P18 upplever för stunden sin mest framgångsrika period som fotbollsklubb. Ungdomsverksamheten producerar landslagsspelare på löpande band och målsättningen för A-laget är att ta sig till Elitettan.
Johan Lindvall har efter fem år vid rodret bestämt sig för att dra sig tillbaka och det i den stund klubben upplever sin mest framgångsrika period.
– Jag vill inte bli en inventarie. Jag skulle säkert kunna fortsätta, men det tar väldigt mycket energi och den räcker inte hur länge som helst, säger Johan Lindvall och tillägger:
– Jag vill vara tydlig med att det inte varit någon one-man-show utan att jag har haft stor hjälp av min styrgrupp och Börje Siggelin på kansliet under hela resan, säger han.
Vilka mål hade du när du klev på det här förtroendeuppdraget?
– Min viktigaste uppgift när jag kom var att hitta fler kvinnliga ledare och bidra till att klubbkänslan blev bättre.
Känner du att ni uppnått det?
– Fler kvinnliga ledare har vi definitivt, men det är inte nog. Jag tror att det beror på att tjejer, kvinnor, damer är bättre på att värdera sin tid och är därmed svårare att få med på såna här uppdrag. Nyligen startade vi 07/08 och 09-10-kullar och där är det en bra mix av manliga och kvinnliga ledare. Det gör mig glad.
Och klubbkänslan?
– Vi har utvecklat hela verksamheten och klubbkänslan. Vi är en mer enad förening än när jag kom, men det finns mer att göra. Inte minst hur vi kommunicerar och förankrar beslut i hela föreningen.
Allt har inte varit friktionsfritt förstås. Mest debatt blev det när A-lagstränaren Roland Ahlvin inte fick förnyat förtroende efter att ha tagit P18 till division 1 utan att förlora en enda match.
– Han hade gjort ett fantastiskt jobb, men tittade man långsiktigt så var Pelle (Per Olsson Appelgren) mer förankrad i föreningen. Han kom från ungdomsleden och vi vill ha med oss även ungdomarna i den här satsningen, säger Johan Lindvall. Eric Ericsson har också varit viktig för kontinuiteten i a-laget.
Jag ifrågasatte det beslutet att bryta med Ahlvin. Fick du ta mycket skit?
– Nej, det tycker jag inte. Rolle var inte glad på mig, såklart, men för mig handlade det inte bara om resultaten i A-laget utan om en långsiktig satsning och med tanke på hur utvecklingen sett ut tycker jag att vi har fått ett kvitto på att det var ett bra beslut. Sedan vet vi förstås inte hur det hade sett ut om Rolle fortsatt.
Är det något du känner att du velat göra annorlunda eller inte hann med?
– Jag är lite bekymrad över hur man ser på P18:s varumärke i andra klubbar. Det rör sig om både förtjänt och oförtjänt kritik. Vi har haft attitydproblem i vissa fall från både från ledar- och spelarhåll och där känner jag att jag som ordförande tillsammans med styrgruppen kunnat arbeta hårdare.
Kan du ge något konkret exempel?
– De signaler jag fått är att vissa haft en taskig attityd i medgång. Om man vinner med 7-0 behöver man inte slänga ur sig en gliring. Det finns inget värre än en dålig vinnare. Jag vet också att en del lag tagit illa vid sig under P18 Cup och så får det ju inte vara. Det är vår egen cup och vi är ambassadörer där.
Han nämner också relationen ”Staden–Landet” som ansträngd.
– Det är så onödigt och något fotbollen måste fundera över. Så fort vi öppnar dörren är känslan att vi är på minus för att vi är P18 och kommer från Visby. Alltså kom igen, ta bort det där komplexet.
Lämnar du alla uppdrag i P18 eller blir du kvar i någon befattning?
– Jag kommer säkert att hjälpa till på något sätt eftersom mina döttrar spelar i klubben. Vi får se vad som händer.