Efter tre år av korsbandsskador drabbades Endres Ebba Bognesand av mental ohälsa och när det var som värst övervägde hon att ta sitt liv. Bognesand gjorde nyligen efterlängtad SSL-debut och för Helagotland.se berättade 21-åringen förra veckan om ångest och depression och att hon fortfarande får panikattacker.
– Kort och gott känns det väl i stort sett som jag ska dö när en sådan inträffar. Det känns som att hela kroppen stänger av. Jag har fått verktyg nu som hjälper när en sådan inträffar och blir inte lika långvariga som förut.
– Det är en känsla som inte går att beskriva. Jag tror det är svårt att förstå om man inte varit där eller haft någon i sin omgivning som varit där, förklarade hon.
Sportredaktionen har varit i kontakt med fyra lokala klubbar – Endre, Visby IBK, Visby Ladies och Visby Roma – för att höra vad de har för resurser och hur de gör om någon spelare drabbas av psykisk ohälsa.
Pär Gabrielsson, sportchef i Endre IF och Emma Hoffman, styrelseledamot i Endre IF.
Finns det stödfunktioner dit spelare som drabbas av olika former av psykisk ohälsa kan vända sig?
– Ja vi har stödfunktioner i föreningen så att spelare inom föreningen kan få stöd och även hjälp till utomstående kontakter vid behov.
Hur formar man en miljö där det är lika naturligt att prata om sitt mående som om spelarens fysiska status eller taktiska detaljer på planen?
– Det är alltid ett pågående jobb och en levande fråga i föreningen att se till att vi bidrar med en öppenhet så att man kan prata om och hantera psykisk ohälsa. Vi som jobbar nära A-laget ser det som att vi har ansvaret för helheten med våra spelare. En bit är det sportsliga och en bit är människan, hur funkar livet utanför innebandyn. I hela föreningen har det funnits utbildningssatsningar mot ledare och spelare inom detta område.
Är det en viktig del i klubbens framtid?
– Ja, det är en viktig del i vår framtid där det planeras för återkommande utbildningar inom området samt samarbete med vissa sponsorer i denna fråga också.
Vilken betydelse har det att spelare går ut och berättar om sina mentala problem?
– Det är jätteviktigt att spelare vågar berätta både internet och externt. Det kan vara till stor hjälp för andra, och för en själv.
Joakim Bandholtz, sportchef i Visby IBK.
Finns det stödfunktioner dit spelare som drabbas av olika former av psykisk ohälsa kan vända sig?
– Både ja och nej. Vi har inget färdigt koncept utan vi försöker i stället hjälpas åt så mycket vi kan. Vi hade en spelare för några år sedan som hade problem som angränsar till psykisk ohälsa och vi hjälpte honom vidare till vården.
Hur formar man en miljö där det är lika naturligt att prata om sitt mående som om spelarens fysiska status eller taktiska detaljer på planen?
– Genom att hela tiden vara transparanta och försöka ha högt i tak i föreningen. Jag tycker själv att det är viktigt att prata om känslor och tänker att vi ledare har ett ansvar att vara förebilder i det fallet också.
Är det en viktig del i klubbens framtid?
– Det är viktigt att vara förberedd som ledare. När det gäller psykisk ohälsa tror jag nog att alla föreningar behöver mer stöd av RF Sisu, som utbildar föreningarna i olika frågor.
Vilken betydelse har det att spelare går ut och berättar om sina mentala problem?
– Det är väldigt viktigt att så många som möjligt är transparanta med hur de mår. Jag tycker det är fantastiskt starkt av Ebba att gå ut och berätta som hon gör. Det är svåra frågor och någonting som hela idrottsrörelsen måste bli bättre på.
Louie Söderberg, kommunikationsansvarig i Visby Ladies.
Finns det stödfunktioner dit spelare som drabbas av olika former av psykisk ohälsa kan vända sig?
– Vi har inte någon tydlig plan som är knuten till det direkt. Vi genomför läkarundersökningar varje år, även om de till 80–90 procent handlar om den fysiska hälsan så kollar läkaren också av det mentala. Märker vi någon avvikelse så följer vi upp det med individen.
Hur formar man en miljö där det är lika naturligt att prata om sitt mående som om spelarens fysiska status eller taktiska detaljer på planen?
– Mycket handlar om att man har en dialog med spelarna. Elitidrotten är en ganska tuff miljö på många sätt. Allting handlar om att vinna och att bli bättre och det finns en ganska stor risk att man inte vågar visa sina svagheter. Jag tror att utvecklingen går åt rätt håll nu men idrottsrörelsen har mer att göra.
Är det en viktig del i klubbens framtid?
– Ja, absolut. Det finns spelare som har gått igenom väldigt jobbiga saker. För att man ska kunna prestera bra på planen är det viktigt att spelarna mår bra psykiskt och att det fungerar bra socialt och med jobb och så vidare.
Vilken betydelse har det att spelare går ut och berättar om sina mentala problem?
– Det är ingen svaghet att berätta att man mår dåligt. Det kan drabba vem som helst och jag tycker att artikeln med Endrespelaren var otroligt viktig för att belysa detta.
André Lundholm, sportchef, Visby Roma HK.
Finns det stödfunktioner dit spelare som drabbas av olika former av psykisk ohälsa kan vända sig?
– Det beror på vad man menar. Vi har ett medicinskt team men ingen särkskild resurs kopplad till psykisk ohälsa. Om vi får en signal så får vi försöka skicka vidare den personen till psykiatrin, som kan de här problemen bättre.
Hur formar man en miljö där det är lika naturligt att prata om sitt mående som om spelarens fysiska status eller taktiska detaljer på planen?
– Jag tror att det handlar om att skapa förtroende och trygghet och en bra relation mellan ledningen och spelarna. De ska känna att de kan komma till oss med olika problem.
Är det en viktig del i klubbens framtid?
– Ja, fast samtidigt är vi bara ett idrottslag. Det finns jättelika multinationella företag som har stora problem med mental ohälsa. För en idrottsförening med en eller två anställda gäller det att skapa en miljö där man känner sig är trygg. Som det ser ut i dag ligger redan ett enormt ansvar på ideella krafterna. Jag tycker att idrotten gör ett jättejobb.
Vilken betydelse har det att spelare går ut och berättar om sina mentala problem?
– Det är jättebra och viktigt. Psykisk ohälsa finns inom alla delar av samhället och idrotten har inte varit bra på att prata om det. Om en förebild går ut och berättar om sina problem så kanske fler vågar göra det i framtiden.