Den nya sporten innebandy växte sig snabbt stor. Som mest fanns 42 gotländska seniorlag i seriespel 1997 och speltiden i den lägsta divisionen fick kortas ned eftersom det rådde brist på lediga halltider.
Nu har det inte funnits någon lokal seniorserie på många, många år. Och när det skulle börja spelas innebandymatcher nu under hösten var det så extremt illa att det inte fanns en enda ungdomsserie.
Vad var det som hände här?
Det är förstås en fråga som genom åren ställts av många med mycket bättre insikt i gotländsk innebandy än vad jag har. Men det är slående hur snabbt den breddinriktade innebandyn somnat in på seniornivå och sakta men säkert håller på att falla i dvala bland ungdomar.
Ändå har det i princip inte förts någon debatt utan det har mest blivit ett förvånat "jaså". Hade vi sett motsvarande totala sammanbrott inom till exempel bredd- och ungdomsfotbollen känns det som om reaktionerna hade blivit starkare.
Någonting någonstans måste ha gått väldigt fel inom gotländsk innebandy. Och gjordes det någonting åt det så var det inte särskilt lyckat.
Jo, Endre IF och Visby IBK förstås.
Paradoxalt nog är den sportsliga toppen väldigt spetsig. Men ingen kan påstå att det just nu finns särskilt mycket under eller vid sidan om den gotländska innebandyns paradprodukter.
Rättare sagt: det som i nuläget finns är några herrlag i korpenliknande Gotland Floorball League och klickar av ihärdiga ungdomar som samlas tre gånger per termin för att spela sammandrag mot varandra.
Det är knappast någon stabil och stark grund att stå på.
Läktarna i Ica Maxi Arena är fortfarande välfyllda när Endre och Visby IBK spelar eftersom det finns en trogen publik som uppskattar sporten – eller åtminstone att två lag från Gotland klarar av att konkurrera på hög nivå.
Gotländsk innebandy fortsätter på något vis att leva på elitlagen där importer som Ellen Bäckstedt och Gustav Johansson är de vassaste vapnen.
Med tanke på alla förutsättningar (två etablerade elitlag, tränare, hallar, traditioner) och en unik gotländsk föreningskultur; är det inte för dåligt att bredden inom gotländsk innebandy inte är större än vad den är i dag?
Eller är det strunt samma, bara vi får se Endre och Visby IBK vinna i helgen?