Ola Nilsson fyller 55 strax efter SM i Stånga.
När andra kastare tröttnat har Ola fortsatt och är nu uppe i 33 år i varpans tjänst.
Och något snack var det egentligen aldrig.
– Jag är född in i det. Min pappa och äldre bror var med i Hablingbo så det föll sig naturligt. Varpan passade mig bättre än fotbollen, säger Ola Nilsson, stor grabb i sin idrott.
Historien med moderklubben Hablingbo IK sträcker sig längre än så och många ideella timmar har plöjts ner för att utveckla klubben. Även om Ola bor i Snauvalds i Havdhem är han vid idrottsplatsen ofta.
– Jag har lagt ner mycket tid ideellt på klubben. Man vill ju att idrottsplatsen ska vara snygg och att det är trevligt att komma ner. Jag tränar där och det är också ett sätt att umgås. Men jag är inte ensam om det utan det finns flera som bröderna Nilsson som sköter gräsytorna, röjer och gör det snyggt.
Bröderna Nilsson är "Nicken", "Nuffen" och "Rolle" eller om man vill vara korrekt Nils-Allan, Kenneth och Roland. Stora profiler inom sporten.
Nyligen har Ola varit med och renovera köket i klubbstugan och om några dagar står klubben tillsammans med Svenska varpaförbundet värd för SM – i Stånga.
För Ola blir det hans 40:e SM på raken sedan debuten hemma i Hablingbo 1984.
– När Hablingbo arrangerade Junior-SM 1981 blev jag biten och sen dess har det varit ett stort intresse. Det var 99 juniorer som kastade. När vi sedan arrangerade SM 1984 var det mitt första år från 20 meter så det blev ju väldigt inspirerande och man såg upp till alla stjärnor, minns han.
Därefter har varpan utarmats och om inte trenden vänder är folksporten på utdöende. Ola är trött på alla svarta rubriker, men ser också åt vilket håll det barkar. Vad som ska bromsa raset är fortfarande den stora knäckfrågan.
– Ska man ha så många tävlingar och dagar? Kanske satsa mer på kvalité och färre tävlingar. Då kanske det blir mer sug.
Ola Nilsson har ett närmast unikt minne när det kommer till varpan och sitt kastande.
– Jag var 12 år och kastade min första tävling med Johan och Tobias Mattsson i Hablingbovarpan 1980, säger Ola.
Johan är i dag ordförande i Hablingbo IK.
Många av dina vänner i sporten har kommit och gått genom åren, men vad har gjort att du hängt dig kvar?
– Det är klart att det gått upp och ner lite, men jag har alltid hittat något som drivit mig hela tiden.
Vad är det du älskar?
– Det är min hobby. Jag har drivits av att bli bättre och kämpade länge efter det första SM-guldet och det tog tid. Jag var talangfull och var med i förhandssnacket men det dröjde till jag var 35 innan jag vann det där guldet.
Det där guldet ja. Ola kunde dominera i tävlingar och var ofta favorit inför SM, men väl där ville det sig inte.
– Det satt nog lite i huvudet. Jag hade väl sju brons och tre silver innan guldet så det var ingen genväg direkt, säger han.
I Nynäshamn 2003 bröt han förbannelsen och idag har han 35 SM-guld varav sju individuella. Han är även regerande mästare i den individuella kulan inför årets SM.
– Jag är faktiskt historisk med att vinna en titel i varje disciplin (sex titlar, individuell kula, centimeterkastning, lagkula, lagcentimeter, tvåmanna och par). Den är jag lite stolt över.
Om du inte hade varpan, vad hade du gjort då?
– Det vet man aldrig. Kanske börjat spela golf eller nåt. Jag spelade tidigare, men kombinationen var inte bra. Det var en i Hablingbo IK som spelade golf, Sture Boberg, men han ville inte kasta varpa för att då förstörde han golfsvingen. För mig var det tvärtom. Jag ville inte förstöra varpasvingen.
SM startar den 14 juli och pågår till och med den 16 juli.