Kåge Hansson och hunden Laban är bästa vänner.
Kåge Hansson är lite av urtypen för gotländsk idrott för sisådär 40-50 år sedan: Ett lag i varpa tillsammans med bröderna, fotboll i grannsocknen Dalhem och ishockey i en annan grannsocken, Gothem. Man höll sig till hembygden och den sport som fanns till buds just där.
Som ni vet ser det helt annorlunda ut idag. Klubbar som förstärker sina lag med spelare från fastlandet och utlandet är mer regel än undantag.
Som om inte detta med idrott i hembygden vore nog. Kåge har också valt att bo kvar i hemsocknen Hörsne bara några stenkast från föräldrahemmet.
– Här finns naturen och friheten, säger Kåge när Helagotland kommer på besök. Så länge jag är frisk och orkar bor jag kvar här.
Nu när idrottskarriären sedan länge är ett avslutat kapitel är det annat som lockar.
– Jakt och fiske är intressen jag har nuförtiden, säger 71-åringen.
Se där, också det typiskt gotländskt.
Snickare som Kåge är och har varit, har han också byggt upp en egen liten ”semesterby” hemma i skogen vid Dibjärs i Hörsne. Flera bostadshus, sommarhus, snickeri, verkstad, garage, vedbod, förråd och lite annat.
– Här hyr jag ut till turister på somrarna, berättar Kåge och visar runt bland alla byggnader. Ibland kan det vara 10-12 personer som bor här.
Snickarverkstan ligger honom extra varmt om hjärtat, här tillverkar han bland annat grytunderlägg och smörknivar. Bra som presentartiklar.
En klassisk bild på bröderna Hansson i Bara, från vänster Martin, Kåge och Torsten som just kastar. Bakom Torsten ses Georg ”Jogge” Johansson, Roma, men också duktig fotbollsspelare i Dalhem.
Tillbaka i tiden. Kåges pappa Karl-Johan (från Norrlanda) och mamma Gunhild (från Lau) fick sex pojkar – i tur och ordning Evert, Martin, Torsten, Ove, Kåge och Tore.
– Nu är vi bara tre kvar i livet, säger Kåge. De tre äldsta, Evert, Martin och Torsten är döda.
De gutniska idrotterna fanns med från tidigare generationer inom familjen.
– Se här, säger Kåge och visar upp en pokal som varit med ett tag. Farsan blev bäste pärkkarl redan som 15-åring i Stångaspelen. Och min farfar Edvin spelade pärk som uppvisning under OS i Stockholm 1912.
Varpa förstås, men även fotboll i Dalhem och ishockey i Graip hörde också till Kåge Hanssons favoritsporter.
Varpa blev dock sporten nummer ett för Kåge och hans bröder. Vi skall väl i sammanhanget påpeka att Kåge stundtals bildat lag också med de övriga bröderna. Men trion Martin, Torsten och Kåge är den klart framgångsrikaste.
Det var vid junior-SM i Askim utanför Göteborg 1971 (då även undertecknad var på plats som reporter) Kåge fick sitt stora genombrott. Som 18-åring sopade han hem fyra JSM-titlar – individuell kula, individuell centimeter, lagkulan med Sören Molin och Lars Hansson och även mixed med Ulla Stuxberg.
– Minns att det blåste en hel del under de tävlingarna. Men jag behärskade blåsten rätt bra.
Upp i luften med kungen Kåge Hansson under junior-SM i Göteborg 1971.
Men nu till det sorgliga och olyckliga som var nära att sätta stopp för hela Kåges karriär. Året efter de där framgångsrika tävlingarna i Askim var olyckan framme. En olycka som hade kunnat få ännu svårare konsekvenser. Kåge jobbade vid den tiden som verkstadssnickare i Dalhem när ena handen råkade hamna för nära en sågklinga och höger pekfinger gick förlorat. Som dessutom är det viktigaste fingret för en varpakastare.
– Jag hade ändå tur att inte fler fingrar gick förlorade, säger Kåge och visar upp högerhanden.
Det något märkliga var också att den läkare på Visby lasarett som tog hand om Kåges sargade högerhand hade läst om hans framgångar på varpaplanen.
