– Jag höll väl på och dömde i sådär 25-30 år. Hur många matcher det blev har jag inte riktigt koll på, säger Inge när vi träffas i hemmet norr om Visby.
Men på ett ungefär kommer vi så småningom fram till att Inge dömde uppemot 80 matcher varje år i fotboll och rinkbandy. 80 matcher i 25 år blir smått otroliga 2000 matcher.
Kan det verkligen stämma?
– Så blir det nog, säger Inge.
På vissa håll kallas han fortfarande Mister Korpen. På den tiden Inge dömde var Korpen etablerad och jättestor här på Gotland. I GA:s arkiv hittar vi ett klipp från 2002, då fanns 77 lag i sju olika serier enbart i rinkbandy. Senaste säsongen deltog fem lag. Ett enormt tapp alltså.
– Jag skötte ju det mesta själv. Inte bara dömningen utan jag ringde runt till alla lag och såg till att de verkligen anmälde sig. Ibland fick man nästan övertala dem, det gjorde nog sitt till.
När jag svänger in till Inges stuga på Snäckhöjdskvior (mitt mellan Flyget och Snäck) är ett par militärflygplan precis på väg att lyfta några hundra meter bort. I hönsgården kacklar Inges nio hönor. Ett herrans oväsen.
– Men de där flygplanen hör jag knappt längre, säger Inge. Man har vant sig efter alla 30 åren här.
Det går en del historier om Inge och hans dömning, bland annat att en rinkbandyspelare blivit utvisad två minuter för fylla.
– Det stämmer nog att han blev utvisad för fylla. Något straff skulle han ju ha…, minns Inge efter en stunds betänketid
Du sov också över i vaktmästarens rum i Hemse mellan en fredag och lördag?
– Jag dömde några matcher där en fredag kväll och skulle även döma lördag morgon klockan 9. Då var det ju lika bra att sova över istället för att åka in till stan.
Men allt gick väl inte bra under den där tidiga lördagsmatchen?
– Jag blev rejält påkörd bakifrån, föll omkull på isen och knäckte ett par revben. Fast jag fortsatte och dömde några matcher till samma dag…
Ett annat rykte säger att du dömde två korpmatcher på Flyget - samtidigt?
– Nja, det stämmer väl till viss del. Utöver den matchen jag själv dömde fick jag också hålla ett öga på matchen intill. Där saknades först en domare, men jag hittade en kompis som knappt sett en match tidigare och nu fick han en pipa i munnen. Märkte snart att han gick omkring och pratade med publiken, då var jag ju tvungen att kolla även på den matchen…
Inge Andersson växte upp tillsammans med fem bröder på Länna i Visby. Pappa Knut (smed och duktig fotbollsspelare) och mamma Viola (hemmafru och kokerska) fick sålunda mycket att stå i. Inge är för övrigt tvillingbror med Börje, eller ”Bölla” som han är mer känd som, åtminstone i travkretsar.
– Det var mest fotboll och Visby AIK som gällde när man var grabb. Vi som bodde här på Länna spelade i AIK – Ivan Cederlund, Sune Carlsson, Rune Nilsson, Uffa Almlöf…
Inge blev med tiden en duktig fotbollsspelare. Mest som ytterback i en tid då AIK hade ett starkt lag med spel i diverse fastlandsserier
– Jo, jag var nog rätt bra. Snabb och hård, säger Inge utan att på något sätt skryta. Jag var också med i Gotlandslaget några gånger, innan jag la av spelade jag även några säsonger i Bro och Graip.
När Inge var i sin glans dar på 60-talet ägnade man sig sällan bara åt en sport. På vintrarna höll han också igång med handboll, ishockey och bandy. Inget konstigt med det.
– Ett tag var jag målvakt i Romas bandylag, det var riktigt skoj. Då spolade de is på Gutavallens grusplan och vi spelade också på Sockerbrukets bassäng i Roma.
I ishockey blev det inte någon direkt lysande karriär?
– Nej, jag var kass på ishockey. Jag var ihop med lagledarens dotter och han hotade: ”Ska du vara ihop med min dotter så ska du spela ishockey i AIK”.
Så kunde det vara på den tiden.
Trav är en annan sport Inge och hans bröder gillar skarpt. Inge har inte kört själv, men hjälpt till med träning och skötsel. Och än idag äger han en välkänd häst, sexåriga Enjoy´s Topnotch, som nu tränas av Torbjörn Östergren.
– Den har sprungit in ungefär 300 000 kronor. Hoppas det blir en miljon till innan hon är färdig.
Inge jobbade som styckare på Slakteriet i Visby i 50 år. Och det var egentligen där han kom i kontakt med Korpen och senare dömningen.
– I rinkbandy kunde det bli fem-sex matcher på en kväll. Första matchen klockan 18, sen var man inte klar förrän vid 23-tiden. Ibland kunde det vara 15-16 grader kallt på uterinkarna. Klockan 6 nästa morgon iväg till jobbet på Slakteriet. På den tiden hade man hyfsad kondition.
Du tjänade väl en slant på alla matcher du dömde?
– Nej, det kan jag inte påstå. Minns att i början skulle varje lag betala fem kronor till oss domare. Det blev tio kronor per match, det mest gick till resorna. På slutet blev det bättre betalt.
Inge var duktig på att hålla rätt nivå på matcherna. Och hade, när så behövdes, glimten i ögat.
– Många lag ville faktiskt ha mig som domare, det blev nästan aldrig bråk i de matcher jag dömde.
Fick du någon uppskattning?
– Några av tjejlagen bjöd mig på fest både när jag fyllde 50 och 60 år. Tydligen var jag lite poppis bland tjejerna…
Håller du igång med någon sport nu när du närmar dig 80 år?
– Spelar bowling någon gång i veckan. Har ett snitt på mellan 150 och 160, det får man vara nöjd med i min ålder.
Inge är också kattälskare. Inne i den röda stugan står hundratals porslinskatter uppradade på hyllorna. I vintras dog hans älsklingskatt Sofia som hann bli smått otroliga 22 år gammal.
När intervjun är avklarad vandrar vi tillsammans över gårdsplanen. Inge stannar till.
– Sofia låg begravd här, säger Inge och pekar på gravplatsen. Men räven har varit framme och tagit henne. Jäklar, jag skulle lagt en stor sten över graven.
Svenne – Inges andra katt – finns kvar i livet. Nu söker han ytterligare en katt. Och det skall vara en vit honkatt. Tips mottages tacksamt.
På Nationaldagen fyller Inge Andersson 80 år. Stort grattis på födelsedagen!