Nova-Lee Hansson och Edwin Ericsson i "kaffis" på Klinteskolan. Deras val ser ut att följa de vanliga normerna – men ingen av dem har bestämt sig än.
Klinteskolan ser väl ut som de flesta grundskolor, med elevernas enfärgade skåp i långa rader längs med korridorsväggarna. I rummet som får agera ”kaffis” plinkar någon i personalen på en gitarr, medan barn och ungdomar kan spela Uno eller bara umgås.
Edwin Ericsson och Nova-Lee Hansson går båda i nian här. De står inför ett av de första riktiga vägskälen i livet, nämligen gymnasievalet.
– Det är jättesvårt, jag vet inte vad jag vill göra när jag blir stor. Jag skulle vilja gå frisörlinjen, men den ligger vid Gute och jag vill helst gå Wisbygymnasiet, säger Nova-Lee.
Edwin har inte heller bestämt sig, men han lutar åt teknikprogrammet. Då kan man komma in på flera olika spår senare, utan att behöva plugga till en massa, förklarar han.
– Men mest vet jag vad jag inte vill. Som frisörlinjen, till exempel.
Utvecklingen har aldrig gått snabbare, sägs det – och visst är det mycket som förändras, både med oss och runt oss. Men just den här konversationen hade kunnat låta likadan för 10, 20, eller 40 år sedan.
Statistiken på gymnasiet ser också ut som den länge har gjort, både på Gotland och i riket: Vissa program är mer jämställda, som ekonomi och naturvetenskap, men inom vård och omsorg är det väldigt få killar – och på elprogrammet finns det nästan inga tjejer alls.
Inom flera utbildningar fortsätter mönstret år efter år, decennium eller decennium, vilket innebär att snedfördelningen till arbetsmarknaden ackumuleras. Om vi tar el- och energiprogrammet som ett exempel, så har över 300 gotländska pojkar utbildats över en tioårsperiod, mot bara fyra flickor.
Problematiken är minst sagt komplex. Caisa Skoggren, jämställdhetsstrateg på länsstyrelsen, väljer en historisk förklaring:
– Det här speglar alltjämt en samhällsstruktur. Om du går in på en vårdavdelning eller en byggarbetsplats så ser det också ut så här. Vi har under en lång tid haft en bild av att det finns mansyrken och kvinnoyrken. Vilket i sin tur enbart bygger på gamla föreställningar om att kvinnor passar för en typ av uppgifter och män för en annan, säger hon.
Varför händer så lite?
– För att det inte finns incitament att bryta mot normerna. En 15-åring väljer det som ligger nära till hands och det som kompisarna också pratar om. Plus att intressena de har oftast ligger inom könsnormerna.
”Det här blir ett problem på arbetsplatserna; det finns mycket forskning som visar på bättre resultat och arbetsmiljö i könsblandade grupper”, säger Caisa Skoggren, jämställdhetsstrateg på länsstyrelsen.
Samtidigt har många satsningar gjorts för att bryta just de här mönstren. Är det inte ett misslyckande då, att det fortsätter se likadant ut år efter år?
Det kan man absolut tycka – men vem som i så fall ska ställas till svars, det är knepigare. Caisa Skoggren verkar inte vara beredd att rikta pekpinnen mot skolans värld:
– Om jag trodde att det fanns en isolerad faktor skulle jag fråga varför man inte tar tag i den? Men det här existerar inte i ett vakuum, det är en del av ett könsnormativt samhälle. Det handlar om att påverka människors intressen och val och det är verkligen inte lätt. Vuxna är ju inte heller bra på att bryta de här mönstren, då kan vi inte kräva det av en 15-åring, menar hon.
Så här står det på dörren till studie- och yrkesvägledningen på Klinteskolan.
Mitt i en av de där gula korridorerna, på Klinteskolan, sitter en lång rad med lappar uppsatta. De beskriver kortfattat de olika gymnasieprogram som finns att välja mellan på Gotland.
Bredvid finns en dörröppning, med skylten ”studie- och yrkesvägledning”. Malin Edman står för denna vägledning, här liksom på Högbyskolan.
Hon varnar för det som kanske skulle kallas ”positiv särbehandling”:
– De få tjejer som söker sig till sånt som elprogrammet känner sig väldigt utpekade – även när de får ryggdunkar och när andra tycker de är modiga och bra. Även det kan ge känslan av att det inte riktigt är ”normalt”, det valet de har gjort. Detsamma kan gälla killar inom till exempel vården.
Vi följer de nationella siffrorna, problemet är inget unikt för Gotland
Malin Edman
studie- och yrkesvägledare
Mer negativa reaktioner förekommer också naturligtvis:
– Det finns fortfarande en jargong på sina håll, till exempel när man ska ut på praktik. Vissa känner nog att man krånglar till det, när det kanske inte ens finns ett omklädningsrum för det kön du tillhör, säger Malin Edman.
