplevelse. Han simmade totalt cirka 55 kilometer bland strömmar, brännmaneter, dimma och meterhöga vågor.

– Det kändes på riktigt som att jag skulle dö.

Han beskriver dock att det började väldigt bra.

– Det kändes som en dröm när jag hoppade i vattnet på natten och det gick väldigt bra i fem timmar.

Siktet var inställt på att simma distansen på mellan tio och elva timmar. När han hade kommit cirka halvvägs över till Frankrike så började dock problemen.

– Jag simmade in i ett fält med brännmaneter och de låg så tätt att det inte gick att sicksacka igenom, så jag brände hela kroppen och ansiktet. Då kom första tankeställaren.

Engelska kanalens vatten är på sina ställen väldigt strömt, vilket Cederqvist blev brutalt varse om efter att ha stött på maneterna.

– Jag hann inte pusha igenom mittenströmmen så jag drogs med i den en bra bit österut och under den tiden hann tidvattnet vända. Resten var som en mardröm, säger Robin och fortsätter:

– Hade jag bara kunnat pusha igenom den strömmen hade det nog blivit väldigt annorlunda. En brasilian som jag är jämngod simmare med kom över på tolv timmar, han lyckades ta sig igenom strömmen tillräckligt snabbt och få hjälp av den istället.

Istället fick Cederqvist brottas med allt sämre väderlek, med flera timmars dimma och meterhöga vågor.

– De sista sju timmarna var vidriga, då gick benen i kramp. Den sista kilometern, när dimman hade lättat och jag kunde se land, tog två timmar för mig. Flera gånger slogs jag av tanken att ta tag i följebåten och diska mig själv.

I följebåten hade Robin med sig sin storebror Daniel.

– Det är tack vare honom jag klarade mig över. Han pushade mig konstant de sista åtta timmarna, utan det hade jag vikt ner mig.

Dagen efter värker hela kroppen.

– Vänsterarmen kan jag bara lyfta tio centimeter. På armarna har jag blåmärken som kommer inifrån, och jag har fullt av skavsår på kroppen.

Den totala tiden blev 16 timmar och 51 minuter, men i sammanhanget är tiden sekundär.

– Jag är verkligen stolt över att jag har klarat det. Det är fascinerande hur mycket man kan plåga kroppen.

Någon tanke på att göra om simsträckan över engelska kanalen har han dock inte i nuläget.

– Fan heller, inte på flera år i alla fall. Det kommer säkert ta en månad för kroppen att återhämta sig, så nu tar jag ledigt. Jag tänker inte simma ett skit på ett tag, säger Robin Cederqvist och brister ut i skratt.

Så jobbar vi med nyheter
Jonas Bäckström