Gotlänningen Fredrik Dahlgren har tidigare tagit sig igenom en kortad version av Nordenskiöldsloppet, världens längsta skidlopp. Då mätte loppet 20 mil, och målet var i lördags att klara av den fulla distansen på 22 mil.
På fredagen var förhållandena för skidåkning optimala; strålande solsken, vindstilla och minus 8 grader. Dessvärre slog vädret om till lördagen, som istället bjöd på ett ihållande snöfall under hela loppet. Ett faktum som ställde till det för såväl elit- som motionsåkare.
– Det var lite ironiskt egentligen. Fredagen var otroligt fin, men sedan började det snöa under natten mot lördag och sedan snöade det konstant i 1,5 dygn. Det var de absolut sämsta förutsättningarna man kunde tänka sig, säger Fredric Dahlgren ett par dagar efter att loppet avgjorts.
LÄS MER: Gotlänning tävlar i världens längsta skidlopp
Flera av de dryga 400 anmälda deltagarna valde att hoppa av redan innan starten gick, men den 48-årige gotlänningen var en av de tappra som stod på startlinjen strax utanför Jokkmokk klockan 6 på lördagsmorgonen. Han beskriver de kommande timmarna som en mental resa.
– Redan vid fem mil började kroppen skrika och göra ont, och vid sju mil tänkte jag att jag skulle kliva av vid vändpunkten som är vid 9,9 mil. När jag väl kom dit lyckades jag ladda lite energi, och tog mig framåt kontroll för kontroll, berättar han, och fortsätter:
– Vid 15,7 mil hade jag haft ett antal mentala samtal med mig själv. Jag hade jätteont, var muskulärt slut och hade inflammationer lite överallt. Mellan 15,7 och 17 mil kunde jag köra 20 meter i taget, med 30 sekunders paus emellan.
Fredric Dahlgren beskriver hur han vid kontrollen vid 17 mil tog ytterligare ett av de mentala samtalen med sig själv.
– Jag sade: "okej Fredric, nu har du en sträcka som motsvarar Visby-Hemse kvar, och det kommer att ta dig sex timmar". Då hade jag redan hållit på i 15 timmar och 20 minuter, och kände att det inte skulle gå. Kroppen fungerade inte längre, så då klev jag av.
Trots att han tvingades bryta loppet säger Fredric att han är väldigt nöjd med sin insats.
– Jag är jättenöjd över att ha tagit mig så långt i det skitvädret.
Kommer du att försöka igen nästa år?
– Jag sa till mig själv massor av gånger under loppet att aldrig utsätta mig för det här igen, men nu har jag bestämt mig för att åka nästa år. Huvudet är det som läker först, vet du. Jag vill verkligen klara de där 22 milen. Och jag kanske fortsätter även efter att jag klarat av det, men det beror mest på att jag är lite knäpp.