Lars Henriksen valdes in i Svenska varpaförbundets styrelse 1975.
33 av åren har han varit ordförande.
Ingen annan förbundsordförande under riksidrottsförbundets paraply har suttit längre och några planer att slå av på takten existerar inte för den 73-årige dalslänningen.
Drivkraften?
– Glädjen! Glädjen med idrott. Jag är en idrottskille i grunden och har pysslat med många idrotter och varit duktig i pingis i fotboll. Men jag har även åkt mycket slalom. Jag älskar all idrott och det har jag gjort i hela mitt liv. Hade jag inte haft glädjen att göra detta hade jag inte gjort det. Varpakastarna är härliga människor och det är en social samvaro också. Duktiga ungdomar, trevliga föräldrar och varpafamiljen är fantastisk. Det är så här man ska bedriva idrott. Det finns inga stora pengasummor som så många andra idrotter har utan här nöjer man sig med mindre än så.
Samtidigt är han bekymrad över den utvecklingskurva som varpasporten befinner sig i med vikande deltagarantal och ett allt mindre engagemang ute i föreningarna.
– När jag började 1975 fanns det 16 klubbar och lika många i Stockholm. Får du ihop 3-4 i Göteborgsområdet i dag så är det inte mer. I Stockholm är det ännu värre. Det är väldigt tungt och där måste vi försöka bevara det som finns. Att vi tappat många på fastlandet köper jag inte, det är inte bra. Men jag är förvånad över att vi tappat så många på Gotland och här behöver vi göra något radikalt. Det jobbas för lite och för dåligt i våra varpaföreningar. Många eldsjälar finns inte kvar och då blir det inte så mycket verkstad. Nu måste vi börja bygga underifrån och få fram ungdomskullar för att bevara den här fina sporten.
Ett bekymmer de senaste åren har varit att hitta föreningar som vill vara med och arrangera SM.
I fjol fick varpaförbundet ensamt arrangera två discipliner och i år dröjde det länge innan Hablingbo IK antog utmaningen.
– Jag vill ställa det på sin spets och får vi ingen klubb som arrangerar med oss så blir det inget SM. Då får man välja, säger Lasse Henriksen.
Under söndagen presenterade han ett konkret förslag som går ut på att SM kastas på Stangmalmen i Stånga även de kommande fem åren och i anslutning till Stångaspelen.
– Mitt förslag är att Hablingbo IK står som arrangör, men vill sedan någon annan klubb ta det så finns det inga hinder för det. Det finns ingen bättre plats för ett SM just nu. Här finns allt samlat och Svenska varpaförbundet löser det ekonomiska med Stånga IF och vi hjälper till med annat också som sekreteriat och tävlingsledning, säger han.
– Däremot vill jag inte släppa fastlandet helt, jag ser gärna SM på fastlandet i framtiden, men där vi är nu vore det här en utmärkt lösning, fortsätter han.
Om Hablingbo IK skulle nappa så kan ett beslut fattas inom kort.
Går det att vända den nedåtgående trenden där ni tappar kastare?
– Absolut. Jag vill aldrig se svårigheter utan möjligheter. Tittar vi här och nu så är det flera som kommit tillbaka till varpan särskilt på damsidan och de lovar mig att det kan komma ännu fler om vi söker kastavståndet till exempel 13 meter. För tre år sedan var det uppe för diskussion men då var det inte så många som svarade.
Är Svenska varpaförbundet lyhört för en sådan förändring.
– Verkligen. Jag tycker att det här är ett beslut som ska fattas av damerna och inkommer man med en motion så kan det absolut bli så. Vi har ju sänkt kastavståndet för herrar tidigare.