På Gym 1 har Jenny funnit ett andra hem och hyllar kamratskapet mellan unga som gamla.
Jenny Wahlberg fastnade inte för lagsporter som fotboll och innebandy. När klassen fick testa på olika idrotter i skolan var det kulstötning som hon tyckte var roligast, men helt fast blev hon inte.
Förrän för några år sedan när hon föll pladask för styrkelyft.
– Jag har nog alltid haft en grundstyrka, funderar 31-åriga Jenny Wahlberg när vi träffas på anrika Gym 1 i södra Visby.
Det är här Jenny Wahlberg tillbringar en stor del av sina lediga timmar. Här har hon ett andra hem och en bonusfamilj.
– Många har tränat här länge och det är en stor gemenskap som är väldigt fin. Det är jättehärligt. Jag är en hemvändare efter flera år i Umeå, men när jag kom tillbaka hade många barndomsvänner flyttat och jag behövde hitta nya vänner och en ny gemenskap.
I dag är hon en av landets främsta trots att hon bara lyft i 3–4 år.
– Jag var första tjejen i klubben och alla var väldigt omhändertagande. De guidade mig och uppmuntrade mig att följa med på tävlingar på fastlandet. I dag är vi tre tjejer som lyfter i klubben.
Jenny Wahlberg är legitimerad fysioterapeut och vidareutbildar sig med inriktning sjukgymnastik inom äldrevård.
– Jag pluggar halvtid på distans och det gör att jag kan träna mer på dagtid. Jag tränar 5–6 pass i veckan och varje ett pass blir 2–3 timmar.
I dag klarar sig hon inte utan träningen.
– Det har blivit en vana och en del av livet. Jag kände att jag är bra på det här och jag blir knäpp om jag inte går till gymmet under några dagar. Nu förstår jag vad andra pratar om när det är passionerade för fotboll eller innebandy.
Hösten 2020 kvalade hon in till SM efter att ha varit överlägsen i det sydöstra distriktet som innefattar Gotland, Småland och Östergötland. Jenny lyfte totalt 442,5 kg i de tre momenten (bänkpress, knäböj och marklyft).
Kvalgränsen låg på 430 kg och Jenny var första senioren från Visby Styrkelyft att ta sig till SM, men sedan kom pandemin emellan och debuten skedde först ett år senare under SM-veckan i Piteå.
Inför SM tog hon hjälp av styrkelyftslegendaren Mia Öhrnell som vunnit EM och innehar världsrekord i knäböj, men nu tävlar i veteranlandslaget.
– Det blev en femte plats! Jag satte personbästa i bänk och där hade jag varit fast ganska länge. Jag tappade 22 kilo under förra året, men låg ändå i nivå med mina tidigare rekord.
Jenny har distriktsrekord i både marklyft och total, men nu siktet på ett annat rekord. Distriktsrekordet i knäböj (180 kg) är inom räckhåll.
– Sedan hoppas jag väl kunna klättra någon placering i SM nästa gång. Kanske kan jag ta en medalj någon gång. Det är mitt mål.
Samtidigt är hon helt på det klara hur tuff konkurrensen är i just hennes klass.
– I min viktklass (84 kilo och uppåt) tävlar världseliten och jag vet att jag aldrig kommer att rå på dom. De ligger före och de väger mycket mer än mig. De lyfter vikter jag inte kan nå just nu, men jag kan hitta mycket inspiration i mina medtävlare.
SM-veckan med stor publik och TV-kameror. Var det svårt att fokusera med allt runtomkring?
– Ja, haha. I mitt andra knäböj när jag stod där med stången bakom huvudet och musiken tystnade. Jag ser svenska flaggan framför mig och alla människor i publiken... Då fattade jag att jag var på SM. Då fick jag en alldeles för grund böj, jag fick inte med mig den alls och då var det bara: ”Okej nu får jag fokusera om.”
SM-veckan i Piteå.
Hur är du innan du kliver upp på podiet?
– Fokuserad, men jag vill ha någon som slår till mig innan jag går upp så att jag vaknar till och hittar fokus.
Slå till?
– Ja, min tränare får daska till mig ordentligt i ryggen så där. Så att man får igång adrenalinet ännu mer. Sedan brukar jag skrika lite.
Vad får du för kickar av ett bra lyft?
– Det blir en extrem adrenalinkick och det är så kul. Det är bara positivt i kroppen. Jag har aldrig skadat mig något större och det gör att jag inte är rädd för att ta i. Sedan är man väl lite knäpp, men när jag når ett mål är jag glad en liten stund, men sedan tittar man på nästa mål. Jag har länge velat lyfta 200 kg i marklyft för att det är en så snygg siffra, men när jag väl klarar den kommer jag gå för 210.
Idag är Jennys personliga rekord 177,5 kg (knäböj), 80 kg (bänkpress) och 192,5 kg (marklyft).
Jenny Wahlberg föll för styrkelyftet och är i dag öns enda styrkeklyftare på SM-nivå (senior).
Passionen som Jenny känner är påtaglig när hon berättar om vad sporten haft för inverkan på henne och hon har hela tiden nära till skratt.
– Jag fascineras som sjukgymnast hur man kan göra om kroppen. Jag gick från att vara fullständigt otränad och aldrig gå på gymmet till att ha format om kroppen och fått starka muskler. Den transformationen är jättefascinerande.
Men sporten har också betytt mycket på ett djupare och mer allvarligt plan. Hon återkommer åter till kamratskapen på gymmet och hur idrotten kan ge utlopp för frustration, glädje och sorg.
När Jennys pappa gick bort 2019 fann hon en tröst i träningen.
– Vi hade inte så mycket kontakt eftersom han var en tung missbrukare. När han gick bort trodde jag inte att jag skulle bli så ledsen eller gå ner mig så mycket som jag faktiskt gjorde. Hade jag inte haft lyftningen då.... Då hade det varit jättetungt.
Hon stannar upp och fortsätter:
– Att gå till gymmet eller att ha en hobby är viktigt vid tyngre perioder i livet. Min bästa killkompis, Johannes, drog med mig hit och tränade. Det hjälpte mycket. Jag kunde ladda ur och det var okej att vara ledsen. Jag gjorde en tävling tre veckor efter att pappa dog och det var oerhört skönt.
Jenny Wahlberg slutade nyligen femma på SM.
