En ganska prekär historia, med koppling till Gotland, kring ett par unga travhästar har florerat i olika media under den senaste veckan. Till en känd gotländsk uppfödare kom det sommaren 2014 två 1-åriga hingstar för att gå på bete. Dessa två ska där ha förväxlats med varandra, vilket inte upptäcktes förrän året därpå. Då hade den ene, vilken man trodde var Radagast, redan hämtats av sin ägare från betet och den andre, Carter Farming, sålts på auktion, fast under fel namn alltså. Stämningarna har sedan dess haglat åt olika håll i den här soppan och bland annat så har, enligt tidningen ATL, sommarbetesinnehavaren efter förlikning betalat 531 000 kronor till uppfödaren av Carter Farming. Dessa två ska sedan i sin tur ha stämt den som anlitats för att identifiera hästen inför nämnda auktion, en veterinär, på i runda slängar 750 000 spänn. Båda hävdar att veterinären varit vårdslös som inte identifierat hästen bättre. Nu har Stockholms tingsrätt gett djurdoktorn rätt och det återstår att se om historien slutar där eller om någon överklagar, vilket ska ske innan den 26 juni i så fall.
Angelica Herlin och syrran, Alexandra Hellgren, fick i och med segern med Hillton Band i ett breddlopp på Mantorp i måndags, äntligen säga adjö till den så förhatliga nollan i årets resultatstatistik. Säkert ett kärt avsked i dessa tider av uppbrott. Andra gråter krokodiltårar á la Lille Skutt nu då de skiljs från vännerna i skolan, inte minst alla nybakade studenter där ute.
Personligen är jag sedan en tid mitt uppe i olika typer av avsked. Dels från grabbens fotbollslag i egenskap av ledare sedan dessa, nuvarande, mopedister knappt visste vilken fot skorna skulle sitta på, och än mindre hur de skulle knytas. Och dels från mitt jobb sedan runt 20 år i skolans värld.
Efter alla mina levnadsår (51 på måndag) är det först nu som jag har förstått hur viktigt ett avsked egentligen är. Att det blir rätt menar jag. Har ni till exempel tänkt på att den känsla man har då man lämnar ett ställe tas med in till nästa? Om du fyllts av ärligt menad respons och fina ord när du lämnar in jobbnycklarna kan jag lova att självförtroendet är gott inför nästa anhalt. Att i går torsdag, stimmandes och svingandes tillsammans i en jättestor gunga i solen, få säga hejdå till de finaste skolbarn världen har skådat kommer att bli ett minne jag lovar att ta med mig vart jag nu än hamnar i livet. Tack alla barn, ni är bäst.