Sture Svensson
Adressen till dagens gotländska idrottslegendar är Hagvards i Follingbo. Maya-Lena Svensson tar emot när jag svänger in på garageuppfarten.
– Jag förstår att det är Sture du söker. Som vanligt är han inne i garaget och pysslar med sina bilar.
Det handlar om rallylegendaren Sture Svensson som fyllde 80 tidigare i år. Och som än idag är med och tävlar lite då och då.
Blir nyfiken på det där garaget. Sture visar runt. Där står dyrgriparna – en vit Saab tvåtaktare och en röd Saab V4. Båda av årsmodellen 1968.
– Jag hamnade tidigt i ”Saabträsket”, skrattar Sture.
Garaget är ett kapitel för sig – allt är nära nog kliniskt rent och prydligt. Prisskåp och tavlor längs väggarna, ett 30-tal däck med olika dubbar och mönster, de två Saab-bilarna putsade och rena (även under motorhuven), under ett skynke döljer sig en motorcykel. Plus en massa annat som man brukar hitta i en verkstad.
– Motorcykeln körde Helena GGN på, avslöjar Sture.
Vi återkommer till dottern Helena, 54, i slutet av artikeln.
Maya-Lena tillägger:
– Sture jobbar nästan hela dagarna här i garaget, samtidigt är det jag som sköter trädgården.
Jodå, trädgården är också fin och välskött. Liksom hemmet i övrigt. Inget har lämnats åt slumpen. Inte heller den egna hälsan.
– Varje dag utom söndagar går vi en slinka här på en timme, säger Maya-Lena och pekar bort längs vägen.
Sture Svensson växte upp i Klintehamn. Spelade hockey (Klintehamn och Eksta) med grabbarna men var också intresserad av motorcyklar.
– Vi var några killar som körde en hel del i skogen och jag minns också att vi en gång drog iväg längs stranden ända ner till Hablingbo.
Men hur hamnade du i det du kallar Saabträsket?
– Esso-macken i Klinte sålde Saab, där hängde man mycket. Och min stora idol Erik Karlsson ”På taket” körde ju också Saab.
Ändå blev det ett par andra märken när Sture skulle inhandla sina första bilar, Renault och Volkswagen. Sture skäms nästan när han berättar om de köpen….
– Bil nummer tre blev i alla fall en Saab -62:a som jag köpte för 10.850 kronor. Sen har jag hållit fast vid det märket.
Sture Svensson har idag fyllt 80,år, men bilintresset är ännu stort och det händer att han tävlar ibland.
Stures storhetstid i rallyskogarna sträckte sig över hela 70-talet och en bra bit in på 80-talet. Otaliga är de segrar han noterade under de åren. Här på Gotland, men även i fastlandstävlingar. Ofta med svågern Lennart ”Peppe” Kihlander som kartläsare.
Största segern?
Sture funderar länge och har svårt att värdera. Säger till slut:
– ”AT-Hus trofén” i Vetlanda. Där deltog även en hel del elitförare, så konkurrensen var rätt skarp.
Svåraste konkurrenten på Gotland?
– Börje Sedelius och jag tampades ofta om segern. Tror ändå att jag vann flera gånger än Börje.
Vad gjorde dig till en så bra rallyförare?
– Körde rätt mycket på säkerhet och var bra på att ta kurvorna effektivt. Men även jag har hamnat på taket ett par gånger, men aldrig skadat mig.
Favoritunderlag?
– Isiga vägar, det passade mig bra samtidigt som flera av konkurrenterna inte alls tyckte om när det var för halt.
Thomas Gottfridsson agerade co-driver till Sture Svensson.
Undertecknad har ett trevligt minne från oktober 1973. För att komma närmare öns rallykung bad jag att få åka med som kartläsare när den tidens största gotländska tävling skulle avgöras, ”Esso-natta”.
– Visst får du det, minns jag att Sture svarade. Men då måste vi träna några gånger innan så du vet vad du ska göra…
Sagt och gjort. Det blev några hiskeliga rundor i Follingbo-skogarna, sen var jag redo. Så pass redo att vi vann hela tävlingen. Trots att jag vid ett tillfälle var lite sen att meddela Sture en vänstersväng och vi gled ut i en hage. Minns också de höga hastigheterna mellan träden på Tofta skjutfält, då var man inte alltför kaxig…
På förstasidan stod det måndagen den 23 oktober 1973 att läsa:
”Sture Svensson körde så pass bra att det blev seger i konkurrens med bland andra flera duktiga fastlandsförare. Segermarginalen på de 5,5 mil långa specialsträckorna blev sex sekunder”.
Att det blev just rally för Sture är inte så konstigt. Intresset för bilar har alltid varit stort och han behärskar det här med motorer, växellådor och annat in i minsta detalj. En titt i garaget och man får svart på vitt. Han har till exempel trimmat en motor från 65 till 160 hästkrafter!
– Minst halva tjusningen med sporten är ju den tid man lägger i garaget eller verkstan innan en tävling. Jag har alltid varit väldigt noga med förberedelserna.
Även när det gäller övrigt i hemmet i Follingbo är Sture en riktig fixare som lagar istället för att köpa nytt.
– Diskmaskinen, tvättmaskinen, gräsklipparen, bilarna, allt kan han laga. Han vill aldrig köpa något nytt, skrattar frugan. Han sköter för det mesta också matlagningen i det här hemmet. Det är en go gubbe jag har.
79-åriga Maya-Lena är också minst sagt bekant med rallysporten. Hon har suttit bredvid Sture som kartläsare vid ett par tillfällen och finns med i arrangörsstaben ”Rallybrudarna”. Dottern Helena (en gång öns orienteringsdrottning) ställer också gärna upp som kartläsare de gånger Sture fortfarande tävlar. Kommer också hem till Gotland och kör GGN när det passar.
– Helena håller jättebra koll som kartläsare. Vi har kört Midnattsolsrallyt åtta-nio gånger, 2015 vann vi faktiskt vår klass. Inte omöjligt att vi ställer upp också nästa år.
Även om 80-årige Sture aldrig har varit en förare som tar alltför stora risker, hittar han fortfarande till gaspedalen. Och avslutar med de bevingade orden:
– Bromsen är fartens värsta fiende…