Visbytravet har sedan ett par dagar pyntats, putsats och fräschats upp inför den stora travfesten kommande onsdag. Skräckscenariot nu är att Sverige spelar VM-semifinal just den kvällen och att flytta vare sig match eller travtävlingar finns inte på någon av arrangörernas agenda. Konstigt kan tyckas då den minst lika traditionstyngda och viktiga onsdags-bilbingon på Skrubbs minsann får stryka på foten och frankt flyttas till torsdag kväll istället.
Usain Henna, uppfödd och ägd av Sigvard Hyllsjö i Burs har bytt boende igen. Efter att ha visat gryende form här på hemmaplan i ett par starter finns han numera i Sala hos Jörgen Westholm, där han verkar trivas då han vann direkt för sin nye tränare. Denne har sedan många år en filial i Frankrike, vilket avgjorde vart den nu 8-årige hingsten skulle hamna.
– Ägaren ringde och frågade om jag var intresserad och planen är att han ska ner till Frankrike vad det lider. Det handlar om en jätteskön lirare som har samma stil som sin pappa, och min absoluta favorit, Super Light, säger Westholm i en intervju.
När anmälningstiden till nästa veckas V86-tävlingar på Skrubbs gick ut visade det sig att endast sju tränare tyckte det fanns anledning att vara med att slåss om de 150 000 kronor som vinnaren av Gotlandslöpningen erbjuds. Vi får gå tillbaka ända till år 2006 för att hitta ett lägre deltagarantal. Det året vann en viss Digger Crown före just nämnde Super Light. Dessa två herrar är för övrigt de som sprungit in överlägset mest pengar av alla hästar som är uppfödda på Gotland, närmare 30 miljoner kronor tillsammans.
I år kommer visserligen tvåan och fyran från i fjol, en gammal vinnare av loppet i Perfectly Enough,
vinnaren av 4-åringseliten under Elitloppshelgen förra året, Love Matters, som lär bli favoritspelad och dessutom det pinfärska nytillskottet hos hemmatränare Jan-Åke Hoas, Dice Man. Så ja, ni hör ju, även om årets startfält inte får undertecknad att dregla direkt så lär det både bli spännande och fartfyllt på onsdag.
Varje gång Gotlandslöpningen kommer på tal flimrar en fux förbi min inre syn. Jag har faktiskt än i dag svårt att förstå att Commander Crowe verkligen har varit här. Jag vet, jag var över 40 år då det skedde men jag har sällan känt mig så starstrucked som den gången. Något som matchar känslan när världsstjärnan stod med sitt vackra bläsförsedda huvud ut genom fönstret i en box på lilla Skrubbs och tittade på, ännu mindre, mig kommer liksom aldrig att ske.
Ja, det skulle vara om man råkade stöta på någon annan barndomsidol, till exempel Joakim Thåström på en gata i Fårösund eller nåt.
Just ja, han ska ju spela där den 13 juli och jag råkar ha biljett. Man kanske inte ska ge upp drömmen om att få återuppleva den där känslan av overklighet ändå.