– Han sa att jag var hans idol och att han var beredd och sy fast fingret igen. Men att det troligen inte skulle hålla för att kasta varpa. Då tyckte jag det var lika bra att kasta den där stumpen…
Varpakarriären, med viktigaste fingret kapat, tillsammans med bröderna Martin och Totte kunde ändå fortsätta, även om ytterligare krämpor längre fram också har gjort sig gällande.
– Min högerarm har tagit stryk av allt jobb som snickare på olika byggen. Annars hade det nog blivit lite fler SM-guld.
Kåges minne från varpan är det dock inget fel på, han rabblar årtal, SM-tävlingar och andra framgångar som om de vore igår. En summering visar att Martin blev bäst i brödratrion med 16 SM-tecken totalt, Totte knep elva och Kåge nio, plus sex junior-SM.
Några SM du minns lite extra?
– Vårt första SM-guld i lagkulan 1978 i Visby. Vi vann med 12-11,12-1 mot Banda i finalen. Och 1980 i Västerås då vi slog Södertälje i finalen. De fick bara totalt elva stick på två kulor och jag blev utsedd till bäste kastaren i hela SM med totalt tre guld och ett silver.
Din styrka som kastare?
– Jag var stark när det drog ihop sig på slutet i varje kula, kunde koncentrera mig. Dessutom behärskade jag blåsten, kunde få rätt båge på varpan.
Kåge hade en stor och tung varpa och, som ni ser på bilden, kastar han med höger pekfinger kapat.
Trots att Kåge kastade med ett finger mindre än sina konkurrenter var det inga lätta varpor han hivade iväg.
– Jag hade en på 4,25 kilo som jag kastade med tre fingrar. Provade också att kasta med vänster arm och lyckades ändå komma tvåa på ett DM i individuell kula för juniorer.
Inga andra klubbar som var ute efter dig?
– En gång var jag på väg till Banda, men jag blev kvar med mina bröder i Bara. Det var väl aldrig riktigt nära en övergång.
Fotboll och ishockey är också sporter som Kåge Hansson med framgång ägnat sig åt.
– Jag var faktiskt uttagen som reserv i Gotlandslaget i fotboll vid ett tillfälle.
I Dalhem, som hade ett starkt herrlag på 70-talet, höll Kåge mest till på mittfältet eller som forward.
– Minns att Rolf Wahlgren och jag spelade riktigt bra ihop. Han var en teknisk mittfältare med bra spelsinne och jag gjorde rätt många mål. Ofta var det Rolf som spelade fram.
Du var väl också med i något kval mot Hoburg?
– Visst ja, det har jag nästan glömt… det gick inte så bra. De hade ju den där Börje Karlsson på mittfältet…
Kåge Hansson hemma i Hörsne med snickarverkstan i bakgrunden.
I ishockey är Gothem moderklubben.
– I Gothem vann jag skytteligan i division 3 Gotland två år på raken.
Större klubbar än Gothem visade förstås intresse för den målfarlige Kåge. Sudret till exempel.
– Minns att det var vi i Sudret och Roma som gjorde upp om seriesegern ett år. Roma vann på bättre målskillnad och gick upp i tvåan. Men vi slog dem med 8-2 och 9-3 i DM då de inte hade några utlänningar i laget.
Även i Graip – där Kåge spelade i ett par omgångar -gick det bra även om det blev förlust mot Tumba i kvalet till division 2.
I korthet kan om Kåge Hansson också berättas:
..att familjen Hansson i Hörsne blev korad till Årets Idrottsfamilj på Gotland 1978
..att Kåge som bäst noterat 144 centimeter på 36 kast, alltså i centimeterkastning. Det gör ett snitt på fyra centimeter från pinnen per kast. Mycket imponerande!
..att Bara IF en gång i tiden var en riktigt livaktig varpaklubb. Som mest hade man 53 deltagare på en ungdomsträning. Idag är det bara ett fåtal som kastar varpa i klubben.
..år 2028 firar Bara IF 100 år och redan nu kan Kåge Hansson utlova att det blir en rejäl jubileumsfest i Bara bygdegård.