För husdjuren i framtiden
Utveckla husdjuren, säkra livsmedelsförsörjningen och arbeta fram motståndskraftig boskap. Det är några av framtidsvisionerna i en skrivelse från regeringen till jordbruksdepartementet. Men hundar och kaniner står det inte mycket om, tycker Anders Lekander som vill bevara gotlandsraserna.
?De gamla lantraserna är en viktig del i bevarandet av biologisk mångfald?, säger Åsa Domeij (mp) angående skrivelsen om att bevara husdjurens egenskaper. Jordbruksdepartementet har fått i uppdrag av regeringen att kartlägga behovet av lagring av genetiskt material, som till exempel sperma, ägg eller embryon.
Vidare står det ett man ska analysera konsekvenserna av hur nationella raser kan påverkas av sjukdomsutbrott och fastställa en beredskapsplan för att säkerställa dessa populationer.
Under 1950-talet dog den sista gotlandskon berättar Anders. Dess karaktäristiska utseende är att den var liten med stora horn.
Gotlandsraser
? Den här stövaren är sju år och den här fyra, säger han och visar sina tre gulröda gotlandsstövare.
Det finns sex olika djur med en speciell gotländsk härstamning varav en är denna skalldrivande hund som kan användas till jakt på räv eller hare. Men Anders jagar inte utan han har dem för att han tycker det är en trevlig sällskapshund och för att han är rädd att rasen ska dö ut. Det är den äldsta av levande stövarraser och det finns ett sjuttiotal av dem på Gotland.
Enligt Anders borde inte aveln handla så mycket om utseende utan mer om egenskaperna hos djuret. Han är kritisk till svenska kennelklubbens utseendefixering i reglerna för hundavel. Bestämmelserna kan gälla hur stora eller små hundarna får vara, vilken form öronen har eller hur mycket vitt på huvudet gotlandsstövaren ska ha.
Genbanker
Hur det kommer att gå för de svenska husdjursraserna går inte säga nu och som Anders ser det efter att ha läst den aktuella skrivelsen, lär det dröja innan den politiska makten över jordbruksfrågorna kommer till handling.
? Det har tidigare talats om utökat stöd till dem som håller genbanker av utrotningshotade djur. Det finns väl i bakgrunden men det är ingenting man nämner nu vilket gör att det kommer dröja ytterligare några år innan något händer på det planet.
I diskussioner kring svenska husdjur hamnar hundraserna ofta utanför tycker Agneta Herlitz, som lever tillsammans med Anders och föder upp gotlandskaniner. Hennes kaniner ser väldigt olika ut, prickiga, stickelhåriga, helfärgade eller med stora fläckar i ljusbrunt, svart eller grått. Kaniner förökar sig snabbt och för att hålla reda på rasen, finns det olika genbanksregister där gotlandskaninerna är registrerade, med stamtavlor från flera tusen kaniner runt om i landet.
Nöje och nytta
Anders håller hundarna i koppel, som snurras om varandra när de byter plats för att nyfiket nosa på fotografen eller söka husses uppmärksamhet. Hunden beskrivs som en trevlig familjehund, känd för sitt vänliga lynne. Dock kan man inte ha den lös i och med jaktinstinkterna.
Som husdjur fyller både hund och kanin en viktig funktion i Anders och Agnetas liv. De är båda aktiva i Föreningen gotlandskaninen och intresseföreningen Gotlands stövareförening. Förutom att de värnar om de gotländska raserna och deras historiska ursprung, ger kaninerna också mat på bordet, precis som i det gamla bondesamhället. En gång i veckan slaktar de en fullvuxen kanin, som kan ge två kilo kött, till en gryta med palsternacka, lök och kålrötter.
? Det måste man göra. Annars drunknar vi i kaniner, säger Anders.
I dag har paret 52 kaniner, som lever i stora burar placerade runt deras grå funkisvilla på Lummelundsvägen och tanken är att ju fler han och Agneta behåller inom den gotländska rasen desto mer handlingsfrihet får man, om man i framtiden vill ta fram nya raser.
Så jobbar vi med nyheter