Vid Stadsgårdskajen i Stockholm samlas passagerare och media inför preimärturen med Birka Gotland.
Vid Stadsgårdskajen i Stockholm är det fullt av liv. I terminalen trängs förväntansfulla passagerare med resväskor och ballonger. Vid informationsdisken står journalister med blåa nyckelband för att markera att de tillhör media.
Utöver Helagotland är det mest Ålandspress och olika typer av sjöfartsreportrar på plats. Efter att ha förlorat all respekt bland mina kollegor genom att berätta att det här är mitt livs första kryssning lämnas jag ensam medan de andra försvinner iväg mot säkerhetskontrollen.
Birka Gotland har nio däcksplan och drygt 700 hytter. De har kapacitet att ta 1 800 resenärer, vilket är 150 fler än Destination Gotlands största fartyg.
Informationschefen tvingas ta mig under sina vingar – vilket är snällt men också lite känns som att leka med fröken när man inte fick vara med på förskolan. Samtidigt som jag visas till hytten presenterar hon mig glatt som ”reportern som aldrig varit på kryssning” för all personal vi passerar.
Väl inne stressäter jag en påse nötter medan jag blickar ut över trygga Stockholm och avundas alla människor med fast mark under fötterna. Efter några minuters djupandning accepterar jag mitt öde som kryssningsreporter utan båterfarenhet och beger mig till däck fem och sex för att ta tempen på stämningen.
Lissla Liljeberg (längst till höger) firar sin 60-årsdag med nära och kära.
Bernt "danskungen" Åhrlin och Bertil Jangeborn gör sig redo för kvällen.
Ewa Fogel och Ann Drambo, ikväll står mat, shopping och dans på schemat.
Bakom flygeln sitter Olle Eilestam, han har spelat på många kryssningar tidigare.
Trots att Birka Gotland knappt hunnit kasta loss är stämningen på topp och jag blir genast på bättre humör. Kön till Sjösalens buffé ringlar lång och i Seglarbaren spelas "Stockholm i mitt hjärta" medan fartyget sakta lämnar Skansen och Gröna Lund bakom sig.
Alla passagerare jag pratar med är vana kryssare. En man berättar att han åkte på 36 kryssningar bara förra året. Gästerna delar generöst med sig av sina bästa tips. Restaurangbesök, shopping och karaoke verkar vara obligatoriskt för en framgångsrik båttur. Men de flesta är överens om vad jag absolut inte får missa: Dansen.
Kökspersonalen tackas på scen med applåder.
Efter att ha känt in klädkoden – och insett att keps och tjocktröja inte är särskilt kryssningsvänligt – svidar jag om till kavaj innan det är dags för invigningsceremoni och trerätters i Salongen. Där hamnar jag än en gång bland övrigt pressfolk, den här gången välkomnande och glada. Vi äter havskräfta, oxfilé och havtorn medan de upplyser mig om mediabranschens dåliga framtidsutsikter.
Klockan elva hastar alla iväg till Backstage där artisten Elisa Lindström, iklädd rosa glitterklänning, snabbt lyckas få fart på dansgolvet med hjälp av dängor som "Tusen och en natt" och "La det swinge".
För många är kvällens höjdpunkt artisten och trumpetaren Elisa Lindström.
Dansgolvet kommer snabbt upp i tempo. De svenska slagdängorna avlöser varandra.
Publiken jublar när Elisa Lindström plockar fram trumpeten.
För många gäster är dansen en betydande del av upplevelsen.
I publikhavet hittar jag lokalens yngsta gäster, 18-åriga Liam Malm och Adrian Karlsson. Trots sin unga ålder har de varit på flera kryssningar tidigare, men det här är första gången de kan beställa i baren.
– Äntligen, säger Liam.
Att de drar ner medelåldern rejält är ingenting som gått dem obemärkt förbi.
– Det är lite tråkigt att inte fler personer i vår ålder är här. Kanske gillar de inte dansband, men det gör vi.
18-åriga Adrian Karlsson och Liam Malm tycker att det är tråkigt att fler unga inte hittat till kryssningar.
Innan läggdags svänger jag återigen förbi Seglarbaren. Där serverar Erik Lundqvist och Cetin Micman drinkar och pratar med gäster. De har arbetat mycket på kryssningar innan.
Vad är det som är så kul med att jobba på en båt?
– Vad finns det att inte gilla? Det är lite annorlunda, man jobbar intensivt och sen får man ledigt.
– Jag har roligt varje dag på jobbet, lägger Cetin till.
I Seglarbaren serverar Erik Lundqvist och Cetin Micman drinkar och minglar med gäster.
DAG 2
Eftersom klockorna ställts om under natten inleds dag två med en lätt förvirring kring vilken tidszon schemat förhåller sig till. Informationschefen rycker än en gång in och talar om att svensk tid gäller, vilket gör att jag tjänar en timme i hytten. När jag drar upp rullgardinen inser jag dock besviket att jag missat Åland och att fartyget vänt tillbaka mot Sverige igen.
Bo "Bosse" Grönwall från bandet Rospiggarna och Per Nyberg, uppskattad kryssningsvärd från Viking Cinderella och numera på Birka.
På däck tio finns både bar och bastu. Där kan man passa på att dricka drinkar i morgonrock.
Frukost följs av svenska visor och quiz på däck tio. Där träffar jag ett bekant ansikte från gårdagens mingel. Vid ett bord sitter 72-åriga Ann Drambo och dricker kaffedrinkar tillsammans med ett stort gäng väninnor.
Blev det stökigt igår?
– Äsch inte så farligt, vi gick väl och la oss vid två.
Ann Drambo med väninnor på "Terassen" på däck tio.
Även om jag inte ens har varit ombord på Birka Gotland i ett dygn stöter jag på personer jag intervjuat överallt. Vissa hälsar glatt – medan andra oroligt ber att få kolla på bilderna från gårdagens festligheter.
Medan fartyget närmar sig Stockholm packar jag ihop, samtidigt som skärgården passerar utanför hyttfönstret. Trots att jag inte hittat en enda amatörkryssare, eller gotlänning för den delen, överträffar Birka Gotland alla mina förväntningar. Högsta betyg går till gästerna som efter 20 timmar känns som gamla vänner.
Stockholm i all ära, men när jag kliver av landgången är fast mark inte lika bra som jag trodde.
Helagotlands reporter gör sig redo för kryssningens andra dag inne i hytten.
Taxfreen är ett populärt inslag bland passagerarna.
På frukostbuffén serveras klassisk frukostmat tillsammans med olika sorters lax och räkor.
Ombord säljs flera gotländska produkter.
