Amanda Söderdahl, präst
Mitten av januari 2024. Veckans andra dag med vädervarning. Kastvindar och yrande snö plågar Sankta Maria Domkyrka. Den har letat sig upp mot de arkitektritade glasdörrarna, som om den försöker komma in. Men förgäves.
För innanför de tjocka kalkstensväggar är det tyst och varmt. Det enda som ljuder är fotsteg i den massiva byggnadens kapell. Där pysslar Amanda Söderdahl med det sista inför kvällens aftonmässa. Det börjar närma sig årsdagen för hennes prästvigning som ägde rum i samma medeltida skrytbygge.
Gud som är oändlig i sin kärlek, älska di, befria di och förlåta di
Amanda Söderdahl.
Mässan börjar
Hennes gotländska ekar i lokalen och är lika distinkt som sig bör, om en är från Lärbro. Det trots mångåriga studier i Uppsala. När det blir till sång i kapellet sjunger hon med inlevelse och glädje. Tillsammans med en handfull tappra unga ledare som trotsat stormen för att medverka på mässan lyckas de få kyrkan att verka knökfull.
Aftonmässa innebär nattvard och Amanda Söderdahl dukar fram nattvardsgåvorna omsorgsfullt och sjunger lovsägelsen, nästan gungandes. Efter att nattvarden delats ut ”dukar” hon sedan av, precis lika omsorgsfullt.
Kontrasterna mellan Sankta Maria och den nyblivna 40-åringen i Terra Nova är enorma. Trots att stormen från gårdagen lagt sig och solens strålar skapar ett magiskt skimmer över snötäcket, kan sceneriet inte rädda 80-talskyrkan. Den är i domkyrkans och resterande medeltidskyrkors skuggor alltjämt. Men inte enligt Amanda Söderdahl.
– Kyrkorummen är utformande efter olika behov, men de tjänar samma syfte. Allt som rymmer livet får plats, det är det som är det fina med dem, säger hon.
Terra Nova-kyrkan kommer framöver bli hennes primära arbetsplats. För efter årsdagen för prästvigningen blir hon kaplan i församlingen.
Luciakronan är utbytt mot Alba och Mässhake, när Amanda håller i aftonmässa i domkyrkan.
Yngst på Gotland
Hon är bara 26 år gammal har gått direkt från gymnasiet till teologistudier, med undantag för ett år med diverse ströjobb som kafébiträde, arbete på förskola och i klädbutik.
– Jag är yngst på Gotland, men en av dem som varit yngre än mig vid prästvigningen är Andréa Bogren. Hon var med på min prästvigning och sa ”det går över” till mig om åldern, berättar Amanda skrattandes.
Redan som barn hade hon en önskan att bli präst, men i livet sedan dess har den kristna tron gjort sig mer eller mindre påmind.
– Jag hade nog en klassisk barnatro, så var jag med i kören och kyrkans barntimmar när jag var yngre. Kyrkis, som det hette.
Hennes familjs troende har till stora delar hållit sig innanför Lärbro kyrkas ståtliga väggar och varit bunden till vissa högtider, berättar hon.
– Jag skulle nog säga att jag kommer från en traditionskristen familj. Vi har döpts, konfirmerat oss, mina föräldrar är gifta och vi har alltid varit i kyrkan på jul.
Amanda konfirmerades liksom många andra, men olikt de unga ledarna som medverkade på gårdagens aftonmässa så fortsatte inte Amandas kyrkliga engagemang där och då.
– Det var främst äldre släktingar som tyckte att jag skulle konfirmera mig. Jag tyckte väl inte det var det roligaste – men jag står ju här i dag, säger hon och ler.
Jag tänker ofta på den tiden, vi åkte ut till äldreboenden och samlade in mycket pengar till välgörenhet.
Gotlands Lucia
Hon återkommer ofta till sången, körsången specifikt. I mångt och mycket verkar det vara den röda tråden som höll henne kvar i kyrkan, och längtan efter den lever alltjämt kvar i henne.
