Hilma Pettersson med 12-åriga stoet Mynta.
Hilma Pettersson har hållit på med hästar mer eller mindre sedan hon föddes och det har alltid funnits hästar på gården i Väte där hon är uppväxt. Hon började på ridskola när hon var 4–5 år gammal vilket hon beskriver som veckans höjdpunkt och det stora hästintresset har fortsatt till vuxen ålder.
– Att få rida i väg på sin lilla ponny gosa in sig i pälsen var helt klart veckans i särklass bästa händelse. Jag kan ärligt inte se mitt liv utan hästar. Så fort jag kunde gå gick jag själv till hagen på eget bevåg och stod och klappade hästarna.
Hilma gick på ridskola till hon var ungefär 10 år då hon fick en egen ponny. Strax efter det började hon tävla och började då med dressyr. Tävlingsformen höll hon på med det till att hon var 17 år gammal. Då, för fyra år sedan köptes Mynta och det blev hoppning i stället för dressyr.
– Jag har nog alltid varit lite mer intresserad av hoppning men då jag har haft fina men lite knepiga hästar som inte ville hoppa så jag fick rida dressyr på dem i stället.
Äventyret tillsammans med Mynta har bland annat lett till att ekipaget förra året kvalade och tog sig vidare till Jönköping Horse Show. I år kvalade de in till Falsterbo Horse Show men nu blir det alltså en paus. Beslutet att göra en livsförändring just när framgången är som störst kan tyckas märklig men att göra ett uppehåll med ridningen har legat och gnagt en längre tid berättar Hilma. Hon beskriver det som ett väldigt svårt beslut att fatta.
– Jag har funderat på det här sedan i våras då jag kände att jag behövde en paus. I början av sommaren tog jag upp med mina föräldrar hur det kändes inombords och att jag hade känt så här en längre tid, berättar hon och fortsätter:
– Anledningen till att det dröjde var att jag inte ville säga det högt för då blev det liksom en sanning att jag ska göra ett uppehåll. Det var så konstigt att ens nämna det så jag behövde vänja mig vid tanken innan jag kunde säga det högt.
Är det någon speciell anledning till att beslutet växt fram i år?
– Jag har glömt bort mig själv litegrann känner jag. Jag har lagt ner all min tid och energi på det här till 100 procent medan mina kompisar varit ute och festat och gjort andra saker så har jag stått i regn och rusk ute på ridbanan.
Hon fortsätter:
– Jag vill dock poängtera att jag absolut inte vill ha min ridning ogjord för det här har format mig till den till människan jag är idag.
En viktig händelse i Hilmas liv som gjort stort avtryck och som visar på hennes fina band till hästarna var att hon i yngre år blev mobbad och tvingades att byta skola.
– Jag var hackkyckling i tjejgänget så hästarna blev min räddning. Eftersom jag inte hade några kompisar då så har jag sett hästarna som mina bästa vänner och det var till dem jag gick när jag behövde stöttning.
Nu som vuxen beskriver Hilma det hela som att barn kan vara elaka och att det inte fanns någon vuxen inom skolan som tog tag i det. Till slut bestämde hennes föräldrar att det inte kunde fortgå utan att hon var tvungen att byta skola. Efter skolbytet försvann problemen.
Vad har du lärt dig av den här tiden?
– Jag har fått ett öga för om någon inte är genuint snäll vilket jag har använt i olika situationer. Vidare har det har jag växt som människa för jag vill inte att någon annan ska gå igenom det jag gått igenom. Är jag på tävling är jag mån om att hälsa och ge ett leende till alla.
– Man vet aldrig om man gör någons dag bara genom att hälsa och le. Hade människor varit snällare och mer välkomnande så hade världen varit bättre, resonerar hon.
Trots att händelserna som innebar att hon tvingades byta skola inte är mer än tio år bakåt i tiden försöker Hilma idag inte lägga någon större energi på denna historia.
– Idag är jag nästan tacksam för att det hände för då fick jag möjligheten att byta miljö och det har format mig till den jag är idag. Dessutom har jag idag riktiga vänner som jag litar på vilket känns fantastiskt.
Nu tar Hilmas syster, Henny Pettersson, över och tävlar med Mynta.
Tillbaka till Mynta hur tankarna gick som ledde fram till att det nu blir ett uppehåll med ridningen. Eftersom Hilma inte tyckte det skulle vara rättvist att bara låta Mynta gå i hagen då hon menar att det 12-åriga stoet har mer att ge på tävlingsbanan så lades hon ut till försäljning i slutet av sommaren. I slutet av augusti kom vändpunkten och det var från närmare håll än hon någonsin kunnat ana
– Min lillasyster Henny frågade om hon fick prova att tävla med henne och tävlingen gick jättebra. Att det fanns kemi mellan dem såg jag direkt och jag skulle vilja säga att hon rider Mynta bättre än jag så det känns fantastiskt.
– Det finns faktiskt ingenting som gör mig gladare än att se mina två bästa vänner tillsammans.
Tanken är att Hilma nästa höst ska flytta till fastlandet för att börja studera och just nu är planen att inriktningen blir till läkare eller jurist. Hon utesluter inte på något vis att tävlingskarriären återupptas senare i livet.
– Hästar kommer att vara viktigt för mig även framöver så jag ska definitivt inte sälja hjälmen, stövlarna eller min tävlingskavaj för man vet aldrig vad framtiden har att erbjuda säger hon och fortsätter.
– Jag är väldigt säker på att jag kommer att ha hästar i mitt liv då jag mår väldigt bra av det och det skulle inte förvåna mig om jag kommer att hamna i ett stall några gånger i veckan och jag skulle tycka att det var jättekul att vara medryttare till en häst även när jag flyttat från ön.
Vad har du fått för reaktioner sedan du meddelade att du skulle göra ett uppehåll med ridningen?
– Jag var väldigt nervös över hur folk skulle reagera och tycka att jag inte gav ridsporten en ordentlig chans och att jag inte var en hästtjej till 100% men det blev tvärtom, förklarar hon.
– Jag är överväldigad och tacksam över hur otroligt många fina människor jag har i min närhet som pratat med mig, skrivit till mig och lämnat kommentarer till mig. Mer kärlek från människorna som betyder något går inte att få.
Hur känns det just nu när du efter mycket vånda tagit det beslutet?
– Från ett jobbigt och mörkt svek till att kunna se ljust på framtiden, skulle jag vilja beskriva det som. Jag har varit så rädd för att sakna Mynta men nu blir hon kvar och rids av min lillasyster vilket gör att det har vänts till solskenshistoria som kommer bli jättebra. Jag ser väldigt positivt på det här, avslutar Hilma.