Björn Ahrling föredrar att rensa lite i skogen på den plats där en skärm skall sitta.
De närmsta dagarna är högtidsstunder för orienteringsfolket på Gotland. 2-dagars nu lördag-söndag har, när detta skrivs, 473 föranmälda löpare och 3-dagars i nästa vecka har samlat ännu fler, 765 föranmälda. De flesta kommer förstås från fastlandsklubbar.
– Det tillkommer nog ytterligare ett par hundra deltagare som anmäler sig direkt på plats, säger Björn Ahrling, ansvarig banläggare för första etappen av 2-dagars.
Och just banläggare Ahrling tog Helagotland rygg på i skogen några dar innan tävlingen för att få en uppfattning om vilket enormt arbete som läggs ner inför en stortävling i orientering. För det är ett arbete i ”hästväg”, om uttrycket tillåts.
Snart 75-årige Björn Ahrling har varit med förr, inte bara inom orienteringen. Han har ju också pysslat med allsvensk handboll i VIF Gute (två GT-guld) och som fotbollstränare i både P 18 och Dalhem (ett GT-guld). Få om ens någon gotländsk idrottare kan visa upp ett liknande CV. Lägg därtill att Björns pappa Robert Ahrling också belönades med GT-guldet för sina insatser inom orientering.
– Orienteringen är nummer ett också för mig, brukar Björn alltid säga.
Nåväl, vi tar bilen från Visby mot tävlingsplatsen i Fleringe på norra Gotland fyra dagar innan 2-dagars första etapp. Björn är som sagt ansvarig banläggare. Men påpekar samtidigt där han sitter bakom ratten:
– Du måste också nämna att det är minst lika mycket jobb under andra etappen där Per-Inge Karlsson ansvarar för banorna.
Totalt skall Björn sätta ut 82 (!) kontroller till 58 (!) olika klasser i de stundtals svårforcerade Fleringeskogarna. Det skall finnas banor som passar alla från 5 till 90 år. Vi hinner få ut 15 kontroller under de fem-sex timmar Helagotland finns med.
– Jag kommer att finnas i skogen alla dagar den här veckan, skrattar Björn. Innan den här veckan har jag dessutom varit här 12-15 gånger för att kolla hur jag kan få till bra banor. Det här är fin motion för mig.
Ja, ni kanske förstår vidden av det hela. 2015 var Björn också banläggare för en etapp av 2-dagars som då avgjordes på Fårö.
– Då hade jag totalt 17 resor från Visby till Fårö.
Men du har väl ett rejält arvode för allt jobbet?
– Orientering är en ideell sport. Jag får reseersättning, inget mer. Tror att det i framtiden blir svårare och svårare att hitta folk som vill lägga ner den här tiden. Och för egen del orkar jag nog inte hålla på så länge till.
Efter närmare sju mils resa från Visby svänger Björn upp på det öppna fältet i Fleringe.
– Det här är själva parkeringen, den skall räcka för cirka 300 bilar, säger Björn. Där borta kommer målet att ligga, sen har vi allt annat som sekretariat, sjukvård, servering, duschar och en del annat. Vi kallar det här området för arenan.
Björn Jonsson från Bunge har anlitats för att klippa det höga gräset på det som skall bli tävlingsarenan i Fleringe.
Fast det blir genast lite jobbigare när vi ger oss in i den stundtals snåriga och svårforcerade skogen. Redan för två år sedan satte Björn ut små plastremsor som markerar där kontrollerna skall ligga. Vi hittar samtliga, men det är ingen direkt ”Promenad i parken” och på flera ställen har Björn dessutom svårt att få ner de kontrollställningar som skärmarna skall sitta på. Hällmarken gör sig påmind.
– Man längtar efter lite sankmark, säger Björn när han försöker banka ner en av kontrollerna. Men det här är ändå höjdpunkten när man äntligen får sätta ut skärmarna efter flera års förarbete.
Kniv, yxa och såg kånkar han också med sig ut i skogen, 75-åringen. När vi nått halvvägs börjar också regnet strila. Men det är sånt som orienteringsfolket inte bryr sig särskilt mycket om.
En orienteringstävling utan de välkända skärmarna går inte att genomföra. Här har Björn Ahrling med sig de 15 skärmar som placerades ut i Fleringeskogen när Helagotland fanns med.
Om det är en ganska så svårforcerad terräng mellan kontrollerna, så är Björn lite snällare i området kring själva skärmen. Såg och yxa tas fram för att röja.
– Jag tycker det skall vara hyfsat rent runt kontrollen. Och jag röjer gärna lite extra så att löparna hittar skärmen oavsett från vilket håll man kommer. Det här är ju en tävling även för semesterfirare och vi vill att de kommer tillbaka igen. Många av deltagarna är ju dessutom nybörjare och barn.
Platserna där kontrollerna placeras varierar, men stenar i varierande storlekar fanns det gott om under det pass där Gotlands Media fanns med.
– Det kan också vara en sänka, en glänta, sankmark, en höjd eller en grop.
Det är tätt ganska mellan kontrollerna på den medeldistansbana vi går delar av.
– Med många riktningsförändringar, påpekar Björn. Men det finns också flera detaljer att läsa in sig på.
Tillbaka på målområdet är det skönt att sätta sig i bilen igen. Vi kör till Bunge och äter kroppkakor.