– Stefan och jag var ute och cyklade längs Ekstakusten igår. Virrade omkring där och hittade väl inte riktigt närmsta vägen tillbaka. Vi cyklade drygt fyra mil. Jag har faktiskt världens sämsta lokalsinne…
Orden kommer från, hör och häpna, den synnerligen framstående orienteraren Madelene ”Madde” Allmungs, uppvuxen på gården Allmungs i Havdhem, som under flera år tillhörde den svenska eliten.
– Jag orienterade nog på min konstnärliga förmåga eller vad man skall kalla det. Kände mig fram i skogen, kunde på något sätt läsa av terrängen. Mitt lokalsinne är ju noll.
Madelene är förvånad över att hon lyckats så bra i orientering och pekar även mot sin egen kropp.
– Jag är ju inte så smal och finlemmad som de flesta andra elittjejerna. Löpning 400 meter hade egentligen passat mig bättre.
Madelene Allmungs – sedan 2001 bosatt och med egen frisörsalong i hockeytokiga Leksand – är hemma på Gotland på sommarsemester. Precis som alla andra somrar. Vi träffas i föräldrarnas lilla pittoreska sommarhus precis intill stranden i Silte.
Hon håller igång kroppen flitigt än idag. När GA kommer på besök har hon och sex år yngre sambon Stefan Jansson just avverkat morgonpasset.
– Idag blev det bara fem kilometer jogging. Någon form av träning blir det i stort sett varje dag.
Ja, ni förstår att hon fortfarande är i finfin form, Madelene Allmungs. Numera är det mest gymträning, crossfit, löpning och mountainbike som gäller för 52-åringen. Men det var heller inte så länge sen hon hjälpte sin klubb Leksands OK. Det har även hänt några gånger tidigare att hon blivit kallad i sista stund när det fattats folk. Den här gången kvällen innan en stortävling.
–Som 50-åring sprang jag sista sträckan i Tiomila. Vi låg på runt 100:e plats när jag tog över, mitt mål var att vi skulle klara oss i mål bland de 100 bästa. Tror vi kom på 99:e plats... Det där var min SISTA insats i större sammanhang.
Den FÖRSTA insatsen inom idrotten kom – vad Madde kan komma ihåg – i Viklaurundan när hon bara var tio år.
– Minns att vi sprang 800 meter och jag var först i mål. Det gav inspiration och lust att tävla vidare.
Sen fortsatte det med ”Lillkorpen” (Åsa Nilsson och Katarina Olsson Funqvist lagkamrater första året) och diverse andra tävlingar. Med blandade resultat.
– ”Lillkorpen” blev starten på min orienteringskarriär.
Men det var inte bara orientering och löpning den unga Madelene Allmungs ägnade sig åt hemma i IF Hansa som 1988 blev Hansa-Hoburg. Handboll, innebandy och även ridsport upptog också en stor del av tid och intresse.
– Handbollen passade mig egentligen inte så bra, blev för nervös inför varje match. Jag hade länge dåligt självförtroende
Jag visar upp en gammal handbollsbild från arkivet där Madde hänger i luften på väg att avlossa stora kanonen.
–Oj, där gjorde jag ett hoppskott, kunde jag verkligen det… och vilken frisyr hade jag där?
En titt i det digra bildarkivet visar att Madde ändrat frisyr flera gånger - långt hår, kort hår och hår i olika färger. Kanske inte så konstigt att hon valde yrket som frisör.
Hansa-Hoburg var tidigare också en ledande innebandyklubb på Gotland och naturligtvis fanns Madelene Allmungs med också där. Så var det ju förr, man skulle vara med i flera olika sporter.
– Vi hade Krister Nordin som tränare, han fanns med precis överallt när det gällde innebandyn.
Madelene Allmungs blev redan som 23-åring mamma första gången 1991 då sonen Svante föddes. Det blev på något sätt starten på en lysande orienteringskarriär. För mellan åren 1992 och 2000 dominerade hon stort här på ön och vann damernas mästartröja sju gånger av nio möjliga. Eva Kvarnberg tog de återstående två. Ingen annan kvinnlig orienterare på Gotland har vunnit fler mästartröjor. Så statusen som legendar är glasklar!
Främsta meriten, nationellt sett, innan flytten från Gotland, var en fjärdeplats på natt-SM 1998 då hon tävlade för VIF Gute. Flera segrar i såväl 2-dagars som 3-dagars smäller också högt.
Karriären tog onekligen fart ytterligare ett snäpp efter flytten till Dalarna 2001, Madelene hade då hunnit bli 33 år. Första året i Leksands OK kom nämligen en av karriärens höjdpunkter, seger i 25-mannakavlen, världens största klubbstafett med Madde på näst sista sträckan.
– Vi hade på den tiden ett starkt lag i Leksand, vi vann också Smålandskavlen där jag sprang nattsträckan. Jag har alltid trivts bra på natten, har varit fyra två gånger på natt-SM. Då gäller det att förlita sig på kompassen, passar mig bra.
Hon har även en rad fina placeringar på dag-tävlingarna – sexa och åtta på dag-SM, en sjundeplats på lång-SM och en plats i det svenska B-landslaget. 2001, hennes kanske bästa säsong, var hon femma i Sverige om man räknar samman alla SM-tävlingar – dag, natt, kort och lång. Samma år triumferande hon också i ett SM-kval. Listan kan göras betydligt längre.
–Men det hade suttit fint med en placering bland de tre främsta och en plats i A-landslaget, funderar Madde så här 20-talet år senare.
Skador och sjukdomar är ofta något som sätter käppar i hjulet för idrottare. Så också för Madelene Allmungs. Hennes dilemma var sköldkörteln som ställde till stora problem i slutet på 90-talet.
– Så här i efterhand kan jag nästan känna mig lite bitter, jag drev min kropp lite för hårt trots att jag hade dåliga värden, men jag var ju så envis och fokuserad. Kosten är viktig när man har problem med sköldkörteln. Jag åt det som rekommenderas då, idag är kunskapen betydligt bättre och kosten annorlunda. Hade jag fått vara fri från sjukdomen kanske jag lyckats ännu bättre.
Sedan 2004 är Madelene Allmungs sambo med Stefan Jansson från Leksand. Och kommer man från den orten skall man förstås ha spelat ishockey. Stefan är inget undantag.
– Jag var faktiskt med och spelade en final i junior-SM, säger Stefan lite lågmält. Men vi fick stryk av Modo.
Idag tränar de ofta tillsammans. Under ledning av Madde.
– Hon har mycket nytänkande när det gäller hur träning skall bedrivas både utomhus och inne på gymmet. Hon är bra på att coacha mig, berömmer sambon.
– Jag har lätt att få ihop olika träningsprogram, har ofta idéer och tankar, kontrar Madde. Fast jag har kanske ställt upp lite för mycket som tränare, ledare och allt möjligt under min aktiva karriär. Varit väldigt engagerad.
Deras yngste son, 14-årige Pontus, går mest i pappas fotspår och finns med i ett av Leksands pojklag där mamma Madde haft hand om fysträningen. Han har dock inte släppt orienteringen helt. Även ett år äldre Joel håller igång med lite orientering.
Ett par dagar efter den här intervjun är Madde tillbaka i frisörsalongen. Semestern på Gotland har bytts mot vardagen i Leksand.