Gotland Bike Park har invigts i etapper, och så sent som i maj öppnade de en butik och cykelverkstad i anslutning till Slite Stugby. Där kan du hyra cykel, få sin egen cykel lagad samt köpa olika cykelrelaterade saker. I butiken står allt som oftat Kent Clarström, som jobbar med Gotland Bike Park sedan i februari, och det är även han som agerar guide och instruktör när Helagotland.se kommer på besök.
– Hela syftet med Gotland Bike Park är ju att alla ska kunna komma hit, oavsett cykelbakgrund. Vi har karterat spåren och gjort en beskrivning och satt en färg på varje spår, precis som man gör med skidbackar. Har cykeln bara okej däck ska det finnas spår som alla klarar av.
Gotland Bike Park är sedan i våras officiell träningsanläggning för cykellandslagen, och totalt finns över 20 mil stigar av olika svårighet i skogarna kring Slite. Man har även byggt en så kallad pump track bredvid ishallen i Slite, och det är där som Helagotland.se:s besök inleds, allt under ledning av Kent Clarström.
– Det här är en teknikträningsbana där man kan träna på positionen på cykeln. Meningen är att man ska kunna få ut fart från de här guppen som finns i banan genom att pumpa, och på det sättet trycka ut fart. Det är något man har mycket nytta av i skogen, och dessutom är det sjukt roligt, säger han.
Efter några varv på banan, där det blir väldigt tydligt hur många fler timmar på sadeln Kent Clarström har jämfört med mig, beger vi oss ut i skogen. Eftersom tiden är knapp är det inte tal om någon mjukstart, utan instruktörs-Kent tar oss direkt ut till en sluttning strax utanför Slite som han säger är "den brantaste i hela spårsystemet" och att han själv "aldrig kommit upp för branten". Det är alltså här min karriär som mountainbike-cyklist ska börja.
– Vi är vid Klints backar i Othem, och jag är ganska övertygad om att det här är den enskilt brantaste backen i systemet. Den är nästan omöjlig uppför, och sjukt rolig nedför.
Som väntat går det inte helt enligt planen varken uppför eller nedför för undertecknad, och just ordet kul är kanske inte hur jag skulle beskriva hur det är att ta sig ned för vad som i mina ögon är en vertikalt lutande klippvägg. Vid första försöket är jag faktiskt knappa halvmetern från att kollidera med Helagotland.se:s fotograf. På försök två går det bättre, men när jag väl är nere slår hjärtat som att jag precis sprungit ett marathonlopp, både av ansträngning och av skräck.
Trots min nära döden-upplevelse i branten är jag efter ytterligare några stopp på stigarena kring Slite positivt inställd till mountainbike, och kan helt klart tänka mig att ge sporten fler chanser. Men vad är det då som gör att en inbiten cyklist som Kent Clarström spenderar mil efter mil på sin mountainbike?
– Jag tycker att det är en fantastisk känsla att jag svävar nästan ljudlöst genom skogen. Det går fort, gruset sprutar om däcken och jag har kontroll, jag styr hojen. Rådjur hoppar fram precis framför däcken för att de inte hör en, och man är nästan som ett spöke som far genom skogen, säger han, innan han fortsätter:
– När man får riktigt bra flow på en stig i skogen, då känner jag att jag är ett med cykeln, skogen och stigen. Det är den känslan jag jagar varje gång jag ger mig ut på hojen.