– Det var kul, en fyra på betygsskalan. Utmanande, fartfyllt och ansträngande för både hjärna och kropp, säger Gustav Löfgren.
Gotland Fäktklubb fostrar fäktare av finaste märke, bröderna Mikolaj och Bartek Mancewicz och Natalie Wramner har alla representerat Sverige på hög internationell nivå. Sportspanarna har ännu några steg att ta innan stötarna är välkoordinerade, men glädjen, nyfikenheten och engagemanget höll världsklass när de bjöds en lektion.
– Vi var ett helt okunnigt fäktgäng men det var många skratt. Och ett riktigt bra träningspass, säger Yvonne Lindvall.
I lokalen hänger Rolf Edlinds guldvärja från OS i Montreal 1976. På golvet tillsammans med spanarna i den ljusa lokalen Natalie, Bartek, Mikolaj, Joar Stephansson och Stefan Wramner, ordförande i Gotlands Fäktklubb. Efter 30 minuters uppvärmning med en praktisk instruktion av sportens grunder hämtade spanarna sina värjor, klädde sig i byxa, jacka, handskar och hjälm och intog en stram gardställning.
Fotarbetet är grunden, att avståndsbedöma med noggrannhet en förutsättning.
Vad krävs för att bli en bra fäktare, Stefan?
– Träningsvilja, och förstås talang. Det krävs ofantligt mycket träning för att bli riktigt bra, det hjälper om man är reaktionssnabb och kan tänka snabbt. Det gäller att värdera situationerna mycket snabbt.
Sporten tränar både lungkapacitet och hjärtkondition, explosivitet och koordination är viktiga inslag.
– Det var en pulshöjare, svettig blev man ju. Men det var lite svårt att hitta rätt teknik, säger Robert Söderlund.
Fäktning är en gentlemannasport med hälsningsritualer och artighet, heder och hövlighet i kritvita kläder.
– Det är en väldigt individuell sport men man är så artig mot sin motståndare så det blev på något sätt gemenskap ändå, säger Emelie Edwardson.
Vilken är den vanligaste missuppfattningen om fäktning, Stefan?
– Att det är farligt, vilken det inte är. Man har skydd och värjan är inte vass, det sitter en liten knapp längst fram som registrerar träffarna.
Hur är intresset på ön?
– Många är intresserade…men vi skulle önska att fler provade. Det är svårt att bli riktigt bra, men du såg hur bra Sportspanarna klarade sig. Det går att komma igång ganska snabbt.
Är det en sport för alla?
– Ja, det finns rullstolsfäktning. Vi börjar när ungdomarna är i skolåldern och jag har varit på tävling där en av deltagarna var 75 år. Det är klassindelat, så alla kan vara med.