G.G.Hilbert visade i måndags på Hagmyren att den förra startens något tveksamma insats var en engångsföreteelse. Från ett sjundespår pep han med tränare Johan Wiman till ledningen direkt och även om det till slut gick lite som på nålar höll den gode Hilbert ihop och vann sitt livs tredje seger, årets andra för Team Wiman.
Samma dag drog stallet in ett andra- respektive fjärdepris och tycks ha prickat stallformen lagom till Skrubbs årspremiär om dryga tre veckor. Precis som i fjol då gänget inledde med en trippelseger första tävlingsdagen.
Å alla hästägares vägnar, plus häckande fåglar och andra vilda djur, verkar en påminnelse vara på sin plats, riktad direkt till hundägare. I paragraf 16 i lagen om tillsyn över hundar och katter står att hundar ska hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt. Naturvårdsverket tolkning är att det bara är ”extremt väldresserade hundar som kan få gå lösa under tiden den 1 mars till den 20 augusti”.
En kompis råkade i veckan ut för två mellanstora jyckar kring Skrubbs, allt annat än just ”extremt väldresserade”. De gick bokstavligt talat till attack mot dennes häst där framme mellan skaklarna medan deras matte befann sig, resultatlöst visslande, långt därifrån. Sällan är man väl så hjälplös som då ens livrädda häst plötsligt börjar backa i panik och det var bara ren tur att det chockade ekipaget tog sig tillbaka till stallet med bara en punktering och en avsliten framsko som resultat av attacken. Den här gången.
Att köra kallblod i tävlingstempo är banne mig inte bara att sitta och åka häst. I alla fall inte om det ska travas hela vägen. Just det faktumet blev vi som såg G.G.Hilberts segerlopp i måndags påminda om. Där visade kusken prov på ren och skär körskicklighet och vi som har lite koll på hur svårt det kan vara, och förstår hur lite vi själva kan, har också förstånd nog att bli riktigt imponerade.
Min egna första bekantskap med dessa hovskäggsbeprydda hästar från norr var en liten sköning med det rastypiska namnet Kall Stjernen. Det var runt 20 minusgrader och skulle köras provlopp på Östersunds isbelagda bana för oss som ville erhålla kusklicens. Lagom när jag hade svingat (nåja) mig upp i sulkyn iklädd dubbla overaller så bar det bara av, rätt in i startvolten. Efter några försök kom vi i alla fall iväg och jag är än i dag förvånad över hur många gångarter den lille isbjörnen tycktes ha inombords, i alla fall med mig vid tömmarna. Jag behöver väl knappt berätta att han en vecka senare gick ut och vann lopp. På samma bana, men den gången med en viss Jomar Blekkan i vagnen. En av dessa kuskar med händer som tycks gjorda för att hålla vilken skuttburk som helst i trav.