Demokratin börjar inne i padelhallen

Med padelboomen lämnar gotlänningarna gymmet, simhallen och elljusspåret och vänder tillbaka till gruppidrotten. Vad det betyder för känslan av gemenskap återstår att se.

Padelseniorer gör saker tillsammans.

Padelseniorer gör saker tillsammans.

Foto: Johan Eriksson

padel2021-12-14 17:22
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

"Efter pandemin väntar padelmin", skrev Gustaf Nilsson i Fokus mitt under den allra mörkaste pandemin:

"Nej, jag tror att efter pandemin väntar en padelmi, med dagliga presskonferenser om hur padelspelare måste avhysas från de mest oväntade platser i samhället där de under pandemin installerat sig. Allt från offentliga evenemangsarenor till källarlokaler och skyddsrum. 

För att citera Anders Tegnell: 'Det här är något vi kommer få leva med en lång tid framöver'."

Den nya folksporten spred sig verkligen som ett virus och i Stockholm förvandlades såväl mässhallar som Globen och NK:s tak raskt till padelbanor. 

Även på Gotland har padelbanorna växt upp som svampar ur jorden i stad och land. 

Sportredaktionens kartläggning visade att det sommaren 2020 existerade elva banor att spela på, varav två inomhus. Ett år senare fanns hela 60 padelbanor på Gotland, varav 23 inomhus, och fler planeras. 

Det faktum att det i dagsläget finns 64 damlag, 192 herrlag och 40 mixade lag i Gotland Padel League indikerar att det än så länge knappast skett någon överetablering.

Men padelns spridning återspeglar möjligen även något annat. I boken Den ensamme bowlaren, lyfter statsvetaren Robert D. Putnam fram det frivilliga organisationslivets betydelse för samhörighet, gemenskap och politiskt deltagande. 

Putnam hade vid mitten 1990-talet noterat att bowlaren nu gick ensam för att svepa sina klot, snarare 'än att som tidigare spela tillsammans med andra i serier och grupper – därav bokens titel. Denna till synes obetydliga förändring illustrerade enligt Putnam en kraftig försvagning av den amerikanska medborgarandan och det så viktiga civilsamhället. 

Tesen är att samhället och demokratin försvagas när medborgarna väljer att görs allt mindre saker tillsammans, man bowlar till exempel hellre en och en än tillsammans med grannar och arbetskamrater.

Med padelboomen lämnar svenskarna ensamidrottandet och vänder tillbaka till gruppidrotten. Padelgemenskapen – där man oftast spelar i lag och dömer tillsammans – inbjuder åtminstone på ytan till mer samarbete och mellanmänsklig interaktion än vad både gymmet, simbassängen och elljusspåret kan erbjuda. 

Vad det betyder för känslan av gemenskap och i förlängningen en fungerande demokrati återstår att se.