"Jag var väldigt målinriktad redan som 11-12-åring"
Hade det inte varit för alla svåra skador som förföljt Mats genom åren hade han med säkerhet nått ännu större framgångar.
– Fast jag vill inte att du fokuserar för mycket på skadorna, säger Mats ödmjukt när vi skiljs åt efter pratstunden på ett fik i norra Visby där Mats druckit förmiddagskaffe och ätit en smarrig köttbullmacka.
Alla svåra skadorna måste trots allt finnas med när Mats skall porträtteras. För det är något i hästväg, om uttrycket tillåts. Men vi börjar där allt började…
Snickaren Mats Åkerblom, för tillfället boende i utkanten av Hemse, växte upp i Stenkumla där de äldre bröderna Håkan och Ola och även kusinen Björn Åkerblom också gillade att köra motorcykel i terrängen. De hade till och med egen bana hemma i socknen. Men bröderna och kusin Björn nådde aldrig upp till Mats höga nivå.
– De hade väl inte riktigt samma driv. Jag var väldigt målinriktad redan som 11-12-åring, minns Mats. Tränade tidigt både fysik och styrka, hade verkligen viljan att göra jobbet som krävs för att nå eliten.
I de unga åren fanns också andra sporter som pockade på intresse.
– Jag höll även på lite med fotboll i IFK Visby och ishockey i Visby AIK, men valde ganska tidigt att satsa på motocross. En spännande och intressant sport med mycket adrenalin.
Vi ringer och kollar med äldsta brorsan Håkan, 43. Han har hjälpt och stöttat Mats en hel del, inte minst som mekaniker och ”skruvare”. Vad anser du låg bakom Mats alla framgångar?
– Envishet, han var envis som tusan. Gav aldrig upp, kom alltid tillbaka och tränade upp sig efter alla skador. Sen körde han också väldigt smart och tekniskt.
Mats har numera lagt motorcykeln ”på hyllan”. Däremot fortsätter bröderna Håkan och Ola och kusin Björn att fightas i GGN-spåret.
– Jag klarade i alla fall sex varv nu senast, skrattar Håkan. Mina båda döttrar, som är sex och nio år, börjar också köra. Lite kul att se när den lilla flickan jagar den stora…
Åkerblom flyger fram i ett av många GGN-lopp.
Tillbaka till huvudpersonen Mats. Redan som 12-åring kom första framgången i bästa tänkbara nationella konkurrens.
– Jag kom på trea på Ungdoms-SM i motocross. Det blev en väckarklocka, fick något att jobba vidare med.
För att få tuffast möjliga motstånd och konkurrens blev det i tonåren resor till fastlandet nästan varje helg under tävlingssäsong. Framgångar och tyvärr även skador kom hand i hand. Trots att Mats aldrig varit någon direkt vilde på banan. Han har istället fått beröm för att åka lugnt, säkert och stabilt.
– Har grubblat ihjäl mig för att hitta orsaken till alla skador, tycker jag varit så noggrann.
Men finfina placeringar blev det ändå. Pallplatser på löpande band som ungdom och junior. Tillhörde under flera år den yppersta svenska eliten i sin åldersklass.
Mats Åkerblom har en lång meritlista.Bland annat har han kommit trea i GGN och är svensk juniormästare i motocross.
Några minnesvärda ungdomsår i motocross:
*2000: Pallplats i Ungdoms-SM. *2001: Ledde Ungdoms-SM – skadade knäet och blev totalt fyra. *2002: Tvåa i Ungdoms-SM – fick wild card till senior-SM. *2003: Trea totalt Junior-SM. *2004: Tvåa totalt Junior-SM.*2005: Svensk juniormästare 19 år gammal. Tränade med seniorlandslaget i USA. *2006: Första året som senior med mycket maskinkrångel. *2007: Nådde pallen i en SM-deltävling. Listan kan göras betydligt längre…
Skadorna som sagt, hela den här artikeln skulle vi kunna fylla med alla de skador Mats råkat ut för. Den allra svåraste inträffade under en VM-deltävling i motocross i Uddevalla 2009. Mats var då 23 år, stark och vältränad.
– Låg på sjunde eller åttonde plats då jag landade fel i en grop efter ett långt hopp. Slog runt, punkterade båda lungorna, fick två blödningar i hjärnan, svalde tungan och ett ledband i tummen skadades. Då var jag illa ute, låg på sjukhus i Uddevalla och Visby i ett par veckor.
Innan den där riktigt svåra och allvarliga olyckan i Uddevalla har han också varit förföljd av ”mindre” skador.
– Har opererat båda knäna två gånger - korsband, ledband och menisk. Båda handlerana har jag brutit ett par gånger och nyckelbenen har säkert gått av fem-sex gånger. Axeln skadade jag under en träning i Spanien 2018. Plus några hjärnskakningar…
Mats Åkerblom
2020 slutade karriären efter en kullkörning.
– I fallet tog jag emot med handleden som krossades. Då var det dags att lägga av.
Mats ångrar inte alls att han som liten grabb valde att satsa på just cross och enduro.
– Hade gjort precis samma sak om jag fått börja om. Då kanske jag inte haft sån otur.
GGN (Gotland Grand National) är ju jättestort här på Gotland. Där kom väl din kanske allra största framgång?
– Jo, tredjeplatsen 2014 är kanske höjdpunkten i karriären. Då fick jag ju också GT-guldet för årets främsta idrottsprestation här på ön. Tidigare hade jag varit bland de tio främsta i GGN ett par gånger.
Årets därpå, 2015, var Mats i toppform och siktade förstås på seger i GGN. Men oturen grinade än en gång honom i ansiktet.
– Fick influensa dagen innan tävlingen. Körde ett varv, var totalt tom i kroppen och fick bryta.
Ulf Jönsson, mångårig sportreporter på GA med motorsport som specialitet, säger så här om Mats:
– Han var oerhört seriös och noggrann med träning, kost och tävlande under hela sin karriär. Teknisk, snabb och matchade de bästa i Sverige när han var skadefri. Tyvärr råkade han ut för många skador och trots att han reste sig gång på gång fick han ändå till slut ge upp tävlandet.
Och nu har han alltså lagt av, vänster axel och höger handled funkar inte som de skall. Men att klaga ligger inte för Mats Åkerblom.
– Jag håller igång rätt bra ändå - springer, cyklar och åker skidor för att hålla kroppen i trim.
Jobbet som snickare håller också igång kroppen. Och i Hemse, där han och sambon Stina Andersson bor just nu, har de skaffat kossor. Kanske början på en ny karriär…?