– Jag har haft och har ett helt fantastiskt liv. Har sett i stort sett hela världen och fått vara med om så många härliga framgångar och minnen, säger Sylve Söderstrand.
Sylves stora intresse för hästar väcktes redan som liten sork hemma vid Roklunds i Väskinde där det fanns russ på gården.
– Jag tyckte det var enklare att rida till stranden eller till kiosken när de andra barnen cyklade…
Många här på Gotland har inte riktigt koll på vad Sylve egentligen varit med om och presterat. Jag vill påstå att han ligger i nivå med våra andra storstjärnor som till exempel Håkan Loob och Mattias Sunneborn. Ännu idag, när han närmar sig pensionsåldern, ringer telefonen i ett under de två timmar vi träffas i det mysiga huset på Berggränd i Visby som han renoverat så smakfullt. Samtalen rör sig förstås om olika projekt och tävlingar inom hästsport. Plötsligt säger han också:
– Egentligen skulle jag varit på Kuba just nu. Ivan och jag har ett hostel där som vi behöver se till.
Sylve är gift med 46-årige Ivan Zulueta Flores som kommer från Kuba. De har varit ett par i sådär 15 år. Ivan sitter och jobbar i ett angränsande rum och innan jag lämnar de två passar han på att säga:
– Sylve och jag har haft många fina år tillsammans, även när det varit tufft. Han är omtänksam och en stark personlighet som brinner för sitt jobb.
Sylve Söderstrand avgick för andra gången som förbundskapten för det svenska hopplandslaget efter OS i Rio 2016 då Peder Fredricson knep en silvermedalj.
– Jag hade bestämt mig för att sluta redan innan OS. Sen kom jag ihop mig med vår ordförande Ulf Brömster. Tycker inte han var tillräckligt rak, det stämde inte riktigt mellan oss.
Sylve är stark personlighet och driver sina egna tankar, idéer och åsikter hårt och målmedvetet. Det har inte alltid gått hem hos de styrande.
– Men jag har haft de aktiva med mig, påstår han själv. Jag står alltid upp för de aktiva och har jobbat för det jag tror är rätt och bäst för sporten.
Det är som tränare och förbundskapten Sylve haft sina största framgångar, men den egna aktiva karriären är heller inte fy skam. Han var med i landslaget och vann Nations cup flera gånger. Ett silver och ett brons i SM finns också på meritlistan. Men den där riktiga fullträffen kom aldrig.
– Visst, jag var bra, men inte tillräckligt bra. Var ofta med i landslaget som femte eller sjätte ryttare. Jag var med, men ändå inte med på riktigt…
Tillbaka i tiden. Hemma i Väskinde fanns flera hästentusiaster när Sylve växte upp. Som släktingen och grannen Margaretha Högberg och Lotta Forslund.
– Lotta gjorde mycket för gotländsk ponnysport genom sitt Stall Klintegårda.
Lotta själv minns sin vän Sylve:
– Sylve visste redan som liten grabb vad han ville, inget var omöjligt för honom. Han såg bara möjligheter och gick ofta sin egen väg. Som tränare hade han en härlig auktoritet, är inte ett dugg förvånad att han nått så långt.
På sin blogg beskriver Sylve sig själv så här: ”Diversearbetare inom hoppsporten. Före detta förbundskapten för svenska landslaget i hoppning, före detta tävlingsryttare, ridskolechef, banbyggare och tävlingsarrangör. Har idag hela världen som arbetsplats och lever fortfarande på hoppet”.
Ja, ni förstår nog att han är en allvetare och lite av nörd inom sitt område. Karriären är lång och framgångsrik och började ta fart i Jocke Johanssons stall på Skrubbs med hästar som Cicero och Marco Polo, vidare till Rävhagens Ridskola som Sylve drev några år i början av 80-talet. Därefter var det dags att ta klivet över Östersjön.
– Jag tyckte Gotland var för litet och sökte nya och större utmaningar.
Uppdraget som verksamhetschef vid Enköpings Ridklubb blev det riktiga avstampet mot eliten.
– Klubben var en av de framgångsrikaste i landet, vi tog många medaljer på både EM och SM.
En annan milstolpe i karriären är åren 1996-2005 då Sylve var sportslig skolchef på Strömsholm, ridsportens Mecka i Sverige. Därefter åter till Enköping där han byggde upp ett nytt begrepp, Jumpclub, som han drev framgångsrikt mellan 2006 och 2018.
– Det är ett av mina absolut roligaste projekt. Jag byggde upp ett riktigt ridsportcenter med tävlingsanläggning som också innehöll Bed and Breakfast och café.
Jobbet som förbundskapten för hopplandslaget under två perioder är naturligtvis det som gjort Sylve både känd och berömd också hos den breda allmänheten. Han rabblar hela svenska hoppeliten han haft under sina vingar – Malin Baryard, Rolf-Göran Bengtsson, Peder Fredricson, Helena Lundbäck, Peter Eriksson och flera andra.
Sylves första period som förbundskapten var åren 1998-2004 med bland annat OS i Sydney och Aten och även både EM och VM. Totalt fyra mästerskapsmedaljer – dock inget guld - bärgades av Rolf-Göran Bengtsson, Malin Baryard och de andra toppryttarna.
– Jag satt även i förbundsstyrelsen i slutet på 90-talet och ledde satsningen för hoppsportens utveckling. Min delaktighet var helt avgörande för de framgångar som svensk hoppsport fått. Malin och Rolf-Göran var då två av världens framgångsrikaste ekipage. Fast efter Aten-OS kände jag att jag var klar med landslaget och sade upp mig.
Norge hörde då av sig och ville ha Sylve som förbundskapten
– Den utmaningen lät spännande, tyckte Sylve.
Norge, som tidigare varit en B-nation i hoppning, knep plötsligt en bronsmedalj vid OS 2008 och hade även andra stora framgångar. Och Sylve korades till årets tränare i Norge 2010.
– Jag var en del i ett starkt team, men framgångarna i Norge var till stor del min förtjänst.
Det i sin tur gjorde att Svenska Ridsportförbundet ville ha tillbaka Sylve. Han nappade.
– Det ångrar jag inte. Det blev ju fantastiska framgångar för oss under åren 2011-2016.
2011: Rolf-Göran Bengtsson vann EM.
2013: Lagbrons vid EM.
2014: Femma i lag i VM.
2016: Peder Fredriksson silver individuellt. Lägg därtill att både Bengtsson och Fredriksson erhöll Jerringpriset!
Nu några år efter avhoppet som förbundskapten 2016 är Sylve fortfarande mycket involverad i svensk ridsport. Han nämner en rad olika arrangemang och tävlingar runt om i landet där han på något sätt är högst delaktig.
– Sen är jag faktiskt tränare här på Gotland också. Imorgon har jag 16 elever i Visby och på måndag lika många vid Mulde.
Att han snart är pensionär märks inte.
– Ridsporten håller dig ung, slutar Sylve. Se på Ulla Håkansson, hon är 82 år och ännu i högsta grad aktiv.