Det börjar dra ihop sig in för Paralympics som avgörs i Tokyo i augusti i år. Gotland och Eksta finns representerade genom Louise Etzner Jakobsson tillsammans med hästen Goldie. I slutet av maj var ekipaget på en landsslagsmönstring i Strömsholm för att slipa på detaljerna i programmet inför sommarens stora mästerskap.
– Det gick jättebra för oss. Man rider samma program som man gör på tävlingar och blir bedömd efter det, säger Louise Etzner Jakobsson.
Landslaget i paradressyr bestod ursprungligen av fem ekipage. Till start i Tokyo väntas endast två ekipage komma då skador och sjukdomar kommit emellan. Det innebär förutom färre deltagare även att ekipage Etzner Jakobsson endast kommer tävla individuellt under spelen.
I början av juni kvalade ekipaget vid en trestjärnig tävling i Holland. Där krävs en viss procentsumma för att kvala in till Tokyo. Några nerver är dock inte att tala om för Etzner Jakobsson.
– Nej, nervös brukar jag inte vara. Jag är bara fokuserad på det jag ska göra, säger hon.
Kvalet blev en succé. Ekipaget fick över 70 procent och man klarade kvalgränsen. Nästa vecka tar paralympiska kommittén ut laget till Tokyo.
– Domarna var förtjusta i min häst och jag är väldigt nöjd. Framförallt att vi kan tävla på den här nivån när vi inte tävlat ihop så länge, säger hon och fortsätter:
– Nu har vi gjort vad vi kan och har samlat på oss erfarenheter, så får vi se hur långt det räcker.
Vi hoppar tillbaka till sommaren 2020. OS i Tokyo och Paralympics sköts upp på grund av pandemin. Samtidigt stod Louise Etzner Jakobsson utan kompanjon. Ägaren till hennes häst Zernard tyckte att han skulle gå i pension och Louise stod utan häst, ett år innan mästerskap.
– Det kändes ganska gräsligt. Jag och Zernard var ett par i sju år och har upplevt jättemycket tillsammans. Vi var ju också ankaret i laget så det kändes tufft emot mina lagkamrater. Det var väldigt jobbigt, säger hon.
Att lägga karriären på hyllan där och då fanns inte på kartan.
– Jag är inte sån som ger upp. Jag fokuserar på möjligheterna och skapar inte problem. Istället kontaktade jag några vänner som hjälpte mig att hitta en ny partner, säger hon.
I augusti förra året åkte hon till Holland och fattade tycke för den då nioårige Goldstrike B.J. (Goldie).
– Han har tre väldigt bra gångarter. Han ser väldigt fin ut och en häst man ser i mängden. Han kunde också det han behövde kunna så jag kunde utbilda honom vidare under hösten, säger hon.
Under hösten och våren har det nya ekipaget tävlat på ön och gjort några tävlingar utomlands. Fokus har dock blivit på träning på grund av pandemin.
– Vi har ett system av träning. En plan som vi följer och jag tränar utefter hur hästen mår, säger hon.
I sommar är det också meningen att Nordiska mästerskapen ska avgöras i Finland, men pandemin gör att tävlingen svävar i ovisshet.
Trots att Louise Etzner Jakobsson och Goldie inte varit ett par i mer än ett år så beskrivs de ändå som ett av de största medaljhoppet för Sverige i Paralympics i år.
– Hade jag tävlat med Zernard hade jag varit tvärsäker på oss. Med Goldie har jag inte sju års erfarenhet, då kan jag inte vara lika säker. Men kvalitetsmässigt så håller hästen för att ta medalj. Det hänger på att jag kan matcha honom helt rätt, säger hon.