Classic roadracing är både dyrt och tidskrävande. Det handlar alltså om motorcykelåkning på bana, med veteranmotorcykel. För Johan och Kattis Edberg har classic roadracing blivit en hobby som de delar ihop med olika perspektiv på banan.
Classic roadracingserien i Sverige startade 1978. Då ansågs motorcyklar från 1972 och tidigare vara classic. Idag kör man inom 14 olika klasser, där de nyaste motorcyklarna måste vara 20 år eller äldre och den äldsta klassen infattar 1947 och äldre. Klasserna är mellan 50cc till 1000cc där Johan tävlar i klass fyra, med sin 350cc Honda.
En racinghelg inleds redan på onsdagen med avfärd från Gotland. Eftersom Kattis tidigare arbetat i sekretariatet och numera är ordförande i föreningen finns en hel del administrativt att göra innan förarna anländer.
I ekipaget från Gotland tar de med sig motorcyklar, extradelar, verktyg, boende och allt som krävs för att klara en racinghelg. Bor gör man i camping i depån.
– Det är en sådan otrolig gemenskap. Vi är 250 idioter med samma särintresse. Alla vet att vi kanske inte grillar ihop på kvällen för olyckor händer varje dag. Det binder oss samman på något sätt, säger Johan Edberg och forsätter ivrigt berätta:
– Sen om någonting händer med motorcykeln eller att man kör omkull. Då spelar det ingen roll om vi är 30 stycken som tävlar mot varandra på banan. Utanför banan hjälps vi åt och delar med oss av kunskap verktyg eller reservdelar, även om det skulle kosta en placering.
Kattis M Edberg är sedan slutet av september den första kvinnliga ordföranden i MCHK- racing, föreningen för classic roadracing i Sverige.
– Jag sa till Johan att jag också ville följa med när han körde. Sen saknades det folk i sekretariatet en helg och jag ställde upp. Sen har jag blivit kvar. Det är intressant att utveckla arbetet runt racingen, säger hon.
Det som började med sekretariat ledde 2016 till att hon blev invald i styrelsen och 2020 tog hon över ordförandeklubban.
– Det känns såklart otroligt hederssamt. Men också utmanande när jag fick frågan. Men det känns också helt rätt, jag vill ju utveckla den här föreningen på mitt sätt, säger hon.
Motorcykelintresset har de haft i hela sitt liv. Även om det blir alltmer sällan som de kör hoj på landsvägen i trakterna runt Sproge.
På grund av coronapandemin kördes inga race över hela Norden den här säsongen. Istället blev det ett sammandrag. Fyra lopp kördes på en helg, sista helgen i augusti på Gelleråsen i Karlskrona. Deltagarantalet var inte på långa vägar som man hoppats på och tävlingen blev en förlusthistoria för klubben.
– Ett av loppen så låg jag i ledning. Jag har aldrig vunnit ett lopp så jag kunde känna segerns sötma i munnen. Men det regnade hela den helgen och med tre varv kvar körde jag omkull. Det var en sån helg, alla körde av förr eller senare, men det kommer gräma mig resten av livet tror jag.
Något som de båda lyfter som de finaste med classic roadracing handlar faktiskt varken om höga hastigheter eller motorer. Det handlar om gemenskapen som finns inom kulturen.
– Vi har fått så många gemensamma vänner genom det här. Jag tror att när folk med liknande intressen träffas så har man liknande grundvärderingar. Vi har skapat vänner för livet här, säger Kattis M Edberg.