Hellre kvalitet än kvantitet brukar vara en devis många vill följa. Men varför behöva välja? I dagarna kan Visbytravets sportchef Simon Röcklinger, och vi andra också förresten, glädjas åt vad som ser ut att kunna bli både och.
Antalet travdagar nästa år på Skrubbs förväntas nämligen bli hela 18 stycken.
En ökning alltså med en dag och till det är det tänkt att de lite mindre högkvalitativa breddloppsdagarna ska bli färre, plus att prissummorna i de allra flesta lopp ska få sig en rejäl skjuts uppåt.
Hurra, säger vi travsportsälskare och ser det som ett bevis på att vår bana skött sig enligt de som bestämmer (läs Svensk Travsport och ATG).
– Det här känns givetvis mycket positivt. Nu kanske det blir lättare för de aktiva att motivera folk att ha häst i träning på Gotland, säger sportchefen till GT.
Derbyhelg stundar och den enda just gotlandstränade häst som är med i travets blå band är russet Pejnarve Spira. Hon både tränas och körs av Maja Jörholt och får i stenhård konkurrens mest ses som en outsider på förhand.
”Moralisk vinnare” är ett uttryck vi inom sporten slänger oss med ibland. Finns det verkligen något sådant? Är inte en seger frukten av en massa olika parametrar som just vid rätt tillfälle faller på plats och den som vinner är helt enkelt den enda vinnaren och att denne borde få stå oemotsagd?
I tisdags råkade jag stå en bit bakom en av delägarna till Nicegift C.C. Han hade placerat sig strax efter mållinjen för att beskåda sin kära häst. I provstarten inför loppet galopperade stoet och ägaren följde intresserat det som försiggick, en aning bekymrad kanske men utan att visa en min. Lika stilla och tillsynes lugn var han också under loppets gång då Nicegift stod för en fantastisk insats där ute på banan.
Hon gick på i tredjespår, tuggade ner samtliga och såg ut att gå emot en klar seger då plötsligt Zacke hade fått luckan och kom som ett skott längre ut i banan. När mållinjen passerades var det, i alla fall för mig, omöjligt att se vem som var först. Hade Nicegift hunnit undan till sin första seger på ett år? Tjänat 30 000 kronor på ett bräde? Gett de som spelat, däribland kanske delägaren, över 40 gånger insatsen?
Ofattbart nog stod denne man fortsatt helt stilla upploppet ner och när resultatet sent omsider förkunnades att smygkörde Zacke hunnit förbi med minimarginal gav han inte ett tecken på känslor heller.
Jag försökte tänka mig in i den situationen själv. Och vet att jag hade skämt ut mig totalt. Hoppat, gapat, skrikit, jublat, svurit, kanske gråtit.
Hur som helst var Nicegift C.C. min moraliske vinnare av lopp 4 i tisdags och kretsen runt hästen väl värda en seger.
Nästa år kanske, då vi alla nu tydligen ska få en dag till på oss att lyckas fullt ut.