Vid Svaide gör inga mutkolvar sig besvär

Foto:

Sportkrönika (GT)2016-01-20 12:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag är en stor förespråkare av idrott.

Att lära sig hantera glädje, ilska, gemenskap, frustration, målsättningar och orättvisor samtidigt som man får fysisk motion, tycker jag är nyttigt och för många en lära för livet som man kanske annars inte fått ta del av.

Med det sagt så är inte idrott alltid helt ren från de negativa krafterna i samhället.

När man fick höra ”nyheten” om att det systematiskt har förstörts dopingtester och att det finns korruption inom det internationella friidrottsförbundet, IAAF, så blev man lite faktiskt lite förvånad.

Inte för att man blev särskilt förvånad över att det fanns dopning och men för att de åkte fast.

Det ryska friidrottsförbundet hade alltså samarbetat med (läs: mutat) det internationella förbundet för att tysta ner ryska dopningsfall systematiskt under en längre tid. För vissa kom det kanske som en chock men personligen tror jag att detta bara är toppen av isberget.

Att dopning sker inom individuella idrotter har jag länge trott men jag har tidigare kanske varit naiv och blåögd eftersom jag trodde att lagidrott varit förskonad från dopning.

Men på senare tid så har jag fått tänka om när flera stora profiler och även vanliga supportrar säger att de är övertygade om att dopning är vanligt förekommande på höga nivåer inom lagidrott.

Under mina 30 år inom elitidrott så har jag lyckligtvis aldrig varit med om att jag eller någon i mina lag har använt dopning.

Det närmaste jag har kommit är att lyssna på bra musik eller shoppa innan match för att öka dopaminproduktionen i kroppen.

När det står så mycket pengar och andra enorma förmåner på spel så kommer förr eller senare antingen enskilda idrottare, lag eller förbund använda sig av otillåtna medel, ekonomiska eller fysiska, på ett eller annat sätt.

Kanske att minnet är kort men tveksamma tilldelningar av mästerskap, fixade matcher och användning av doping känns betydligt vanligare idag än det var förr.

Jag var ute tidigt en söndagsmorgon för några veckor sedan vid Svaide-stugan och åkte skidor och jag blev så fascinerad av alla människor som hade intagit skidspåren i snön och åkte skridskor på isen.

Folk vill faktiskt röra på sig mer än vad man tror men alla vill inte tävla eller vara med i ett lag. Jag fick då en insikt om att det kanske är på den här nivån som idrott är som renast.

Inga mutor, inga tveksamma sponsorer, inga korrumperade ledningar och inga miljonbelopp som står på spel. Bara för skojs skull.