* * *
Greger, ja. Greg. 1994-1997 var han frispråkig och stenhård tränare för Gotlands bästa ishockeylag som då alltså hette Wisby Islanders.
I laget fanns lirare som ”Myrten” Johansson, bröderna Niklas och Daniel Levin, Lasse Bond och ”Lill-Kula” Karlström.
Vi som skrev på sportsidorna på den tiden gillade Greger skarpt. Han var vad vi kallar en citatmaskin, alltid fanns en rubrik med i blocket på väg till redaktionen.
Det var aldrig ”en match i taget”, oftare frontalangrepp på domaren men inte sällan med en liten glimt kvar i ögat.
Jag letar i gamla tidningslägg, förutsättningslöst, och häpnar: ”Det var en katastrofal domarinsats”, ”Det började illa och så hade de en jävla massa flyt” och ”Det blev som vanligt, vi trodde vi var kungar och släppte in dem”.
Och då minns jag att vi ändå, av ren omtanke, ofta sorterade bort de värsta utfallen.
Budapest, huvudstad i Ungern belägen vid floden Donau och omgiven av bördiga slätter, 1,7 miljoner invånare, nyckfullt klimat där mildluftsattacker om vintern varvas med köldknäppar. Se där, det var dagens geografilektion.
”Hallå Gotland, nu är det lugnt, sol, klarblå himmel, 15 grader ute och jag har fått min kaffe. Hur är läget på ön?”.
Jag har än en gång slagit elva siffror och nu hamnat på en servering i centrum.
Budapest har varit Gregers bas de senaste fem åren. Fortfarande hockeytränare, snart 30 år på raken nu, förutom innevarande säsongen som är den första sedan han började som coach som han inte har något lag.
Han var i Corona Brasov i fjol, ett rumänskt lag i Erste Liga där lag från Rumänien, Ungern och Österrike deltar.
– Jag skulle fortsatt där men…ja, det är en lång historia…men i år har jag inget kontrakt så jag flyttade tillbaka till Budapest, det har liksom blivit min stad.
Han bor i en lägenhet i stadsdelen Ferencváros, därifrån är det tre stopp med bussen in till den kosmopolitiska stadskärnan.
Så vad gör du om dagarna? Driver du omkring?
– Det är fortfarande mycket hockey. Du vet, man snackar med hockeyfolk, kollar matcher, det finns fyra, fem lag i Budapest, tio ishallar, hockeyn är ganska utbredd här, trots allt.
Greger har sitt ursprung i Skellefteå. Han lirade som ung men sadlade tidigt om till coach. Flytten gick till Väsby i de tidiga 20-åren innan han värvades till Gotland inför säsongen 1994-95.
Efter tre år på ön – några av hans bästa, vi kommer till det – bar det sedan ut på den resa som ännu inte tagit slut. Du ser alla klubbar i faktarutan här intill.
En riktig hockeynomad, Greger!?
– Tja, skrattar han. Vad ska jag säga…jag vet inte riktig. Jag flyttade ut i Europa och blev kvar, det bara blev så.
Okej, en till: ”Kent Fordal blev utvisad för en armbågstackling som bara domaren såg i hela arenan. En stor domarskandal, den värsta jag varit med om under mina år. Ofattbart”.
Från den svenska ishockeyn och det svenska samhället, ”med en jävla massa regler”, har han dock landat gott i det mer, som han tycker, tillbakalutade Mellaneuropa. På gott och ont är saker och ting inte så noga, dagen tas som den kommer, det mesta ordnar sig.
Han har fått svälja att ishockeyn så klart inte håller svensk toppklass, men den blir ändå bättre och bättre. Låt vara att managementet ofta är eftersatt och scoutingen av nya spelare inte är den bästa.
– Och som tränare blir man ofta utelämnad, får man en assisterande som inte kan engelska så uppstår ofta en viss språkförbistring, kan man nog säga.
Men hockeyintresset bland publiken är stort. I framgång kommer hyllningarna, men fyllda hallar innebär också en fylld mejlkorg när resultaten uteblir.
Greg har tvingats stänga sin Facebook-sida för all slippa allt hat.
– Du vet hur det är, går det dåligt så bara väller det in. Det är inte värt att ta den skiten, lika bra att stänga ner.
Han har fått sparken ett par gånger – Greg är hård men branschen hårdare – men också upplevt sportsliga toppar, åtminstone relativt sett. Det är väl inga kanonlag han tränat…
–…men med Ferencváros pressade vi mästarna till sju matcher i kvartsfinal härom året, det är ju sådant man minns.
Och så har han bevars blivit världsmästare. Åtminstone vunnit VM:s division 2, grupp A. Det var i april 2015 i Laugardalur Arena i Reykjavik. Greg var förbundskapten för Rumänien som till slut toppade tabellen före Belgien, Serbien, Spanien, Island och Australien.
– Det var en jävla upplevelse, även om det inte är så hög klass på hockeyn så är det fina arrangemang med bra hotell, bussar och allt sånt.
