I dag är Sven Gillerfors 74 år och bor i Klintehamn.
Nåväl, tung var den i alla fall. Som mest hade Sven en varpa som vägde 5,3 kilo. Det krävs en hel del kraft för att hiva iväg den 20 meter. Med precision dessutom.
– Tekniken är viktigare än styrkan, påstår Sven.
74-årige Sven Gillerfors är en av varpasportens största profiler. Inte bara för den tunga varpan. På 70- och 80-talen och en bit in på 90-talet fanns han oftast med och kämpade om de ädlaste medaljerna när det drog ihop sig till SM-tävlingar. Men inte alltid.
– Jag jobbade som bonde, hade en gård att sköta och ibland fick gården gå före SM. Jag tyckte mycket om även mitt jobb, säger Sven när vi träffas i villan i Klintehamn där han sedan flera år bor tillsammans med hustrun Anette.
Totalt fördelade sig SM-gulden så här för Sven:
Fem i centimeter individuellt, fyra i lagkulan, två i individuella kula och ett i mixed och tvåmanna. Bara KG ”Gusten” Hederstedt är bättre med sex titlar i centimeter individuellt.
Men det var inte bara jobbet och varpan som fångade de unge Svens intresse, ishockeyn fanns också där.
– Fast jag hade varken tid eller lust med hockeyträning på somrarna, mitt under varpasäsongen. Så här i efterhand kan jag ändå ibland ångra att jag inte satsade mer på hockeyn.
Sven hann dock med inte mindre än sex klubbar i ishockey – Sanda, Etelhem, Hablingbo, Eksta, Follingbo och Gothem. Tänk så många ishockeyklubbar det fanns förr i tiden.
– Sista säsongen i Gothem fick jag en crosschecking här, säger Sven och pekar mot munnen. Då rök en massa tänder och då bestämde jag mig för att sluta med ishockeyn.
Sven Gillerfors och fem år äldre brodern Sylve växte upp på gården Myre i Mästerby som då drevs av pappa Henning och mamma Dagny. Den unge Sven hade till att börja med inte något intresse av att ta över gården och jordbruket.
– Jag skulle bli bilmekaniker, gick utbildning i tre år, att bli bonde kunde jag inte tänka mig.
Ibland kan det gå snabbt att ångra sig. 1968 skulle föräldrarna sälja gården och blott 20-årige Sven tog över. Bilmekanikern sadlade om.
– Det fanns hur mycket som helst att göra på gården. Den var rätt nergången och det gjorde att det inte blev så mycket träning tillsammans med grabbarna i Banda. Ofta tränade jag på egen hand sådär vid åttatiden på kvällen när jobbet på gården var avklarat.
Här kramas Sven Gillerfors om under varpa-SM 1993.
Till varpakarriären. Trots att gården och sysslorna där var mer än ett heltidsjobb vann Sven sitt första stora SM-tecken (lagkulan) redan året efter att han blivit ägare av Myre, alltså 1969. Övriga i Banda-laget var den rutinerade Gillis Lundgren och blott 19-årige Torsten ”Totte” Olofsson.
– Gillis kallade oss för sorkarna, minns Sven.
Mästare i lagkulan – något av varpans blå band – blev Sven vid ytterligare tre tillfällen: 1984 i Gothem (som han tillfälligt bytte till) med Tore Pettersson och Rolf Bohman. 1991 och 1993 i Banda med Torsten Olofsson och Hans-Evert Gustafsson.
– Men vi var inte alltid ett vinnande lag, förlorade rätt många finaler också, är Sven noga att påpeka.
Allra framgångsrikast när det gäller SM-tecken var Sven i den individuella centimeterkastningen. Fem gånger högst upp på prispallen – 1972, 1979, 1981, 1987 och 1994. I statistiken hittar vi 143 centimeter som bästa segerresultatet.
– 1972 är ett av mina allra bästa SM-år, funderar Sven. Först vann jag den individuella kulan efter finalseger mot Hasse Karlström och dagen efter var jag bäst i centimeterkastningen. Jag gillade centimeterkastningen, 36 kast, sedan var det klart.
Att bärga segern i individuell kula var däremot betydligt jobbigare, enligt Sven.
– Tuffare och tuffare motståndet för varje omgång. Tror det var tre kulor i alla matcher 1972. ”Gusten” (Hederstedt) hade en nolla inne vid 11–11 i avgörande kulan. Då fick jag blodad tand och lyckades få bort hans varpa.
Som mest kastade Sven Gillerfors med en varpa som vägde 5,3 kilo.
Under flera år på 70-talet hann inte Sven med SM. Kombinationen bonde och varpa-SM sommartid fungerar inte alltid.
Vi hoppar fram till 1984 då SM avgjordes inför stora åskådarmassor i Hablingbo. Där bärgades ett historiskt SM-tecken som Sven flera gånger återkommer till under vår pratstund. Det året kastade han för Gothem.
Tillsammans med Rosel Jakobsson (legendar här i GA 25/2 i år) bildade han ett synnerligen starkt mixedpar. Avancemang till final mot klubbkamraterna och storfavoriterna Tore Pettersson/Britt-Marie Björklund.
– Det var ju egentligen Tore och Britt-Marie som skulle vinna inför storpubliken i Hablingbo. Men Rosel kastade fantastiskt och vi vann med 12–10 i avgörande kulan. Ja, det är nog den roligaste och mest överraskande segern jag upplevt.
Inte nog med guldet i mixed 1984, eller parvarpan som det också kallas. Tillsammans med Tore Pettersson och Rolf Bohman blev det också seger i lagkulan, 12–5 i avgörande mot bröderna Hansson, Bara.
– Kanske mitt livs match. Bara hade första kulan och ledde 7–1 i andra, men vi lyckades vända till seger.
Sven Gillerfors, Banda och lagkamraten Torsten Olofsson (till höger) i en lagmatch mot Martin Hanssons Bara.
Lagkompisen i Banda VK, Torsten Olofsson, känner förstås Sven mycket väl. De har ju kamperat ihop på otaliga SM och även i andra stortävlingar.
– Vi har trivts väldigt bra tillsammans, säger Totte. Sven var väldigt bra på att slå bort eller vända bort varpor som låg noll och själv ligga kvar där med sin stora varpa. Han var en mästare på att krångla sig ur svåra lägen.
Totte minns att det fanns knep för att få honom att kasta bra eller lite sämre?
– Som motståndare skulle man inte reta Sven, då kastade han bara ännu bättre. Som lagkompis var det inte heller så bra att berömma Sven, för då kastade han inte så bra.
Någon motståndare du hade extra stor respekt för?
– Uno Norman i Bunge. Han var ibland rent omänsklig, som en maskin. Tror jag bara vann en gång mot honom i individuell kula.
Slutligen – vi åtrvänder till gården där allt började, Myre i Mästerby. Den drivs numera med framgång av Anettes och Svens son Roger, 46, och hans fru Petra, 42. De gör det med framgång. Häromåret prisades de som bästa växtodlare på ön. Det känns lika bra som alla framgångar i varpa för Sven och hans Anette.
– Jo, de har varit duktiga.
Sven Gillerfors under varpa-SM 1993