– Jag skulle gärna vilja sjunga i kör, men jag har haft fullt fokus på att landa i min nya yrkesroll det här året. Samtidigt så får jag ju också lite utlopp för sången i yrket, även om det är en annan sak att sjunga i kör.
Kanske var det också körsången som gjorde att hon 2014 kammade hem titeln Gotlands Lucia.
– Jag tänkte inte så mycket på den kyrkliga kopplingen då. Men det är ju en jättestark kristen koppling.
Hon pausar en stund och tillägger:
– Jag tänker ofta på den tiden, vi åkte ut till äldreboenden och samlade in mycket pengar till välgörenhet. Det var så värdefullt att få komma dit och sjunga körsång och lussa.
Amanda Söderdahl blev vald till Gotlands lucia 2014. Den kyrkliga kopplingen tänkte hon inte så mycket på då, berättar hon.
Det var under den tiden som den kristna tron gjorde sig mindre påmind. Under Gotlands Lucia, under studierna på Wisbygymnasiet och även under det där året med diverse ströjobb.
Sedan visste hon att hon ville utbilda sig, men inte till vad. Amanda berättar att hon gick på den känsla och nyfikenhet hon hade som barn, på kyrkis. För något fanns där som behövde utforskas. Den kristna tron.
– Jag tänkte att jag testar. Jag är glad att jag gjorde det då för om jag hade väntat hade jag nog inte vågat, säger hon.
Hon syftar på utbildningen i Uppsala. Kort in i teologistudierna blev det tydligt att valet var helt rätt och det kyrkliga sammanhang hon hamnade i där blev en tydlig bekräftelse på vad det betydde just då.
– Det visade på att en sådan längtan behöver tas på allvar, det är något häftigt som kan vänta.
Sex år senare står hon som pastorsadjunkt i Terra Nova-kyrkan, bara ett fåtal dagar från att bli kaplan. En yrkesroll hon verkar trivas i, och hon berättar med glädje om dagarnas skiftande karaktär. Men det är också en titel som har sina bördor.
– Det är ett speciellt yrke. Man lever i det hela tiden, även när jag bara vill eller behöver vara hemma och slappna av i soffan.
Man får möta människor i det allra sorgligaste, men också i det allra gladaste, säger Amanda Söderdahl om yrkesrollen.
Året som pastorsadjunkt
Hon prästvigdes av biskop Erik Eckerdal som, liksom Amanda, var pastorsadjunkt i 80-talskyrkan i de östligaste delarna av Visby. Men att klättra på någon karriärstege är inget Amanda har en tanke på, åtminstone inte än.
– Jag har nog inget mål med yrket. Men bara för att jag är präst betyder inte det att jag är färdiglärd i mitt troende. Jag tycker det känns väldigt spännande att se vad som kommer visa sig där.
Det blotta året i yrkeslivet till trots har hon redan avverkat trilogin dop, bröllop och begravning. Det sistnämnda ägde rum redan två veckor in i den nya yrkesrollen.
– Det var nervöst såklart. Men på ett sätt var det bra att göra det så kort inpå, och det är bland det mest värdefulla jag får göra i mitt yrke. Man får möta människor i det allra sorgligaste, men också i det allra gladaste. Det är det som är så fint med yrket.
Terra Nova-kyrkans blivande kaplan.
Efter den 29 januari är det alltså Amanda Söderdahl som har det övergripande ansvaret över gudstjänsterna i Terra Nova-kyrkan, när hon välkomnas som kaplan av församlingen. Men det blir initialt bara under en begränsad tid.
– Snart får jag i stället se församlingen från ett annat håll, ett betraktande håll. Det känns fint att vara på den sidan också. Gå på Klapp och klang till exempel, säger Amanda, som snart måste gå på föräldraledighet, och skiner upp.
