Jag ska försöka låta bli att tjata om Elitloppet men det kommer bli svårt. Några som får ladda upp inför årets bästa helg på säkert det roligaste sättet av alla är gänget kring Kyrkebys Rut och Kyrkebys Bojan. Stefan Adman har låtit sina två tjejer inleda årets säsong på hemmaplan med varsin vinst och nu spänns bågen mot Solvalla, självaste elitloppsfredagen. Besvärliga utgångslägen och givetvis tuffare motstånd än på Skrubbs gör att de rankas ner i tipsen. Se där, kanske ett ypperligt sätt att lägga en grund till den spelkassa som lär gå åt kommande dagar. Hur som helst är det lopp 6 respektive 7 som gäller i dag för brudarna från Skogsholm, om det är någon som tänker lira.
Det skulle man ha gjort i lördags. Lirat alltså. Mikael Cedergren stack till Gävle med sin, och Lena Nilssons, Sundbo Bysen och hade fått Kaj Widell att köra i 5-åringens första autostartlopp. En löpning i den tuffa positionen utvändigt om ledaren bekom inte den härligt lufsande Bysen ett dugg utan man knäckte ledaren och svarade ut attackerna bakifrån på ett förtjänstfullt sätt till en knapp men säker seger till det glada vinnaroddset 16,67. 30 000 kronor fick ägarna och 1.28,8 skrevs vinnartiden till. Ett par dagar senare åkte samme Cedergren till Dalarna och Rättviks travbana med sitt nyförvärv Pålagutten, även han av den kallblodiga slaget, om än importerad från Norge. I sitt forna hemland startade han senast, år 2012, och nu har alltså vägar och vatten fört den 10-årige fuxen med 0 kronor på kontot till Gotland. Debuten som öbo ändade dock med galopp men är man häst och bor hos Mikael Cedergren kan man nog räkna med att det snart blir en tripp till Norrland igen.
På tal om absolut ingenting så fick jag häromdagen reda på att Sveriges äldsta kam härstammar från stenåldern och hittades i Näs på Gotland. Riktigt så länge sedan är det kanske inte sedan jag själv gjorde lumpen på A7 men då hade vi i alla fall en plastkam som almanacka där varje tand representerade en dag. ”Inga pinnar, bara timmar” skrek vi beväringar i kör när den sista plastpinnen hade petats bort och det äntligen var dags för muck. Nu är kammen tom igen och inga pinnar, bara timmar, återstår till dess att ”the marshall calls the trotters” hörs klinga ur Solvallas högtalarsystem. Det börjar nästan kännas overkligt nära.
Jag visste det, det kom att handla en del om elitloppet i alla fall.