Att ta hjälp av dna är det senaste verktyget för den som vill söka sitt ursprung. Den genetiska informationen kan berätta mycket som inte står i kyrkböckerna och tekniken är nu så sofistikerad att man med allt större precision prickar in var människor har sina rötter.
Svenskbybornas historia är väl dokumenterad, både i böcker och som teater. Men det gäller bara den del som sträcker sig från 1781 och framåt. Därför föreslog journalisten Göran Svedberg, som skrivit böcker om Gammalsvenskby, att man med hjälp av dna skulle försöka få reda på mer om svenskbybornas ursprung.
På Dagö fanns i flera hundra år en grupp svenskar. Efter att Ryssland övertagit styret av Estland i början av 1700-talet ifrågasattes de privilegier som svenskarna hade. På kejsarinnan Katarina II:s befallning beslutades att svenskarna skulle förflyttas till de nya områden i Ukraina som Ryssland erövrat från Turkiet.
Den 20 augusti 1781 tågade cirka ettusen personer iväg. Många dog under den strapatsrika vandringen och av dem som lämnade Dagö kom cirka 500 fram till sitt nya boställe, vid en flodkrök vid floden Dnjepr.
I byn har sedan svenskbyborna levt som en sammanhållen grupp. Den som inte gifte sig med någon svenskbybo tvingades lämna byn.
1929 fick större delen av byborna tillstånd att utvandra till Sverige. Den 1 augusti landsteg cirka ettusen personer i Trelleborg. Av dem fortsatte 250 till Kanada. 250 valde ganska snabbt att återvända till Ukraina. Av dem som valde att stanna i Sverige kom merparten till Gotland.
Snart har det gått etthundra år sedan svenskbyborna kom till Sverige. Under åren som gått har det spekulerats i var gruppen har sitt ursprung. Det ska dna-projektet förhoppningsvis ge ett svar på. Den 18 februari tog Therese Annas-Ljung det första provet. En äldre svenskbybo på Gotland spottade saliv i tillräcklig mängd för att kunna göra en analys.
– En del äldre behöver upp emot en halvtimme för att få fram tillräckligt med saliv, men alla är otroligt intresserade och stolta över att få vara med i projektet, berättar hon.
Dna från 25 personer är tillräckligt för att kunna genomföra undersökningen. För Therese Annas-Ljung är arbetet mycket spännande. När hon utbildade sig till sjuksköterska intresserade hon sig särskilt för dna, och som ättling till de svenskbybor som lämnade Ukraina får hon nu vara med och forska om ursprunget.
Var tionde gotlänning har släktband till någon av de som lämnade Gammalsvenskby, men för att komma ifråga för dna-projektet måste man vara född i byn, eller att båda föräldrarna var födda i byn.
– Den äldsta som lämnat prov är 103 år, den yngsta 49, berättar föreningen Svenskbybornas ordförande Sofia Hoas vars pappa Sven deltagit.
I början av mars åkte Sofia Hoas, Therese Annas-Ljung, Lars Thomsson och Göran Svedberg till Gammalsvenskby för att samla in dna. När de återvände till Sverige hade de med sig sju prov.
– Nu bor det 2 500 personer i byn, som egentligen är fyra byar varav Gammalsvenskby är en. Sammanhållningen mellan svenskbyborna är på väg att brytas, säger Sofia Hoas och berättar att det nu bara finns ett fåtal personer som pratar svenska.
Snart påbörjas arbetet att analysera proven. Cirka 2,5 miljoner genetiska markörer från varje individ ska kartläggas. Till sin hjälp har föreningen genetikprofessor Mattias Jakobsson vid Uppsala universitet, som räknar med att kunna publicera resultaten i någon vetenskaplig tidskrift.
I höst räknar man med att ha svaret på frågan – varifrån kom de svenskar som tvingades lämna Dagö?
Det finns flera teorier. En säger att de kom till Dagö från Finland när svenskar började flytta in i Estlands kustområden under 1200- och 1300-talet. De kan även ha kommit direkt från Sverige till Dagö. En del tror att svenskbyborna kan ha sitt ursprung i Roslagen, andra gissar på Gotland.
– Visar det sig att det var från Gotland de kom är cirkeln sluten för oss. Det skulle även bekräfta berättelsen om utlottningen i Gutasagan, att en del av Gotlands befolkning tvingades lämna ön och att de begav sig till Dagö.
– Det är otroligt spännande, tycker Therese Annas-Ljung.
0498-20 25 59