När våra vägar skiljs efter en maratonintervju på närmare fyra timmar funderar jag – varför har den här kvinnan inte skrivit en bok om sitt liv?
Legendaren Rosita Fellman, 82, har tagit bilen från hemmet i Slite till Visby. Hon kommer kånkande på fotoalbum, dokument och massor av minnen. Minnen som räcker till en hel bok.
– Det är faktiskt många som sagt att jag borde skriva en bok, säger Rosita. Men, naj, naj, naj…Vem skulle läsa den?
Rosita Fellman (född Wulff) är för de flesta känd för sin tennis. Hon är den kvinna här på ön som betytt mest för tennisen, inte minst som tränare, ledare, styrelseproffs och en eldsjäl långt utöver det vanliga.
– Jag fick mitt första racket av min morbror när jag var tio år. Jag kunde stå på cementbanan i Slite i timmar och träna slag och servar mot planket.
Styrelseproffs som sagt:
– Var bara elva år när jag första gången valdes in i en styrelse. Sen den dagen har jag alltid tillhört en eller flera styrelser och haft alla uppdrag man kan ha. Har även jobbat i Gotlands FN-förening och Föreningen Norden.
Rosita har för sina insatser belönats med både Riksidrottsförbundets och Gotlands Idrottsförbunds guldmedaljer och så sent som 2013 Idrottsakademins och ICA Maxis hederspris på den stora Idrottsgalan i Visby. Hon är väl värd allt detta.
– Hederspriset häromåret kändes extra bra, då var jag stolt.
Hela hennes uppenbarelse – färgstark, intensiv och pratglad – för tankarna söderut. Och mycket riktigt, hon har faktiskt spanska rötter.
– Min pappa var barberare i Barcelona, mamma var skollärarens dotter i Slite. Pappa var en fin man, jag hann träffa honom tre gånger.
Det blev ändå Slite för Rosita. Det var där hon växte upp och det är dit hon återvänt nu på gamla dar.
Rosita pratar inlevelsefullt och öppet om sin uppväxt.
– Jag blev adopterad. Min pappa blev efter adoptionen Gösta Wulff och mamma var Thyra Wulff. Jag betraktades nog som lite originell, men var snabb, kvicktänkt och duktig i skolan.
Som ni märker, Rosita är inte främmande för att berätta om sitt liv. Återkommande under den långa intervjun är jakten på pengar. Hur hon på något sätt lyckades finansiera sina studier och även tenniskarriären. Gott om pengar var det nämligen ont om i familjen.
– Minns att jag fick gå omkring och sälja lotter i Slite för att ha råd att resa på SM. Jag fick ihop 49 kronor, det mesta gick till båtbiljetten och jag hade sen bara råd att äta ett mål mat om dagen, var hungrig nästan jämt.
Tennisen i Slite och Slite Tennisklubb styrdes på den här tiden av Cementa med den mäktige chefen Arendt de Jounge i spetsen. Här fanns också pengar.
– En dag blev jag uppkallad till de Jounge, han kollade på mina betyg som såg riktigt bra ut. Då fick jag låna pengar för att klara studierna på läroverket i Visby och för att resa till tävlingar på fastlandet. Han räddade mitt liv, fast jag fick betala tillbaka precis allt jag lånat.
”Affen” Lindvall var en annan Sliteprofil som vurmade för tennis. Han fick tidigt upp ögonen för den energiska, snabba och konditionsstarka Rosita som var begåvad med en stark forehand och volley. Hon utmanande även de mer rutinerade damerna i Visby Tennisklubb.
– En del av Visbyspelarna rökte och hade därmed inte så bra kondition. Om jag bara lyckades få till ett tredje och avgörande set hade jag dem på kroken…
Rosita utbildade sig till lärare i Karlstad, hamnade först i den lilla byn Vittangi i Norrbotten och därefter hoppade hon på ett jobb som tennistränare i Amerika.
– Så mycket pengar jag tjänade på nio månader i Vittangi har jag aldrig gjort. Jag kunde betala tillbaka hela min skuld till de Jounge och jag hade också råd att köpa löständer till min mamma…
Tillbaka till studietiden på Visby högre allmänna läroverk som det så vackert hette på den tiden. Sista året där kom en framgång på tennisbanan som hon värderar mycket högt. Kanske allra högst.
– Jag vann skol-SM i singel 1956, det var ett fint ögonblick för mig. Jag spelade faktiskt mot alla i SALK-hallen, ingen där ville att jag skulle vinna. Min insats gjorde att jag värvades till SALK.
En annan fin framgång är ett junior-SM i dubbel 1955 tillsammans med Lill-Christin Engdahl. Och att hon därefter även blev uttagen att representera Sverige i juniorlandslaget.
– Men jag fick stå över i sista stund, det var en annan tjej som plötsligt fick gå före. Då var jag lessen över hur de behandlade mig.
Lite annat smått och gott från Rositas långa karriär:
¤ Ordförande i Gotlands Tennisförbund i tre omgångar, fick också igång tennisen i både Hemse och Klintehamn.
¤ Ansvarig för tennisen under Island Games på Gotland 1999.
¤ Deltog i den första amatörtränarutbildningen i landet under ledning av före detta amerikanska Davis cup-spelaren Bill Luffler.
¤ Tränade och spelade i Karlstad i fyra år och vann där flera DM för Värmland. Hann också representera SALK i Stockholm.
Tennisen har alltid varit nummer ett för Rosita. Men hon har sannerligen haft fler strängar på den berömda lyran. 117 olika DM-tecken i massor av idrotter (se faktarutan), då räknar vi också med sånt som vunnits i både Stockholm och Karlstad.
– Många tror jag att jag bara sysslat med tennis. Jag kunde faktiskt simma redan när jag var fyra år och blev simlärare vid 17 års ålder. Under tre somrar lärde jag barnen i Klintehamn att simma.
Det är i Slite hon bor just nu, Rosita. Och det var i Slite allt började. Men under 36 år bodde hon i Sanda och jobbade som lärare i Levide och Fardhem.
Sedan början av 90-talet har också sjukdomar och krämpor stört tillvaron. Artrosen gör sig påmind dagligen och hon har även drabbats av hjärtsäcksinflammation.
– Jag hade 17 återfall under åren 1992 till 1998. Sen fick jag besvär med öronen och fick beskedet att det var en knuta på hypofysen, en cancertumör. Fast idag är mina värden toppen för en 82-åring.
2008 lämnade Rosita Sanda och flyttade hem till Slite igen. Och genast ville Sliteborna ha tillbaka eldsjälen i tennisklubben. Slite TK var då på väg att läggas ner och banorna i den fina Badhusparken sköttes inte alltid på bästa sätt.
– Jag var utomlands när de hade årsmöte, de valde mig som ordförande utan min vetskap. Jag som tänkte spela mer och även hinna med att resa.
Rosita har sedan dess kämpat på med både klubben och banorna, men idag är det ingen som vill ta över efter 82-åringen.
– Jag önskar verkligen att Slite TK kommer att blomstra på nytt, vi har ju Gotlands finaste anläggning, slutar Rosita.
