2020 blev tävlandet har begränsat till följd av covid-19.
Istället har det handlat om träning och ännu mer träning för Albert Askengren och på lördagen fanns han äntligen i startfältet på Ironman 70.3 i Jönköping och med goda förhoppningar om en framskjuten placering.
– Jag gjorde en träningstävling i juni och fick ett bra kvitto där. Jag kände då att kommer jag till Jönköping och gör en liknande prestation så är chansen god att jag skulle ta hem det eller åtminstone vara med i toppen, säger Albert Askengren.
25-åringen inledde med en sjätte plats i simningen som kortats från 1.9 kilometer till 750 meter eftersom vattnet var för kallt.
I cyklingen (90 km) slutade han femma och känslan var god inför favoritgrenen löpning (21,1 km).
Men det var då som 25-åringen skulle stöta på sin första motgång under dagen.
– Jag fick krampkänning ner mot knäet tidigt under löpningen och det var jag inte beredd på. Det började inte så bra, men jag lyckades hantera det ganska bra fram till sex kilometer återstod och då var det riktigt jobbigt, säger Albert Askengren.
– Jag tänkte bara att det här får jag inte släppa. Det fanns inte på kartan att jag skulle ge upp när jag var i den sits jag var utan då fick det göra hur ont som helst. Det är bara att pressa hastigheten så mycket det gick. Det handlar om 25 minuter sedan var det färdigt, fortsätter han.
Han höll undan och bjöd på ett härligt segervrål när han sprängde målsnöret på 3.56:31.
Askengren var två minuter snabbare än tvåan Klas Wirehn i totalen. Knappt fem minuter efter Albert kom även KA3-veteranen Marcus Larsson i mål på en total femte plats på 4.01:17. Starkt och tiden räckte dessutom till seger i klassen män 40-44 år med god marginal.
Vann gjorde även KA3:s Petra Kalström i kvinnor 50-54 år på sin 50-årsdag och slutade på 21:a plats totalt med 5.01:10.
– Det var en lättnad att få komma i mål, men också en glädje att man lyckats pressa sig när man haft det tungt. Det blir en urladdning och när du springer i mål som segrare känner du att det är värt all tid du lägger ner på träning. Det ger en stor tillfredställelse och ett adrenalinrus, säger Albert Askengren.
Hur känns kroppen nu?
– Jag är ganska trött nu och framför allt framsidan av låret och ner mot knäet. Där är det värst, säger han.
Hur värdesätter du segern?
– Högt! Det här är min största seger, det måste jag nog säga.
Nu väntar några dagars vila, men redan nästa helg är det dags för SM i duathlon i Arlandastad.
Segern i Jönköping gav förstås mersmak och var ett formbesked i konkurrens med 1500 andra triathleter.
– Jag har ambitioner att ta mig ännu högre upp och tävla på riktigt och visa vad jag kan. Jag kommer köra lite kortdistanser här i Sverige, men behöver utveckla min simning. På de längre distanserna har jag fundering på att lösa proffslicens på halv- och heldistans.
I bakhuvudet lockar också att testa en hel Ironman.
– Jag har sneglat lite på att köra en hel ironman under hösten om jag hittar något lämpligt lopp. Mest för att se hur jag står mig, säger Albert Askengren.