Patrick Carlsson och Per-Jan Carlsson i sin Volvo 262:a på den första sträckan i närheten av Sätuna mellan Björklinge och Viksta. Amerikafronten, med de dubbla strålkastarna, såldes egentligen inte i Sverige.
Saabar i massor, ett helt gäng Oplar, några Fordar och så förstås Volvos. Men det var en Volvo som stack ut rejält när RM för historiska bilar avgjordes på fina grusvägar norr om Uppsala.
– Jag köpte bilen för 8–10 år sedan, säger Per-Jan Carlsson, som numera sitter i kartläsarstolen och låter sonen ratta Patrick köra den så sällsynta bilen.
Det är en tvådörrars Volvo, men det är inte en P1800 eller en 142:a. Inte heller en C70 förstås, den är alldeles för ny för att platsa. Det är inte ens en Amazon.
Så, vad är det då? Jo, en 262 coupé, ihopskruvad av Bertone i Italien i slutet av 70-talet och som tillverkades i mindre än 7 000 exemplar under fyra år. En raritet. En lyxbil på den tiden med en V6:a under huven och skinnklädsel så långt ögat når. Snygg bil? Ja, kanske. Som vanligt ligger det i betraktarens ögon.
Men varför köra rally med en sådan bil?
– Det är precis det man ska göra, säger Per-Jan Carlsson med ett stort skratt.
Vid sin sida i bilen har han sonen Patrick, som är chauffören som bor i Stockholm. Men några 200 "blås" gick det inte på grusvägarna norr om Uppsala – inte den här gången i alla fall. De tävlar nämligen i klassen Regularity, där det gäller – enkelt uttryckt – att köra så nära den bestämda medelhastigheten som möjligt, kanske i 50.
– Men det kan bli fullt blås emellanåt när det är specialprov, säger Carlsson.
Något specialprov var det dock inte i Uppsala.
För Pernilla Boström (som bor i Uppsala), syster till Patrick och alltså dotter till Per-Jan, var det också en lyckad dag, men det var en viktig detalj som föll henne i smaken: När vi frågade om det är skönt att pappa och brorsan kör regularity och inte full fart, så kom svaret blixtsnabbt:
– Skojar du?
Att köra på precision är svårt, inte minst med tanke på att det här var Carlssons första tävling i klassen på fem (!) år.
– Jag sitter med en tabell, trippmätare och ett tidtagarur. Helst ska man köra på tiondelen, så det här är jobbigare än att vara kartläsare och sitta med noter, säger Per-Jan.
262:an hade en V6:a som original, men under huven på paret Carlssons bil sitter det en turbofyra (Volvos) på mellan 200 och 300 hästar. Det är inte "kattskit" med andra ord.
– Vi plockade ned bilen helt när vi fick hem den. Uppbyggd underifrån. Skinnstolara i fram var alldeles för hala, så nu sitter det rallystolar där. Men i baksätet är det läder, säger en leende Per-Jan Carlsson, som har kört "fullfartstävlingar" (vanligt rally) från tidigt 70-tal innan det blev ett långt uppehåll mellan 1980 och 2000.
Efter tävlingen i Uppsala ska bilen plockas ned – igen.
– Bilen är bra. Karossen i toppskick. Men nu behöver vi plocka ned den, vi har lekt så länge nu.
Hemma står ännu en 262:a, även det en 78-årsmodell. Fast en svart.
Carlssons silvriga 262:a är ovanlig även på ett annat sätt: det är en manuell växellåda och bilen är en av få svenskålda. Dåvarande Volvochefen PG Gyllenhammar lär ha haft en.
Det blev en högst sensationell seger för Carlssons, som öste beröm över tävlingen och vägarna.
– Det är bland de bästa vägar jag har kört på. Det enda som kommer i närheten är Midnattsolsrallyt i Linköping. Det var fantastiskt hur de (arrangören) lyckades få till det, säger Patrick Carlsson.