Svenska Dagbladets stafettlöpning hade 1921 genomförts åtta gånger i Stockholm. Rudolf Tiberg, löjtnant vid dåvarande I 27 i Visby hade stort intresse för idrott, scouting m.m. SvD:s stafett blev hans förebild för den gotländska varianten. Rudolf Tiberg lyckades övertala Gotlands Allehanda att bli sponsor för tävlingen. GA:s roll som medarrangör var inte obetydlig eftersom tidningen lämnade utrymme för all den information som behövdes inför och efter tävlingarna.
Som 25-åring fick Rudolf Tiberg alltså rollen som tävlingsledare. Han var då inriktad på att få ett brett deltagande främst bland skolorna. Som Visbybo hade han kontakter med många skolor och lär ha ridit ut till socknarna närmast Visby för att uppmuntra skollärarna att anmäla sina elever till stafetten.
1921 års tävlingar beskrevs som ”från början till slut en glänsande idrottsfest, gynnad av det härligaste väder”. Inramningen av tävlingarna var helt annorlunda än vad som är brukligt idag. T.ex. inleddes tävlingarna med högmässa med biskopen i domkyrkan. Till Domkyrkan tågade de olika lagen från samlingsplatsen vid Söderport ”under flygande fanor och klingande spel”. Efter gudstjänsten marscherade deltagarna ut till sina växlingsstationer.
Segerstriden i huvudklassen det första året stod mellan Visby IF, I 27 IK och IF Gute med Visby IF som segrare. Laget fick GA:s Hederspris samt en minnesnål i guld till varje man. I klasserna för yngre pojkar segrade Läroverket i klasserna för 13- resp. 14-åringar medan Hejde vann 12-årsklassen. Löpsträckorna i juniorklasserna var kortare och förlagda till Strandpromenaden. Efter målgång tågade de olika lagen till en pampig prisutdelningen på idrottsplatsen vid Lasarettet. Evenemanget inramades av en musikkår och inleddes av landshövdingen Roos med ett högstämt tal. Prisutdelare var landshövdingskan Roos.
Allmänheten uppmanades att ställa upp med priser i stafetten. En insamlingslista toppades av landshövdingen Roos, vilket väl uppmuntrade många andra honoratiores t.ex. Carolina Benedicks-Bruce att bidra till priser. Prissamlingen var synnerligen omfattande. År 1922 fick t.ex. varje man i det segrande laget för 14-åringar – Läroverket I – en minnesnål i guld samt GA:s Hederspris till laget. Många privatpersoner bidrog med egna hederspriser t.ex. poliskonstapel Bodins hederspris till yngsta flickan som tilldelades en 9-årig tös från Follingbo, Ingrid Bolin. Ett annat pris var Visby Telefonisters Pris. Säkerligen hade Rudolfs syster Nanna Tiberg, telegrafkommissarie, ett finger med i spelet. Andra företag och organisationer med egna hederspriser var de gotländska regementena, DBW, Visby Poliskår, Visby Bryggerier, Gotlands järnväg, Stadshotellet och Ridelius.
Andra året, 1922, steg antalet tävlande till drygt 900. I deltagarlistorna kan jag hitta några mer eller mindre avlägsna släktingar såsom Karl-Axel Broander, tävlande för Källunge Bollklubb, Gunnar Bachér (IF Gute) och Carl-Axel Krokstedt (Slite scoutkår). Andra för mig kända namn i deltagarlistorna var Ullberger, von Corsvandt, Kjellkvist, Dahlgren och Enström.
GA:s stafett genomfördes sista gången 7 juni 1925. Anledningen till att de upphörde var bl.a. att tävlingsledaren Rudolf Tiberg flyttade till fastlandet för utbildning på GCI.