De flesta av oss har väl gått igenom prövningar av något slag. Saker och händelser som kanske fått oss att bli låga, deppiga och att tappa gnistan. Och alla har säkert sin egen taktik att ta sig ur dessa stunder eller perioder. En ganska vanlig variant brukar vara att unna sig något extra. Personligen kan det bli en bit choklad, en spontanresa till bästisen på fastlandet eller helt enkelt bara gå ut i stallet och hänga runt en hästhals en stund. Ett av de dyraste och mer spektakulära sätt jag har hört talas om för att försöka få sig själv att må lite bättre är det som travtränare Mikael Cedergren använder sig av. Han köper nya hästar. Oavsett det handlar om hemska saker han varit med om, som när en fölunge bröt benet eller då boningshuset i Alskog brann ned, eller mer vardagliga som när en häst inte varit riktigt så där bra i lopp som han kanske hade trott.
För två år sedan ungefär blev Cedergren ledsen just över det att en häst underpresterat vid en start på fastlandet och av en slump låg där en bunt reklamlappar om en viss Readly Express avelstjänster framför ögonen på honom.
– Jag tog en lapp och anmälde mitt intresse på stående fot. Nu har jag en fölunge där hemma efter den pinfärske Prix d´Amerique-vinnaren och ett sto efter Varenne, säger en för stunden glad och lycklig Cedergren.
Att hans AlvenaUni var oerhört tapper som trea i ett V75-lopp på Bollnäs samma dag som Readly Express vann det stora loppet i Paris gjorde säkert söndagen till ett enda långt lyckorus.
Stofölet, tydligen döpt efter en vulkan, heter Isla Nga Hari och visst skulle vem som helst få en endorfinkick av att ha en sådan het tjej där hemma. Tänk att ha den för dagen bästa hästen i världen som pappa och den som av många anses vara den bästa genom alla tider, Varenne, som morfar. Att farfar sedan heter Ready Cash och väl är världens bästa avelshingst just nu gör det hela bara än mer smaskigt.
En som också tycks leva livets lyckliga dagar just nu är gotlandsbördiga, numera Varaboende, Isabella Zerne. 57-åringen har ett förflutet inom ridsporten och är en välutbildad tränare inom både hoppning och fälttävlan. Travlopp har hon kört länge och visst har det blivit en och annan seger förut också, dock med mellan sju och nio års intervall. Men nu, under den senaste sexveckorsperioden, har det blivit fyra raka!
Skönt för oss andra med liknade spridning på framgångarna som Isabella hade förut. Det finns tydligen hopp. Och att det var alldeles för länge sedan man fick stå i vinnarcirkeln med sin häst är väl kanske ingenting att deppa över egentligen, det finns ju värre saker kan man tycka.
(Men vart var det jag gömde den där chokladbiten nu igen…)