Efter några kilometer på väg 147 mot Slite visar sig plötsligt en skylt på höger sida som lyder: ”Jaktskyttebanor”. Efter några hundra meter på den gropliga grusvägen dyker ett fält upp. Omringad av skogen, står där ett fåtal byggnader målade i rött, och runt omkring rör sig ett tiotal människor. De flesta med en hagelbössa i ena handen, och med klirrande kulor i skyttevästens fickor.
Titt som tätt ropar någon till, följt av ett vinande läte och två snabbt efterföljande, högljudda skott.
Platsen är Hejdeby skjutbana, och det tävlas i lerduveskytte.
Tävlingen heter Hamra Cup, och det är första gången tävlingen arrangeras. Och detta tack vare sponsorn Jan Larsson och hans Hamra Vapen.
– Tyvärr kom det kanske inte riktigt så många deltagare som vi hoppades, men tanken är att det ska fortsätta i många år till. Vi kanske skrämde iväg en del med att ha tre olika tävlingsgrenar, säger ordförande i Visby Lerduveklubb Katarina Muhrbeck.
Den soliga lördag som GA-sporten besöker Hejdeby skjutbana inleddes med den gren som går under namnet Nordisk Trap, där man har ett skott på sig att träffa varje lerduva. Den anses vara den enklaste formen av lerduveskytte, och både avståndet och hastigheten på duvan är mindre än i vanlig Trap.
Därefter följde Skeetgrenen, där skyttarna försöker träffa duvor som kommer från två olika håll. Sen avrundades tävlingen med den mer fartfyllda Automattrapen, som går ut på att med högst två skott försöka träffa en lerduva som kan komma flygandes lite var som helst, och med högre fart.
Och för att göra något väldigt svårt ännu svårare, behöver man dessutom försöka träffa duvorna från olika vinklar i varenda av de tre varianterna.
– Jag har bara skjutit i två år, men jag var helt hooked från början. Sen helt plötsligt blev jag, som enda kvinna, vald till ordförande, säger Katarina Muhrbeck.
En av dem som skjutit lerduvor länge är Jan-Olof Jacobsson. Under Hamra cup var han domare och ansvarig för kontrolldosan som skickar iväg lerduvorna.
– Jag sköt första gången när jag var 18, och nu är jag 69. När det funkar riktigt bra känns det som att man dansar. Men de senaste två åren har jag inte kunnat skjuta på grund av min hälsa, men jag är på plats ändå.
– Han är vår klippa, flikar Tano Lo Forte in.
Visby Lerduveklubb bildades på tidigt 60-tal, och har träningar tre dagar i veckan. Och klubben är framgångsrik, med flera fina insatser i tävlingssammanhang. De två skeetskyttarna Fredrik Melin och Carl-Göran Hederstedt tävlade på Island Games nyligen, och Ulf Strandnert har tagit SM-guld. Bland annat.
– Vi har tagit guld två gånger i division 2, och det är fantastiskt gjort av en så liten klubb, säger Tano Lo Forte samtidigt som han stolt slänger en blick mot den välfyllda prishyllan på väggen i klubbstugan.
Även om det finns några barn och ungdomar som kommer och skjuter ibland, så har klubben svårt att locka till sig yngre medlemmar. Medelåldern för deltagarna i Hamra Cup 2019 sträcker sig en bra bit över 50.
– Men vi hoppas kunna få hit fler yngre, säger Katarina Muhrbeck.
Vad är charmen med lerduveskytte?
– Det är en fantastisk gren. Det är bara du, bössan och duvan. Ingenting annat kommer emellan, och alla bekymmer bara försvinner, säger Tano Lo Forte.
Lite som terapi?
– Ja, verkligen.