Sollentuna gjorde ifjol sin bästa säsong på många år när den anrika klubben först vann elitserien och sedan Grand Prix (Europaspel i CEV Challenge Cup väntar i december) innan coronaviruset satte krokben på idrotten.
– Vi hade stor chans på guldet och det var först på kvällen före första kvartsfinalen mot Örkeljunga som vi fick veta att det inte blev något. Vi hade på känn att det skulle bli så, men det var ändå segt. Vi var ju taggade och inställda på spel och då blir det ändå en stor besvikelse.
Det säger Sollentunas gotländske försvarsexpert Lucas Nordström som är inne på sin femte säsong i klubben.
Sollentuna har även inlett årets säsong på ett imponerande sätt med fem segrar av fem möjliga och bara tre förlorade set.
I helgen fick guldfavoriten Hylte Halmstad och succénykomlingen Uppsala se sig besegrade samtidigt som Lucas Nordström gjorde sin 100:e elitseriematch.
Under många säsonger på 1990-talet var en annan gotlänning – Hannes Brinkborg – dominant i Sollentuna och gick hela vägen till landslaget och proffslivet i Europa. Historiskt sett är det damlaget som stått för de stora framgångarna i Sollentuna (19 SM-guld mot herrarnas fyra), men nu verkar en 32-årig väntan på ett guld vara på väg mot sitt slut för herrarna.
Nu våras det för 23-årige Lucas Nordström från Visby:
– Jag utvecklas hela tiden och trivs bra i klubben. Jag skulle själv säga att jag är definitivt topp fem på min position i Sverige och fortsätter vi i det här vinnarspåret så är det inte omöjligt att jag är däruppe i slutet av säsongen.
Landslagsdrömmar?
– Det hade varit roligt. De som rankas högre än mig just nu är ett par år yngre och då prioriteras de troligen av landslagscoachen eftersom de är yngre och har fler år kvar. Det förstår man ju, men man får också vara lite tjurig. För mig handlar bara om att bevisa att jag är minst lika bra, men också värd att satsa på fast jag är lite äldre.
Lucas lämnade Visby och Team Gotland tidigt för studier vid riksidrottsgymnasiet och spel i RIG Falköping.
Trots antagningen till RIG skulle det dröja innan han insåg att hur talangfull han var.
– Min årskull (1997) var väldigt bra på RIG och jag var en av de sämre, men under tredje året på RIG kände jag verkligen att det här vill jag hålla på med och att jag hade kapacitet att spela i elitserien så jag satsade hårdare och utvecklades mycket på kort tid.
Sollentuna var långt ifrån forna stordagar när Nordström värvades direkt efter studenten, men när den finske tränaren Lauri Hakala tog över klubben 2017-2018 påbörjades en kulturförändring. Klubben lade om hela sitt tankesätt, började ett värdegrundsarbete och söker alltid stöd i vetenskapen för hur man tränar och agerar.
– Vi läser mycket och studerar och vill att allt ska ha vetenskaplig grund. Vi vill att våra resultat talar för oss istället för att gå runt och påstå att vi är bäst. Vi är ett väldigt nördigt lag, säger Lucas med ett skratt och tillägger:
– Men vi hoppas att vi ska nå framgångar och att andra föreningar ska ta inspiration av oss och följa efter så att det på sikt utvecklar svensk volleyboll.
Förhoppningen är förstås att vinna SM-guld med Sollentuna, men drömmen är att bli upptäckt och få ett kontrakt med en sydeuropeisk toppklubb. I dag tränar han 2–3 timmar om dagen för att nå dit och utan att tjäna några pengar på sin idrott.
– Det låter kanske konstigt, men trots att jag bara är 23 år så börjar jag bli gammal. Det tär mycket på kroppen att spela elitvolleyboll. Jag har kanske 4–5 bra år kvar i kroppen och ska jag bli proffs så är det ganska snart. Det är få som blir proffs när de är 28 år.
Är det stressigt att känna att tiden rinner i väg?
– Ja, det skulle jag säga. Det är inte så att jag har åldersångest, men jag känner definitivt av att om jag någon gång vill bli proffs så är det nog snart. Jag är ännu inte bäst i Sverig och när de som är bättre inte ens är proffs innebär det ju att jag först måste bli bäst i Sverige, sen måste jag visa mig utomlands och först efter det kan jag eventuellt bli proffs.
Och om du inte blir det?
– Om jag inte blir proffs som spelare hoppas jag kunna bli det som coach. Jag lägger väldigt mycket tid på att läsa och lyssna på podcasts, ljudböcker om coachande och inlärningsmetoder.
Redan i dag tränar han klubbens 16-åringar tre gånger i veckan och vid sidan av volleybollen studerar han speldesign.
Sömn är överskattat eller?
– Lite så, men det tar väldigt mycket tid att spela elitvolleyboll. Måndagarna är det som mest. Först plugg hela dagen, sedan coachar jag ungdomarna 18.00–19.30, sedan videomöte 19.30-20.00 och egen träning 20.00-22.00. Sedan är det hem och käka, sova och på det igen.
Vad betyder volleybollen för dig?
– Den är väldigt viktig för mig. Om inte det viktigaste så bland det viktigaste i livet. Jag kommer nog alltid att hålla på med volleyboll oavsett om det handlar om att spela, coacha eller om jag studerar den. Den kommer alltid att finnas där.