Han kommer i bil, annars syns han ofta på cykel.
– Det blir ett par mil om dagen, till och från jobbet, säger Peter som hunnit bli 63 år. Brukar landa på cirka tio mil i veckan.
Peter bor i Vibble och som regel cyklar han alltså till och från jobbet som tekniker vid en militär myndighet strax norr om Visby.
Det är ingen överdrift påstå att Peter Nordgren är Gotlands främste skytt genom tiderna. Och då räknar vi i första hand pistolskytte. Fyra SM-guld, fyra silver och två brons och otroliga 50 guld bärgade under 14 Island Games är bevis nog. 1997 belönades han med GT-guldet som Gotlands främste idrottsman.
Roligaste framgången?
– Första SM-guldet i precision 1992, då jag vann efter särskjutning.
Senaste SM-guldet knep Peter på sportpistol 2003.
Inte nog med att Peter skördat stora framgångar i sin favoritsport. Alla tre i familjen Nordgren har finfina meriter i skytte.
Jämngamla hustrun Eva Nordgren (tidigare Johansson) dyker upp i skyttehallen efter en stund och tar hand om träningen för de ungdomar som kommit till dagens pass. Eva kan också hantera ett vapen på allra bästa sätt. 17 år gammal satte hon svenska eliten i sin åldersklass på plats genom att vinna 70-iaden i luftgevärsskytte i Uppsala som var ungdomarnas stora idrottsfest på den tiden.
– Minns inte så mycket av själva tävlingen mer än att vår ledare Karl-Arne Fontell var den som var mest nervös, skrattar Eva.
Eva har fullt upp med ungdomarnas träning denna tisdag. Hon skyndar runt och kollar träffbilderna när Peter är upptagen av intervjun. Men Eva hinner också ge ett kort omdöme om sin man som skytt:
– Peter är alltid väl förberedd, seriös, lugn och kan skärpa sig när det behövs. När det drar ihop sig till final är han som allra bäst.
Peter själv är inte av annorlunda uppfattning. Utan att på något sätt skryta säger han:
– Jag brukar vara bäst när det gäller som mest. Jag ger aldrig upp och om jag är lite nervös så vänder jag det till något positivt.
När frågan om svagheter dyker upp får Peter själv svara. Efter lång betänketid säger han:
– Jag har inte fått något gratis utan har fått träna mycket för att nå framgång. Sen har jag haft problem med min högra axel som jag även opererat. Det är någon sorts förträning som jag ännu känner av.
Sonen Pontus Nordgren, 33, som tävlar för Stockholmspolisen, har ärvt föräldrarnas intresse. Han har redan hunnit vinna två individuella SM-guld på grovpistol.
– Kul att alla i familjen har samma intresse, tycker Peter. Pontus och jag har också varit med i Cykelvasan. Vi båda gillar att cykla, bra vardagsmotion som gör mig piggare. Och lite kondition krävs även i skytte.
Trots vissa besvär med högeraxeln (Peter är högerhänt) har 63-åringen ännu inte lagt av med sin kära sport. Skytte är ju en sport man kan hålla på med rätt högt upp i åldern.
– Fast när man passerat 60 märks det att man blir lite sämre, påpekar Peter bestämt.
Hemma i Vibble har Peter byggt en liten skjutbana i källaren och i huset inryms också Peters gigantiska prissamling.
– Jag har fått packa ner mina priser i en låda så Peter får plats med alla sina medaljer, säger Eva och skyndar vidare för att kolla en av tjejerna som just skjutit klart sin serie.
Ännu är tävlandet inte över för Peter. Kommande helg ställer han, om allt går som planerat, faktiskt upp i SM på luftpistol.
– Jag har inte tävlat på SM sedan 2004 så ska bli intressant om det finns någon som kommer ihåg mig. Även Pontus kommer att delta.
Tillbaka i tiden. Att det skulle bli skytte var inte helt självklart för den unge Peter. Han har också provat på bland annat pingis och bowling. Men när han valde skytte som en sportlovsaktivitet 1970 kom suget och intresset.
– Tycker det är en utmaning att träffa något litet från långt håll. Och man tävlar helt för sig själv, kan inte skylla på någon annan om det går snett. Hade jag haft bollsinne kanske jag valt en annan sport.
Skytte är egentligen en djungel för den oinvigde. Peter förklarar alla grenar när det gäller både pistol och gevär och kommer fram till att det finns minst 13 olika tävlingsformer. Kanske fler. Ta pistol till exempel – luftpistol, fripistol, grovpistol, standardpistol, sportpistol, snabbpistol…
– Och jag är faktiskt regerande svensk mästare på svartkrutsrevolver 50 meter, säger Peter plötsligt. Har också testat springskytte där jag kom sexa på SM.
Se där, ytterligare några grenar för en allround skytt att tävla i.
Din favoritgren?
– Standarpistol är absolut roligast. Där har jag vunnit SM och varit rankad etta i landet flera gånger.
Peter och Eva har dock inte varit Gotland trogna i alla år. Under sju år på 1980-talet bodde (Upplands Bro) och arbetade båda på fastlandet.
– Det var egentligen då min satsning tog fart. Man fick möta alla de bästa skyttarna i landet, det var lärorikt och spännande.
Du har även tävlat internationellt en hel del?
– Jodå, två Europamästerskap bland annat. Individuellt har jag väl inte lyckats särskilt bra i EM. Men 1991 i Bologna kom vi i svenska laget femma i lagtävlingen i fripistol, bara tre poäng från silvret. Ragnar Skanåker tog silver individuellt och ingick i det svenska laget.
Och apropå den legendariske Skanåker minns Peter:
– En gång när jag hade en riktigt bra dag var jag faktiskt nära att slå honom. Tror jag fick stryk med två poäng, 578-576 för Skanåker.
Att de goda gotländska skyttetraditionerna ska föras vidare borgar både Peters och Evas ledarskap för. Deras nuvarande klubb Visborgs skytteförening – där Peter är kassör, tränare och examinator för nybörjare som vill ta så kallat grönt kort – har tillgång till en fin och rymlig skyttehall i Visby och en nybyggd utebana vid Svaide.
Peter drar sig till minnes 70-talet. Han var ännu i tonåren och i början av karriären.
– Jag hjälpte till som ledare redan som 15-16-åring, fick ett stort förtroende. Vi i Visby Skyttegille reste runt ute i bygdegårdarna och hjälpte föreningarna. Skytte var en stor sport på Gotland på den tiden.
Peter hoppas på en ny gotländsk storhetstid.
– Vinner man en tävling på Gotland står sig det resultatet väl även nationellt.