”Fallet är det grövsta mordet som skedde så länge jag jobbade”, konstaterar Lars Schill.
Fröjel, socknen med 370 bofasta strax söder om Klintehamn. För utomstående kanske mest känd för sin kyrka – men här finns även landsvägen där flest gotlänningar bragts om livet, åtminstone sedan 1900-talets andra hälft.
Vi börjar år 2005. Sent på kvällen den 16 april körs ett gift par med bundna händer och försedda med munkavle till ett grustag i Fröjel. På plats tvingas de klättra upp på grushögarna och huggs sedan ihjäl med en spade och en korp, en slags stor hacka.
Motivet? Osämja och en skuld på 5 000 kronor.
Den numera pensionerade krimjournalisten Lars Schill minns händelsen väl. Då, för 19 år sedan, arbetade han som reporter på Gotlands Allehanda.
– Fallet är det grövsta mordet som skedde så länge jag jobbade, konstaterar han och kollar ut över de snötäckta grushögarna.
Trots att grustaget ligger bara några meter in i skogen syns det inte från vägen. Lars Schill har varit här en gång tidigare, då en vecka efter att platsen blivit föremål för en mordutredning.
– Det var en ung grävmaskinist som arbetade här som hittade första kroppen när han fick upp något i sin skopa.
Kvällen för mordet befann sig både offer och förövare i en fastighet i Hemse innan gärningsmännen förde bort paret till skogen i Fröjel och tvingade ut dem i beckmörkret.
– Man kan bara föreställa sig vilken dödsångest de måste haft när de satt i bilen utan att veta var de var på väg.
På GA:s nyhetsredaktion blev fallet en långdragen följetong och utredningen är fortfarande en av de största som den gotländska polisen haft. Två män dömdes för morden, en 44-åring till livstid och en 25-åring till tio år. Om inte en av dem berättat om händelsen för sin dotter, som blev en viktig del i utredningen, hade brottet kanske aldrig klarats upp, menar Lars Schill.
Bilder från polisens rekonstruktion på mordplatsen i grustaget i Fröjel. Det gifta paret slogs ihjäl med en spade samt en korp, vilket är en slags stor hacka.
I folkmun kallas vägen i Fröjel ibland för Prästvägen eftersom den binder ihop Klinte och Fröjel kyrka. Varför gärningsmännen valde just den här platsen att mörda och gräva ner sina offer förblir ett mysterium för Lars Schill. Kände de till platsen? Kanske var det en mötesplats som använts till affärer? Han kan endast spekulera.
– Det är väldigt ödsligt. Trots att huvudvägen är nära känns det som att vi är mitt ute i tomma intet.
Det blir dags att lämna den leriga grushögen bakom oss. Smält snö har gjort marken lerig och i några ödesdigra sekunder spinner hjulen förgäves i gyttjan under bilen.
Trots att grustaget ligger bara några meter in i skogen syns det inte från vägen
För att vara ”mitt ute i tomma intet”, som Lars Schill beskriver det, tar det inte särskilt lång tid att ta sig till nästa mordplats. Mindre än en kilometer bort ligger gården där Selma Thimgren påträffades död i ett snårigt buskage bakom sin ladugård. Det var 51 år före dubbelmordet i grustaget och samma år som Lars Schill föddes.
Den 76-åriga änkan hittades med krossår i ansiktet och tydliga strypmärken på halsen. I köket stod två fyllda hinkar med nyupptagen potatis. Något motiv hittades aldrig, både sexbrott och rånmord avskrevs snabbt av polisen.
– Mordet på Selma Thimgren sticker ut på det sätt att det är ett av få olösta fall sedan 1900-talets andra hälft, berättar Lars Schill.
På torsdagsmorgonen var fru Thimgren fortfarande vid liv. Då hade grannar sett henne gå ut för att släppa ut hönsen. Bara timmar senare hittades hon död, på spisen stod en kastrull med halvkokt potatis.
Även mordet på Selma Thimgren blev en följetong i Gotlands Allehanda. Den ”tyngsta ledtråden” ansågs vara en mystisk röd motorcykel som vid ett flertal gånger setts stå parkerad vid Selma Thimgrens staket. Fordonet hittades aldrig och syns inte heller till när vi kör förbi huset, med tillhörande ladugård, på väg tillbaka genom den tilltagande snön.
Ytterligare en ledtråd var att grannar berättade att Selma Thimgren nämnt en ”mycket trevlig ung man” som vid ett par tillfällen hade tittat förbi på en kopp kaffe. Mysteriet om vem denne ”trevliga unga man” var förblev dock, liksom fallet med Selma själv, olöst.
– På den tiden fanns det en preskriptionstid på 25 år för mord. Därför kommer fallet aldrig att lösas officiellt även om ny fakta mot förmodan uppenbarar sig.
Kan ödsligheten lockat gärningsmännen till Fröjel?
Men varför ter sig denna ensliga plats så olycksdrabbad? Eller är det just ödsligheten som för oturen med sig? Även i denna fråga kan Lars Schill bara spekulera.
– Från gärningsmännens synvinkel var det inte så stor risk att bli upptäckta där, konstaterar han medan vi kör längs kusten tillbaka mot Visby.
