Fjolårets femteplats i Superbike-SM var Jonny Jakobssons högsta dittills i karriären, men med en seger i SM-finalen på Anderstorp så klättrade Jonny upp till bronsplats när årets SM sammanfattades.
– Det känns riktigt, riktigt bra. Det är nästan svårt att ta in det bara. I det här racet kände jag att det bästa jag kunde göra var att få en tredjeplats i racet. Att jag skulle ta mig högst upp på pallen hade jag inte vågat hoppas på, säger Jonny Jakobsson.
Inför helgens SM-finaltävlingar hade Jonny som målbild om att kunna slå vakt om sin femteplats i sammandraget. Förberedelserna hade sannerligen inte varit de bästa, då han bröt benet den 31 juli och fortfarande hade underbenet och foten i en skyddande pjäxa.
På fredagen blev det en sjundeplats, med vilken han behöll femteplatsen totalt.
Lördagen började inte på bästa sätt för Jonny. Till säsongens sista lopp körde han in först på 14:e plats i förmiddagens kval, en startposition mitt i femte startled.
– Men jag vet ju att jag är halvdålig i kvalen, så jag hakade inte upp mig så mycket på det.
Mellan kvalet och själva racet kom det dock en regnskur. Vilket passar Jonny bra jämfört med konkurrenterna.
– I regn vet jag att jag är snabb. Vi fick några extra sighting-varv inför racet, för att vänja oss vid underlaget, och redan då kändes det bra. Jag såg hur en del andra var osäkra och körde försiktigt och höll på.
När starten gick tog Jakobsson snabbt tillfället i akt att avancera.
– Jag var nog sjua eller åtta efter första böj och sexa efter första varvet.
Sedan var det en lucka fram till topp fem.
– Men cykeln kändes jättestadig och fin så jag märkte att jag skulle kunna plocka in tiondel för tiondel. Det var bara att stå på.
Sagt och gjort, han kämpade på upp till andra plats, men då var det på nytt en rejäl lucka fram till ledande Jesper Pellijeff.
– Det var en 3-4 sekunder så jag tänkte att det inte skulle gå. Men sen märkte jag att jag tog in på honom på vissa ställen så då var det bara att stå på igen.
Han fick slutligen kontakt och, på det näst sista varvet, såg han sin chans.
– Det blev en ytterrökare i karusellen och bra utgång på rakan så att jag var före fram i nästa kurva och sedan höll jag undan. Jag var helt enkelt snabbare.
Stack pulsen upp lite extra när du var i ledning med ett varv kvar?
– Jo, man stressar ju upp sig lite men då var jag snabb att tänka "Nej, nu tar du det lugnt här Jonny Jakobsson och ser till att du kommer i mål". Annars hade ju allt varit bortkastat.
Vid målgång var givetvis lyckan över den första SM-segern någonsin stor. När han sedan under den efterföljande intervjun fick reda på att segern tog honom upp till tredjeplats i totalställningen blev lyckan total.
– Det är stort... Man känner ju att man inte riktigt platsar däruppe, men tydligen gör man det ändå. Sedan är man ju i och för sig själv sin största kritiker.
Segern över Jesper Pellijeff är i sig anmärkningsvärd, då Pellijeff dittills hade vunnit alla sex SM-race han ställt upp i. Jakobsson blev den enda som besegrade honom på hela säsongen. Racevinsten var Jonnys första i SM-sammanhang, tidigare var trea hans bästa placering. – Nu har jag hamnat på alla positioner förutom andraplatsen, annars har jag varit på allt från 1 till 23, säger Jonny med ett skratt.
Hur firades det här?
– Det blev mat och ett par öl. Sedan packar man ihop sina blöta tält och depåmattor och allt annat, åker båten hem, packar upp och hänger allt på tork. Därefter åkte jag till ortopeden måndag morgon och sen vidare till jobbet, säger han skrattandes.
Hur gick det hos ortopeden?
– Jag fick inte skäll i alla fall så det gick bra.
Jakobsson kör som privat förare, utan att vara uppbackad av något stort märkesteam, vilket gör bedriften än mer imponerande.
– Det är tre storsatsande team som kom bakom mig och det är häftigt med tanke på förutsättningarna.
Framgången bör stärka chanserna till en sponsrad plats i ett team framöver.
– Det är nog ganska mycket upp till mig, man behöver ha en del egna sponsorer i ryggen för att få de större att satsa. Det beror delvis på hur mycket jobb jag orkar lägga på att jaga sponsorer. Sedan blir det en annan press när man kör för ett team. Jag är jättetacksam för de trogna sponsorer jag har som känner mig väl och hjälper mig utan att sätta press. Men visst hoppas jag att fler företag får upp ögonen för mig och vill vara med, säger Jonny Jakobsson.