Hon ser bristen på förändring som ett misslyckande.
– Det tycker jag att det är, inte minst för de branscher som bara får tillgång till hälften av medborgarna. Alla skulle vinna på en mer rättvis fördelning. Ungdomarna förtjänar också en chans att hitta vad som verkligen passar just dem.
Har inte ni inom studie- och yrkesvägledningen ett stort ansvar här?
– Jo, men jag tror att vi kommer in för sent. Jag har faktiskt börjat jobba med skolpersonalen som har de lägre åldrarna och även medverkat på föräldramöten, för att få in det här med normer och med hur valen påverkas, svarar Malin Edman.
Inom vissa av branscherna, som är mer könssegregerade, har man också börjat reagera på senare tid.
I våras larmade Sveriges ingenjörer om bristen på kvinnlig arbetskraft, kopplad till att endast 2,6 procent av tjejerna väljer teknikprogrammet. Det är den nationella siffran – på Gotland ser det ytterligare något sämre ut.
Man märker dessutom en vikande trend, i stället för tvärtom:
– Vår nya rapport konstaterar att ett lågt antal tjejer på teknikprogrammet får konsekvenser för ingenjörsutbildningarna. Av de tjejer som går på teknikprogrammet söker omkring var tredje sig vidare till en ingenjörsutbildning. Det är en betydligt högre andel än från övriga program. Därför är det ytterst oroande att andelen tjejer som söker sig till teknikprogrammet minskat markant de senaste åren, säger Johan Kreicbergs, samhällspolitisk chef på Sveriges ingenjörer, i ett pressmeddelande.
Det är jobbigt att vara i minoritet, både i skolan och på jobbet
Caisa Skoggren
jämställdhetsstrateg
Malin Edman kan också visa upp ett brev, som hon mottagit bara några dagar innan vår intervju.
Det kommer från elektrikerbranschen, som larmar om att bara tre procent av deras tillgängliga arbetskraft är kvinnor. Elektrikerna vädjar till just studie- och yrkesvägledningen, för att få till en förändring.
Men det finns också mer positiva exempel:
– Inriktningen transport inom fordonsprogrammet verkar lyckas ganska bra. Det har dykt upp många kvinnliga ”truckers” som influerare och på tv, så det finns ganska bra med förebilder. Dessutom har branschen kommunicerat att man verkligen vill ha fler tjejer – för de kör inte sönder fordonen lika ofta, berättar Malin Edman.
Det kan dock finnas mer påtagliga och praktiska anledningar till att något händer inom just detta område. Då är vi tillbaka hos våra niondeklassare igen, på Klinteskolan.
En vanlig lektion med årskurs nio på Klinteskolan.
Nova-Lee Hansson förklarar:
– Fler tjejer har fått ett intresse för fordon eftersom fler har bil eller epa, jag är en av dem. Har man en bil är det alltid något som ska fixas med och då upptäcker man att det är roligt, säger hon.
Det är svårt att bli intresserad av något man aldrig ställts inför, så är det ju.
De enkla lösningarna på könssegregationen lyser med sin frånvaro, men utifrån sin egen erfarenhet har Nova-Lee Hansson åtminstone ett konkret förslag:
– Vi behöver fler prova på-dagar av olika slag, så man får testa olika saker!
Så säger forskningen
”Utbildningsvalen är förvisso i teorin fria, men i praktiken ofta könsbundna”, fastslår Jämställdhetsmyndigheten i rapporten ”Val efter eget kön” från 2022.
Varför är det så?
Enligt forskningen är det många faktorer, både individuella och samhälleliga, som ”samspelar för att driva och upprätthålla könsskillnaderna”. Det handlar om allt från upplevd status hos ett visst yrkesval till så kallat kompetenstvivel, där ”könsstereotypa föreställningar om kompetens grundläggs i tidiga åldrar”. Men det finns även en mer direkt påverkan från omgivningen och ”många ungdomar förväntar sig att de skulle trivas bättre socialt på utbildningar där deras eget kön är i majoritet”.
Varför är detta ett problem?
”Könsbundna utbildningsval och den könssegregering det för med sig är problematiskt på flera nivåer i samhället. Individers möjligheter att utforska och utveckla olika intressen och färdigheter begränsas. Utifrån ett samhällsperspektiv är det ett problem när rekryteringsunderlaget på arbetsmarknaden begränsas. Det försämrar förutsättningarna för kompetensförsörjning inom exempelvis bristyrken som har en kraftig underrepresentation av antingen kvinnor eller män”, menar rapporten.
Källa: Forskningsrapporten ”Val efter eget kön”, Jämställdhetsmyndigheten, 2022
