Är det lönt att försvara svenska språket?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Allt detta låter förmodligen fint och lovvärt i mångas öron. Men ur ekonomiskt perspektiv finns mängder av invändningar mot denna typ av lagar. Vad betyder det att ett språk ska skyddas och främjas? Tillförs resurser så att folk kan få lön exempelvis för att översätta dokument till jiddisch? Naturligtvis inte. Ej heller anslås resurser för att följa upp om språket i offentlig verksamhet faktiskt är vårdat, enkelt och begripligt.
Behovet av resurstillskott uppmärksammades under remissbehandlingen av lagen. Institutet för språk och folkminnen ansåg det vara nödvändigt med omfattande arbete för uppföljning av lagen, och ville för detta ha ett avsevärt tillskott i kompetens och resurser. Regeringens bedömning är dock att eventuella kostnadsökningar kan finansieras inom rådande ramar. Några dyra aktioner för att se till att lagen efterlevs är alltså inte att vänta.
Det är förmodligen bäst så. Vad skulle hända om regeringen på allvar försöker genomdriva sin egen uppfattning om hur folk ska tala? Historien har lärt oss att folk svårligen låter sig styras av regeringar när det gäller språk och ordval. Dessutom är det ofta ganska obehagliga regeringar som på allvar får för sig att försöka bestämma över sådant.
Frågan är om det alls är motiverat att lägga resurser på att försvara svenska språkets särart. Svenskars öppenhet för omvärlden är djupt rotad och tar sig många uttryck, bland annat i en anmärkningsvärd benägenhet att plötsligt tala engelska. Även andra trender inom mat, film och mode från omvärlden sveper ofta över Sverige i en väldig fart. Det mesta tyder på att denna öppenhet har gynnat oss ekonomiskt, och att det är något vi bör bejaka.
Handel och turism gynnas av att människor kan andra språk än sitt eget. Den som kan andra språk reser lättare i andra länder, och tar lättare med sig andra länders kunskap hem. Många svenska företag har startats efter impulser från utlandet. Därför verkar det minst sagt underligt att nätverket Språkförsvaret nu använt sig av den nya språklagen för att JO-anmäla Stockholm stad. Skälet är att näringslivspolitiken i Stockholm hanteras av något som heter Stockholm Business Region snarare än nämnden för näringslivsutveckling, eller något snarlikt på byråkratsvenska. Men självklart går det lättare att marknadsföra svenska städer i omvärlden på engelska än på svenska.
Många ord som i dag självklart anses svenska har en gång varit konstiga låneord. Språket förändras för att behoven hos dem som talar förändras. Det är slöseri att lägga resurser på att motverka denna förändring. Svenska språket utvecklas av oss som använder det. Oavsett vad staten - eller nätverket Språkförsvararna - tycker om saken.