För fem år sen fick Göran Fransson sitt drömjobb som konsulent på Svenska Varpaförbundet i Stockholm. Han har pendlat under de här åren från sitt hem i Roma och Stockholm och trivts oerhört bra, men när hans fru hastigt gick bort i januari år så har livet blivit betydligt jobbigare och svårare för honom.
– Jag har egentligen mått skitdåligt hela året och nu kände jag att jag var tvungen att ta ett beslut. Det går inte att ha hus i Roma och jobb i Stockholm när man är ensam. Nu måste jag försöka att ta hand om mig själv i första hand, säger han.
Men beslutet att säga upp sig var inget lätt beslut.
– Det är världens bästa jobb om man är varpaintresserad, jag har gått till jobbet varje dag med ett leende, så det är med blandade känslor jag slutar, lite vemodigt, säger han.
Varpasporten kämpar med näbbar och klor för att överleva, ett jobb som Fransson jobbat med hela tiden.
– Egentligen kämpar vi med det varje dag för att kunna finnas kvar, vi är ett litet förbund och vi har stora utmaningar framför oss, säger han.
Och han fortsätter:
– Jag tror inte att alla föreningar ser allvaret, det finns ju några undantag som Vallstena och Sanda som fått fart på varpan igen, där borde fler föreningar hänga på, säger han.
Han önskar att föreningarna lyckas fånga upp de som kastar varpa, men inte tillhör någon förening.
– Jag märker att det finns en hel del varpakastare både på Gotland och även på fastlandet, men de kastar inte för någon förening, hade vi kunnat fånga upp några av dem så skulle det varit oerhört bra, säger han.
Att varpan är på väg att dö ut håller han inte med om.
– Det finns belackare som tror att varpan är död om fem år, men vi ger inte upp och jag tror inte att det blir så heller, säger han.
Och fortsätter:
– Vi har en hel del spännande ideér som vi ska sjösätta nästa år, något jag tror mycket på och som jag hoppas kan ge varpan lite ny skjuts framåt, säger han.
Göran Fransson har inget nytt jobb på gång och känner inte att det är det viktigaste i nuläget och varpan kommer han aldrig att släppa trots att han slutar på svensk varpaförbundet.
– Jag ska försöka jobba lite med ungdomarna i Roma, att vi kan få till något bra där, sen fokus på att jag ska må bra och ta hand om mig själv förstås, säger han.
Han har helt rätt, det finns inget jobb i hela världen som är värt att riskera hälsan.