Året därpå gick det dock sämre, Rumänien dundrade ur division 1 vid turneringen i Kroatien, men då stod Greg inte längre i båset.
En till: Inför en match mot Huddinge: De är fan snudd på oslagbara, vi får försöka vara med när bilen släpper fältet och åka med i tredje spår invändigt. Sen hoppas vi på en lucka och rycker när det är 150 meter kvar”.
Greger kallar åren på Gotland för ”underbara, några av mina bästa”. Inte så att han tänker på den tiden varje dag – så många år, länder, lag och spelare har ju passerat – men sedan vi fick kontakt ett par dagar före den här intervjun har minnena kommit åter.
– När du hörde av dig började man ju tänka. Alla härliga människor jag träffade, vi var ett skönt gäng i klubben, vi hade kul, spelade bra hockey, vann lite matcher och var med och högg där uppe.
Han berörde många med sitt sätt att vara, Greger. Åtminstone oss som fanns i hans närhet.
Han var aldrig svår mot oss reportrar, han sade vad han tyckte, var rapp i käften, han kallade Sudret för ”Suddret”, var stammis vid rouletten på Munken och gick genom livet längs sina alldeles egna bohemiska vägar.
Jag slår en signal till ”Kula” för att höra hur det verkligen var, Jonas ”Lill-Kula” Karlström. Jodå, det var hårda papper.
– Han införde ett nytt sätt att träna. Mer och tuffare än jag varit med om tidigare, men det gav ju resultat också!
Så många år har passerat sedan han gav sig av på sin än så länge neverending hockeytour. I dag är Gregers kontakt med Gotland praktiskt taget noll, det blir ju så för nomader, även om han hyggligt hänger med hur det går för klubben.
– Det är inte många gånger jag varit tillbaka. Men träffar du några av grabbarna så hälsa från mig.
Jamen, då gör jag det. Hörni grabbar i gamla Wisby Islanders, Greg hälsar, han verkar må gott!
Han är den evige ungkarlen som flyttar runt med lätt packning mellan hotellrum och tillfälliga boenden. För, som han säger: vem skulle orka att flytta med från plats till plats.
Vännerna är få, det är priset av ett flackande liv. Men det finns några som hängt med sedan Väsby-tiden, det känns tryggt, säger han.
– Men så mycket mer är det inte, massor av folk har passerat genom åren men det är så här jag valt att leva, att inte fastna. Det har blivit min livsstil.
Du är 53 nu. Vad har du lärt dig om livet under alla år på resa?
Han funderar en stund, det hörs klirrande porslin och sorl av röster. Jo, han har blivit visare och mer luttrad, säger han.
– Jag har lärt mig läsa folk bättre, det finns många falska människor i den här branschen. Och så utvecklas man ju i allt man gör.
Och nu, när han inte leder något lag, har mer existentiella funderingar dykt upp, sådana som han hållit ifrån sig när livet bestått av träningar, matcher och resor. Som: Hur länge ska han fortsätta som han gör? När är det dags att avsluta coachkarriären? Vilket liv väntar då?
Än vet han inte, svaren finns i fjärran.
– Men genom att leva som jag gör har jag fått se och uppleva så oerhört mycket som jag aldrig skulle fått annars. Jag har besökt praktiskt taget alla länder i Europa genom hockeyn, spelat OS-kval i Japan…det har blivit jävligt många fina minnen.
Har du varit rädd att stanna upp?
– Ja, kanske…jag är väl den där nomaden. Men samtidigt kommer den stunden närmre när jag skaffar ett vanligt jobb. Den dagen finns det två alternativ, Sverige eller Österrike.
Sverige, ja. Gamla Sverige, det är trots allt hans verkliga hemma. Där känner han språket och kulturen, där kan han alla koder.
Och paprikan, karpen, gulaschen och klobász-korvarna är för all del goda…
– …men skinkan, rödbetssalladen…åt du rödbetssallad till jul!? Fan, vad jag kan sakna det. Och köttbullarna! Nu finns det i och för sig tre Ikea här så ibland tar jag bussen dit och käkar…men visst, det är klart att jag längtar hem ibland.
Främsta minnet för oss som var sportmurvlar var att du alltid sa vad du tyckte, har du fortsatt så?
Han skrattar gott, Greger. Jodå, nog kommenterar han emellanåt.
– Men det är svårare här nere. Dels är det språket, men det finns också en regel att domarinsatsen inte får kommenteras inom 24 timmar efter match, då blir det böter. Och så dags har ju det mesta runnit av.
GREGERS ALLA LAG
De här lagen har Greger tränar sedan han lämnade Wisby Islanders:
Kristianstad, Trondheim, Selb i Tyskland, Bergenzerwald och Salzburg i Österrike, italienska Appiano, Dornbirn, Feldkirch, Kapfenberger och Graz i Österrike, Jegesmedve liksom Ferencváros i Ungern samt i fjol rumänska Corona Brasov.
Utöver detta har han i tre säsonger varit förbundskapten för Rumäniens landslag.