I går var han inbjuden av Gotlands Idrottsförbund för att föreläsa och ge löpartips för gotländska ungdomar och vuxna i Svaidestugan.
Mustafa Mohamed, 38 år är en av Sveriges mest framgångsrika medel- och långdistanslöpare. Han har meriter från två olympiska spel, VM-tävlingar och Europamästerskap. Han är för alltid inskriven i friidrottens historieböcker.
Nu är han på väg att avsluta sin elitkarriär. Han har mycket att minnas tillbaka på:
– Roligaste ögonblicket var när jag slog Anders Gärderuds gamla rekord, på dagen 30 år efter hans lopp. Det var sån känsla, det kändes som jag flög fram. Nästan overkligt. Meritmässigt är nog min fjärdeplats i VM i Osaka bäst, även om jag var besviken just då att jag missade pallen, säger han.
Han kom till Sverige som 11-åring från inbördeskrigets Somalia med sin mamma (som funnit kärleken i Lysekil) och sin äldre bror.
– Det var en stor omställning. Att lämna Somalia och det enda livet jag kände, utan att kunna det nya språket det var lite tufft. Och vädret, vi kom hit i december, säger han leende.
Omställning det, för en ung pojke som sprungit barfota genom livet omgiven av vänner i ett tropiskt klimat. Han sökte sig till idrotten för att finna en ny gemenskap och sammanhang:
– Idrotten hjälpte mej att komma in i samhället. Det var naturligt för mej att söka mig till fotbollen eftersom jag spelat med mina kompisar hemma i Somalia.
Han kunde från lägenhetsfönstret se gårdens barn spela, han gick dit och tittade, tills någon frågade om han ville vara med.
– Det ville jag ju. Det är fantastiskt med idrott, man behöver inte ens kunna språket, säger han.
I Slättens IK tränade han organiserat, spelade matcher, fick fler kompisar, kände gemenskap, lärde sig tala svenska.
– Det var en miljö jag trivdes och hade roligt i. Jag hade bra tränare, det var viktigt.
Och han upptäckte att han hade överlägset bäst kondition.
– När de andra blev trötta blev inte jag trött, jag blev aldrig trött. Jag var bland de bästa i skolan när vi sprang lopp så jag förstod att jag hade talang för löpning.
Du behöver inte springa långt eller fort och det behöver inte ens vara löpning, säger han.
– Jag säger till mina barn att det är viktigt att röra på sig. Vår flicka, som är sex år, hon tror det är normalt att träna varje dag eftersom min fru och jag gör det.
Att föräldrarna sätter standard och på ett positivt sätt kan inspirera sina barn till livslångt motionerande är familjen Mohamed ett bra exempel på. Träning är för dem lika naturligt som att borsta tänderna.
När han nu är på väg att skifta karriär drar han mer åt att bli en utbildare och inspiratör för de som av hälsoskäl vill röra på sig, snarare än att bli elittränare eller proffsföreläsare.
– Det skulle kännas som en större framgång att få någon ur soffan för att röra på sig än att träna någon till en rekordtid på milen, säger han.